Skip to content

För det är knäppgökeri att tro att det plötsligt skulle fungera en tredje gång.

23 april, 2013

Uh? sa jag förvånat när jag vaknade i morse. För kroppen kändes jättekonstig. Och under tiden jag klämde lite på min jättekonstiga kropp, så hann jag med att nysa både en och tre gånger, nysningar som ackompanjerades av en smällande huvudvärk var gång jag slängde till med huvudet och en tjock hals som sa Aj! varje gång jag svalde.

Jag tror minsann att jag är förkyld, sa jag för mig själv och snuvade till mig om näsan och kände mig som en hel karlakarl.

Och så gjorde jag febertestet också, det vill säga stryka mig mothårs över armen och rulla med ögonen samtidigt. Gör det ont så har jag feber.

Jag har feber också, sa jag konstaterande. Fast inte jättemycket feber, för det gjorde inte jätteont att rulla med ögonen eller stryka mig mothårs över armen. Bara lite.

Vad skönt att jag bara har lite feber, sa jag och kravlade mig ur sängen.

För hade jag haft mycket feber hade jag inte kunnat fnittra agility idag. Men nu hade jag som sagt bara lite feber.

Och därför kunde vi lite senare på dagen, efter allehanda huskurer med honung- och ingefärs-smörgåsar till frukost och varm potatissoppa till lunch, fnittra lite. Åtminstone en kort kvart eller så. Med en paus mitt på kvarten för att hämta andan och snyta mig och nysa ett par, tre gånger.

Idag blev det en kort kvart med fokus på push och pull och serpentiner och tråckling. Sånt roligt.

Jag upptäckte att Spunk äger på serpentiner och tråckel-push, men har ingen aning om vad tråckel-pull är längre.

Kan det bero på att jag nyser samtidigt som jag springer? sa jag förvånat.

Kanske måhända, eller så har jag bara väldigt bråttom, svarade Spunk i förbifarten.

Man kan missa en tråckling en gång, men missar man en tråckling (eller vad som helst) två gånger är det dags att tänka annorlunda. För det är knäppgökeri att tro att det plötsligt skulle fungera en tredje gång, om man gör på exakt samma sätt som vid de första två gångerna.

Så jag flyttade de tre stakethindrena snett, så det blev plättlätt att förstå att det var tråckling med pull jag var ute efter.

Aha! sa Spunk och tråcklade jättevackert.

Nästa gång vi fnittrar tråckling så flyttar vi ihop hindrena lite till, och så lite till, och så lite till igen. Tills de står på en rak linje igen.

För det är roligare att göra rätt än att göra fel, sa jag till Spunk och hon höll med mig jättemycket, under tiden hon försvann över horisonten i jakt på sin tennisboll.

 

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 23 april, 2013 17:20

    Ojoj! Hoppas du piggnade till lite efter fnittret! Kramis!

  2. Åsa Nilsonne permalink
    24 april, 2013 09:00

    Tänk så många hästar och hundar som skulle få ett bättre liv om de slapp göra samma misstag om och om igen, med en alltmer irriterad människa på eller intill sig…

    • 24 april, 2013 12:33

      Eller hur! När jag tränar har jag ofta den gode Einsteins ungefärliga ord i bakhuvudet…

      ”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s