Skip to content

– Mfphh, sa Popping lämpligt nog i en pratbubbla till svar.

11 juli, 2013

Jag strosade runt på agilityplanen och byggde eftermiddagens träningsbana i det förträffliga, förträffliga sommarvädret.

Jag kikade på ritningen och lyssnade samtidigt till björklövens rasslande i vinden och fågelkvitter och jag lyssnade också på gammelgäddan som slog i ån bland näckrosorna. Och lite nu och då fick jag ta ett litet oförutsett skutt på gräsmattan, för föräldrapaddorna i ån hade fullt sjå med att hålla ordning på sina paddbäbisar som sprang över gräsmattan som små turbomyror. Och paddbäbisar vill man ju inte råka trampa på.

Så man skulle kunna säga att jag hade det ganska så bra.

Det finns människor som gillar att virka, och vissa gillar att baka eller meka med bilar. Och jag gillar att bygga agilitybanor, sån människa är jag, log jag för mig själv och hämtade en hoppbom till och stegade upp avstånd mellan hinder och tunnlar och slalom och allt sånt roligt.

Men mitt i all somrig fågelsång och björksus och gäddslag och allt det roliga, så hördes plötsligt ett skrik.

Rabies, RAAABIES!! skrek Spunk och kom springandes med nåt jättevilt i blicken.

Va? sa jag.

Hon har rabies, jag visste väl att det var nåt fel i knoppen på henne, sa Humlehunden med ett pek på Popping.

Men vad i…? sa jag och tittade på Popping.

Har ni sett en tecknad film någon gång, där någon får tvätta munnen med tvål för de sagt ett fult ord? Och det löddrar om hela huvudet på dem, väldigt bubbligt animerat?

Så såg Popping ut, ungefär så.

Hon sa faktiskt ett fult ord igår, så det skulle kunna vara tvål i och för sig. Om nu karma tvålar till Poppingar retroaktivt, sa Spunk och tittade storögt på lödderbubblorna som verkade komma från ingenstans fast från Popping.

Vad har du gjort?! sa jag till Popping, men det var så mycket lödder om munnen så jag uppfattade inte riktigt vad hon sa. Och i ren förvirring började jag rassla igenom alternativ i huvudet. Hade hon ätit nåt konstigt?

Jag trodde det var en… bubblade Popping mitt i löddret.

För övrigt ser du ut som en biltvätt när du öppnar munnen, sa Humlehunden till Popping och pekade och kunde inte riktigt hålla sig för fnitter.

Tyst nu, sa jag till Humlehunden. Vad sa du Popping?

Jag trodde det var en… en… prins, bubblade det ur Popping.

En prins? sa jag och fattade ingenting.

Mäh. Jag sa ju att det är paddor som hoppar runt här. Inte grodor, som blir prinsar av pussar. Hur korkad får man bli egentligen? sa Humlehunden och himlade med ögonen och smäckte sig själv i pannan med tassen och var så dramatisk att man skulle kunna tro att hon var den hundliga varianten av systern som bröderna Grimm aldrig nämnt att de hade.

Pussade du en padda? sa jag till Popping.

Kanske. Eller. Jo, bubblade Popping.

Men vännen, paddor är ju giftiga, sa jag och rynkade ett ögonbryn eller kanske båda till och med.

Uh? Pussa en padda skulle jag aaaldrig få för mig! sa Spunk med ett väldigt eftertryck på ”aaaldrig” och tittade lite konstigt ner i gräset under tiden hon plockade obefintligt skräp ur pälsen.

Eller hur? sa Humlehunden och trodde inte ett ögonblick på vad Spunk sa.

Det kan hända vem som helst, sa jag överslätande, och funderade för en fladdrade sekund på hur många grodor jag pussade innan jag hittade min prins. Fast ingen padda pussade jag, vad jag visste om i alla fall, och hur som helst hörde inte det till saken.

Vi får tvätta munnen på dig helt enkelt, så vi får bort lite paddgift, sa jag och tog Popping under armen. Man kan inte annat än gilla hundar som är i den storleken att man bara kan ta dem under armen, för övrigt.

Blubb blubb, bubblade Popping och hängde med.

Och så tvättade vi munnen på Popping, väldigt uppskattat kan man säga. Av publiken i synnerhet.

Så går det när man säger ”bajskorv” och såna fula ord, då får man skura munnen som tusan, hejade Spunk och erbjöd sig att hämta såpan också, fast jag tyckte att det räckte med det löddret som redan var.

Nu ser du ut som en biltvätt igen, sa Humlehunden och humlefnittrade hjärtinnerligt.

Mfphh, sa Popping lämpligt nog i en pratbubbla till svar.

Och när vi var färdiga med muntvätten så fick hon en bit knäckebröd att knapra på.

Varför knäckebröd? sa Spunk.

Inte vet jag, sa jag och undrade det själv. Men Popping tyckte det var jätteknaprigt och bra med knäcke, och så småningom var det slutlöddrat.

Phu, sa hon.

Phu här också. Gör inte om det där är du snäll, sa jag.

Flickstackarn är ju inte så gammal än, man lär sig av sina misstag med tiden och låter till exempel bli att pussa paddor, sa Humlehunden snusförnuftigt och knep åt om en låtsas-monokel i ögat.

Vadå, du pussar ju inte paddor. Har du pussat paddor en gång tidigare eller? Och lärt dig av ditt misstag? sa Spunk frågande till Humlehunden.

Näh. Jag föredrar att lära mig av andras misstag, rent generellt. Mindre lödder och bök i allmänhet för min del då, sa Humlehunden.

Men kan vi komma överens allesammans om att inte peta på paddorna något mer? Och framför allt inte peta på dem med tungan? sa jag förmanande.

Apselut, sa Popping och poppade iväg över gräsmattan ihop med HumleSpunkarna.

Och så andades jag ut. Och fortsatte med mitt strosande runt på agilityplanen och byggde träningsbana och lyssnade till fågelkvitter och gammelgäddans slag i ån bland näckrosorna. Och försökte att låta bli att trampa på paddorna som skuttade runt lite här och var på gräsmattan och funderade över om det var dags att samla paddmammorna och paddpapporna till ett föräldramöte för att prata ansvarsfördelning vad gäller paddbäbisar och gräsmatte-agilityplanen. För paddbäbisar vill man ju inte råka trampa på.

Eller råka pussa på av misstag, för all del.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 11 juli, 2013 17:17

    Men det här är ju bara helt underbart att läsa! Längtar varje dag efter nya historier om livet med Humlespunkarna och Popping. Du förgyller min dag varje gång jag läser här. ❤

  2. Åsa Nilsonne permalink
    11 juli, 2013 19:23

    Inte lätt att veta vem man ska pussa och vem man absolut inte ska pussa, det är mycket man kan lära sig på kollo… 🙂

  3. 11 juli, 2013 23:04

    Faktiskt så jag nästan bubblar över själv av skratt. Det slutade ju lyckligt… Kramis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s