Skip to content

How to snickra: En mätsticka

7 augusti, 2013

Men det var väldigt vad tiden går långsamt idag, sa jag och tittade på klockan.

Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge, sa Humlehunden ordspråkigt.

Eller hur? sa Spunk och tänkte på köttbullar.

Vi har redan varit ute en runda i skogen och fnittrat skogsagility. Och jag har sytt nya madrasser till tygburarna, städat hela huset (nästan) och rensat i lådan med hundgrejor. Vad ska jag göra nu för att få tiden att gå? Det är liksom för varmt att ge sig ut på agilityplanen redan, sa jag och trummade med fingrarna mot köksbänken.

Varför inte snickra ihop en mätsticka och mäta Spunk? sa Humlehunden.

Varför mäta just mig? sa Spunk och flärpte frågande på ena örat.

För det brukar ta väldigt lång tid att mäta dig. Du står ju aldrig still, sa Humlehunden med ett självklart tonfall.

Vilken bra idé, sa jag och smet ut i snickarverkstaden.

Två pinnar, rita dit centimetrar på ena pinnen mätt efter tumstocken, förborra och skruva fast en liten kloss på den andra pinnen så vinkeln blir rätt, och sen knyta ihop de två pinnarna med ett litet snöre.

Jättebra jue! sa jag. Nu kan vi ju träna på det här med mätning!

Och sen mätte jag Spunk jättemånga gånger. Det tog jättelång tid.

Humlehunden tog inte alls lång tid att mäta. Hon är bara 23 centimeter, så det går blixtfort.

Jaha. Vad ska jag göra nu då? sa jag och tittade på klockan och trummade med fingrarna mot köksbänken.

Men snälla nån, jag kan ju inte sysselsätta dig hela dagen. Lite får du faktiskt komma på själv, sa Humlehunden och gick ut på gräsmattan för att slappa och sola.

Jag vet vad du kan göra! sa Spunk ivrigt.

Vadå? sa jag.

Ge mig köttbullar till exempel?

Eller inte, sa jag och tittade på klockan igen.

Passa dig så jag inte förvandlar mig själv till Stålmannen och drar ett varv runt jordklotet baklänges i överljudshastighet så tiden går bakåt istället för framåt. Då kommer det aaaldrig bli kväller, sa Spunk och stirrade mot kylskåpet och mumlade nåt om köttbullar igen.

Du har rätt. Bara en sån sak, att du låter bli att vända tiden baklänges, är faktiskt värd en köttbulle, sa jag och plockade fram en köttbullehalva till Spunks stora förfloffighet.

Och sen trummade jag med fingrarna mot köksbänken och hoppades att klockan skulle gå lite fortare av sig självt.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. Åsa Nilsonne permalink
    7 augusti, 2013 16:47

    Frågan är om vi orkar med cliffhangers i den här värmen. VAD??? väntar du på???

  2. 7 augusti, 2013 18:23

    Tar du upp beställningar på mätstickor? Vore ju förträffligt att ha en sådan när man har en hund som växer mer än nödvändigt. Fast det är klart nu är ju klockan kväll och de närmsta åren lär du ju ha att göra ändå. 😉

  3. 7 augusti, 2013 19:13

    Nästan så man anar tillökning… …fast jag undrar ju fortfarande hur hög Spunk är… Kramis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s