Skip to content

– Jag är ingen inbrottstjuv, sa den inte alltid så glada lilla farbrorn.

20 maj, 2015

Den inte alltid så glada lilla farbrorn kom förbipromenerandes vid staketet och pyrrepryttlarna upptäckte honom direkt. Ganska så högljutt berättade de därför för mig, som höll på att plocka undan på agilityplanen och därför inte såg särskilt mycket, att den inte alltid så glada lilla farbrorn höll på att passera förbi vår trädgård.

Ni behöver inte berätta det så högt, viskade jag till pyrrepryttlarna fast de hörde inte mig utan tog sitt vaktjobb på väldigt stort, och högt, allvar.

NamnlösDina hundar skäller, sa den inte alltid så glada lilla farbrorn och stannade till på andra sidan staketet.

Jamen eller hur. Och de kan stå på händer också, men kanske framför allt så kan de skälla. Det är väldigt praktiskt, sa jag och försökte vifta med lillfingrarna som ett tecken till pyrrarna att de kunde sluta skälla nu. Fast de fortsatte skälla, eftersom vi aldrig direkt pratat om att lillfingervift betyder att man ska sluta göra sitt jobb.

Praktiskt? sa den inte alltid så glada lilla farbrorn.

Japp. För vi har inga inbrottstjuvar direkt, sa jag.

För att de skäller vid staketet? sa den inte alltid så glada lilla farbrorn och tittade på hundarna.

Precis, sa jag och låtsades som att staketskäll var något bra.

Och hur skulle det hjälpa? sa den inte alltid så glada lilla farbrorn.

Pja. Du själv har till exempel inte gjort inbrott här. Än i vart fall, sa jag.

Men jag är ingen inbrottstjuv, sa den inte alltid så glada lilla farbrorn.

Så skulle en riktigt inbrottstjuv säga, sa jag och nickade som om jag visste.

Säga att man inte är någon inbrottstjuv? sa den inte alltid så glada lilla farbrorn.

Japp, mitt i prick. Speciellt om en polis frågar, sa jag övertygande.

Men jag ÄR ingen inbrottstjuv, fräste den inte alltid så glada lilla farbrorn.

Så skulle en riktigt inbrottstjuv säga också, förneka och förneka, sa jag och såg dramatiskt misstänksam ut eftersom den inte alltid så glada lilla farbrorn hade fräst.

Bah, muttrade den inte alltid så glada lilla farbrorn och skakade på huvudet. Sen tittade han på mina hårt jobbande vakthundar och bestämde sig för att fortsätta sin promenad.

Och när den den inte alltid så glada lilla farbrorn passerat trädgården så tystnade mina hundar och kom skuttandes igen, väldigt nöjda.

Vi puttade bort inbrottstjuven, sa Spunk stolt.

Med ett jätteputt, puttade vi bort inbrottstjuven, sa Pôppet stolt hon med.

Tack så mycket, det var snällt tror jag, sa jag och var inte säker på om jag menade det eller inte.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s