Skip to content

Alldeles, alldeles tomma fickor.

12 juni, 2013

En liten bit av lycka är att komma hem från morgonpromenaden med tomma fickor. Alldeles, alldeles tomma fickor.

För Popping och jag tog en på-tu-man-hand-morgonpromenad i morse, och innan vi gick så stoppade jag ner en rejäl näve frukost-torrfoderkulor i fickorna.

De här torrfoderkulorna ska vi ha som belöning när du gör något bra på promenaden, sa jag och klappade lite på fickorna så de torrfoder-skramlade lite. Och då viftade Popping på svansen och tyckte att det var ett väldigt bra sätt att äta frukost på, lite som en sommarkollo-picnic tror jag.

Och sen rände vi ut i skogen.

Varje gång Popping tittade på mig så fick hon en torrfoderkula, till exempel. Och när jag ropade ”Popping” och hon tittade på mig eller kom, så fick hon en torrfoderkula.

Och när hon spurtade i förväg så tjoade jag ”Popping” och vände raskt på klacken och toksprang åt andra hållet, så hon fnittrade jättemycket och spurtade ikapp och förbi mig, och då vände jag igen och sprang åt andra hållet och då vände Popping också och spurtade ikapp mig igen. Och när jag efter allt lite-nu-och-då-spurtade skulle belöna med torrfoderkulor, så passade jag på att blindbyta lite här och var.

Håller jag fram högerhanden när du spurtar ikapp mig, så finns godisbelöningen där, och tvärtom, förklarade jag. Och Popping fattade galoppen med en gång, fastän hon inte ser så smart ut.

Och runt dammen finns det tre rangliga halvstockar till bänkar, så där passade vi ju på att gå balansgång också.

Mycket bra balanserat! tjoade jag. Torrfoderkula på det.

Och när hon våghalsigt vände i ändarna på de rangliga halvstockarna och balanserade tillbaka också, så fick hon såklart en torrfoderkula också eftersom det var så våghalsigt och modigt gjort.

Och så fick hon en när hon badade också, bara för att det är så roligt att hon tycker om att bada och jag tycker om att dela ut torrfoderkulor och Popping blivit så bra på att mumsa upp dem ur handen.

Sista biten hem, när vi gick på vägen och alla hundar måste vara kopplade, så även Popping, så belönade jag för att hon lät bli att skälla på whippetarna vi mötte, och på att kopplet var slakt åtminstone ibland.

Och när vi till slut kom hem var mina fickor alldeles, alldeles tomma.

Förstå vad mycket bra du gjort, hela, hela promenaden, om alla de torrfoderkulorna är slut, sa jag och kliade Popping över hennes lurviga huvud.

För det är en liten bit av lycka det, lurvig lycka, att komma hem från morgonpromenaden med tomma fickor. Alldeles, alldeles tomma fickor.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 12 juni, 2013 10:42

    Hon vara en riktig liten stjärna efter det här sommarkollot. Är väl lika bra att hon stannar på ett höstkollo också. 😉

  2. Åsa Nilsonne permalink
    12 juni, 2013 11:41

    🙂

  3. 12 juni, 2013 14:05

    ”Aha…
    Du menar att hon HADE något i fickan när de gick ut, men att det gick åt? In i munnen och ner i magen på min kollega som var med?
    OK – då är hon nog en helt ok matte!”
    Assar var lite bekymrad där ett tag, för se tomma fickor, det är värsta otyget tycker han!

  4. 12 juni, 2013 17:41

    Bättre kan väl inte en frukost bli!

  5. 12 juni, 2013 21:00

    Hörde nyss hussen mumla till matten att det var tur att dom inte valde en Berger! Det tror jag också… Kramis!

  6. 13 juni, 2013 22:26

    Hon verkar vara en urmysig vovve! Kul att det blev en tredje hund ändå, om än temporärt (? 😉 ).

    • 13 juni, 2013 22:32

      Hon är både mysig och spännande och jättekonstig och fantastisk och tonårs-enerverande och överraskande och alldeles, alldeles, alldeles underbar ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s