Skip to content

Och är precis lika rastlös som jag.

24 april, 2013

Det är då för märkligt. Här har man gått och gnällt över att man inte kunnat fnittra agility som man vill på grund av snön hela vintern, och nu när snön är borta och gräsmattan fantastisk och solen skiner och allt är upplagt för världens bästa fnitter – då är man helt plötsligt brakförkyld. Och nu är jag inne på dag nummer två av brakförkylningen.

Du ser inte riktigt klok ut, mumlar Humlehunden när jag ligger i soffan med rinnande ögon och knaprar Vicks blå, och snyter mig och nyser om vartannat. Men hon håller mig sällskap i alla fall. Trots att jag ibland nyser henne ur soffan nästan.

Och jag försöker verkligen ligga i soffan. För att krya på mig. Och ta det lugnt. Så jag blir frisk. Gärna bli frisk redan tills i eftermiddag, för då tänkte jag nysa fnittra lite agility. Några roliga hoppbanor från Njudung-tävlingen. Jo.

Spunk ligger också i soffan. Och är precis lika rastlös som jag.

Man ser det på henne, att hon är rastlös, när hon ligger med hakan i soffan fast tittar storögt ändå. Huvudet ligger still, men ögonen följer efter allt som händer i rummet. Så där så man ser ögonvitorna ibland.

Jag ligger här för jag måste, inte för att jag vill, muttrar hon.

Jag förstår precis hur du känner det, svarar jag.

Och i soffan har jag faktiskt hunnit med en hel del, förutom att krya på mig.

Jag har mumsat ingefärs-smörgåsar till frukost, för ingefära är bra för halsen enligt huskurs-guden.

Och jag har lagat kampleksaker och sonens jeans.

Och jag har fusk-lämnat soffan några gånger för att byta tvätt i tvättmaskinen.

Och jag har sytt ihop hakar och remmar till de sista tunnelhållarna vi gjorde häromdagen.

Och sen var jag bara tvungen att smita ut till hönsen och dricka morgonkaffet i morse, och klappa om dem lite och prata om livet. Lilla Vit ligger fortfarande och ruvar på sina fem isbar-ägg, hemlighetsfullt. Jag har inte lyst äggen än så jag vet inte om det blir något. Men jag hoppas. Kycklingar är så pipligt mysiga.

Men nu ligger jag i soffan igen. HumleSpunkarna ligger bredvid. Humlehunden snarkar gott och Spunk ligger med hakan i soffan och tittar på allt jag gör.

Förtokat snällt av er att hålla mig sällskap i soffan faktiskt, säger jag.

Nemas problemas, hade nog Humlehunden svarat om hon varit vaken.

Men det är inte säkert att det går så värst länge till, mumlar Spunk.

Nä. Vi ska ut och fnittra agility snart, säger jag men hinner inte avsluta meningen eftersom jag avbryts av ett nys och ett snyt.

Klädnypa om näsan kanske? Då slipper du snyta dig och nysa när vi ska springa sen, säger Spunk.

Klädnypa kanske inte är så dum idé, säger jag för att vara snäll. För egentligen tycker jag en klädnypa om näsan är en jättedum idé.

Men fnittra agility låter som en jättebra idé, däremot. Ska bara krya på mig i någon timme till, först. Här i soffan. Med HumleSpunkarna som sällskap.

Någon timme till, sen får det vara färdigt med det här förkylnings-tramset.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 24 april, 2013 16:00

    Men så himla typiskt! Krya på dig. ❤

  2. 24 april, 2013 17:51

    Stackars, stackars! Tröstekramar!

  3. 26 april, 2013 14:08

    Men du är för go 😉

  4. Sandra permalink
    28 april, 2013 18:02

    Ha ha ha…du e för rolig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s