Skip to content

Lutar sig framåt (Färdig nu nu nu?), lutar sig bakåt (Nähä).

4 oktober, 2013

På tal om hösten – minns  ni de små leksaksbilarna som man rullade på stället några gånger, för att ladda gummibandsmotorn, och när man sen släppte dem så for de iväg jättejättefort?

Ungefär så är Spunkprylen när man duschar henne.

Nu händer det i och för sig väldigt, väldigt sällan att jag duschar henne. Hon har helt enkelt en sån typ av päls där inget direkt fastnar. Och luktar gott gör hon nästan jämt, av sig självt.

1Men om man får för sig att duscha henne, så är hon som en leksaksbil.

Hon står där i duschen, under tiden man man spolar av henne, och lutar sig lite framåt i smyg. Kikar lite om jag kanske skulle råka tappa ordet ”okej” ur munnen av misstag, så hon kan springa iväg.

Vi är inte färdiga än, säger jag. Och då lutar hon sig bakåt igen. En liten stund.

Sen lutar hon sig framåt igen, tittandes upp mot mig fast med huvudet i riktning mot badrumsdörren, sådär konstigt att man ser en skymt av ögonvitan till och med.

Färdig nu? viskar hon.

Näh, lite till, säger jag. Och då lutar hon sig bakåt igen.

Och så håller hon på så, hela duschningen igenom. Lutar sig framåt (Färdig nu nu nu?). Lutar sig bakåt (Nähä). Lutar sig framåt (Färdig nu nu nu?), lutar sig bakåt (Nähä). Precis som en leksaksbil med gummibandsmotor.

Och när jag till slut är färdig, så tvekar jag lite på om jag verkligen är färdig på riktigt. För jag vet vad som väntar.

Färdig nu nu nu? viskar Spunk, spänd som en fiolsträng.

Jopp. Färdig nu, säger jag och håller i hatten och i duschdraperiet och i hela badrummet egentligen. Och släpper i väg Spunk med ett ”okej”.

Och då exploderar hon iväg som en avfyrad kalla-kriget-torped rätt ut i Stilla Havet, skvättandes värre än en ballongvisp gone bad.

Halka inte ihjäl dig nu, säger jag, när jag kniper ihop ögonen för att inte få vattenstänk i dem, fast det hör inte Spunk att jag säger. Hon är upptagen med att spurta längst med väggarna och förvandla hela huset till sin alldeles egna velodrom.

Och sen viskar jag till Pôppvalpen, som förtjust tittar på, att hon behöver inte se och lära av Spunk i alla lägen. Alls inte.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 4 oktober, 2013 12:33

    Jodå! Såna är vi – allihop… Kramis!

  2. 9 oktober, 2013 18:35

    Helt underbart beskrivet 🙂

  3. 12 oktober, 2013 19:23

    Hahah, åh, underbara knäppspunk! Wahidah hälsar att det absolut bästa är att rusa upp i mattes säng och bädda hysteriskt fort så att kuddar flyger och täcket nästan ramlar ner på golvet 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s