Skip to content

– Jag kan vara domare istället, sa Humlehunden och lade sig i solen och slappade.

21 april, 2013

”Alla” har varit iväg på jättejätterolig tävling i helgen, en tävling där Spunk och jag inte platsade. Så vi kunde inte åka dit.

Inte för att jag ville tävla, men jag ville verkligen prova banorna. Och insupa atmosfären.

För att vara barnsligt tävlingsnervös in absurdum är du lite konstig på det viset, sa Humlehunden när jag beklagar mig över eländigheten i situationen.

Absolut visst är jag det, sa jag.

För jag gillar verkligen agility och tävlingsplatsen och människorna och banorna och spänningen och agilityhandlingen och doften av de grillade hamburgarna och korvarna och laddade hundar och prilliga förare. Jag gör det.

Men kan inte Mecka komma till Mohammed så får man flytta på berget, sa jag.

Och så bestämde vi oss för att göra en alldeles egen tävling. En HumleSpunkig Agilitycup.

För man får det inte roligare än man gör sig, sa jag. Och HumleSpunkarna höll med och tyckte precis som jag. Vi är rätt lika så.

Så vi sprattlade ut på den fina, fina snölösa och synnerligt vårliga agilityplanen som badade i solsken och ljumma vindar, och byggde upp cupliga banor från Nattlejonet/Emma Berg.

Sex agilitybanor, två i respektive klass. Och de var plättlätta att bygga om mellan klasserna, för tunnlar och balanshinder står nästan likadant på alla banorna. Väldigt, väldigt bra.

Och sen gillar jag Emmas banor i allmänhet, de är smarta och justa mot hunden. Att föraren får klura och springa fötterna av sig är helt rätt, men hunden ska få möjlighet att få en ”lätt” väg om man handlar den rätt.

Då kör vi! tjoade jag till Spunk. Och det gjorde vi.

Vi banvandrade och vi räknade poängen på första försöket på banan (fast om vi diskade oss så bestämde vi att vi köra banan igen för att få det rätt) och så lade vi ihop alla poänger för alla banor i ett totalresultat.

Humlehunden var också med, som föråkare på några av banorna. Fast hon tyckte inte alls att cup-idén var lika rolig som Spunk och jag tyckte.

Jag kan vara domare istället, sa Humlehunden och lade sig i solen och slappade bredvid en av tunnlarna.

Fast jag vill springa, tjoade Spunk, och det ville jag med. Så det gjorde vi.

Och kan man tänka sig. Cupen slutade med att Spunk och jag vann och förlorade och kom på första och sista plats med resultaten en disk och nolla i Ag1, en disk och nolla i Ag2 och en disk och nolla i Ag3.

Snacka om att vi kan, sa jag till Spunk som höll med, och sen belönade vi oss själva väldeliga. Och Humlehunden också, belönades väldeliga, för hon var väldigt duktig på att vara publik/domare.

Vilken bra tävling, sa jag när alltihopet var över. För kan man tänka sig att jag var inte nervös alls.

Mäh, sa Humlehunden och skakade på huvudet.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 21 april, 2013 23:46

    JAG har föreslagit matten här att Humlehunden eller Spunkgladingen (eller möjligen deras sprakande matte) ska få vara domare på ALLT jag gör! JAG tror att det skulle bli en mycket kuligare och mer ok bedömning av mig då alltså!
    Är förresten djuuuupt imponerad av så’nt där hoppande! Krypa under och igenom och mellan och så, DET är jag ganska bra på. Men HOPPA??? Går det inte att komma under så går jag runt… Av någon underlig anledning så brukar matten sucka då…
    PUSS på er, Humlor och Spunkar!
    (Undrar mycket vad det är egentligen alltså… Men hela livet är ju ett enda undrande egentligen…)
    Assar

  2. Anita permalink
    22 april, 2013 01:21

    Jag tycker det låter som en alldeles förträfflig cup.

  3. 22 april, 2013 12:01

    Grattis till vinsten i Humlespunk-cupen! 🙂 Vilket roligt helgnöje ni haft. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s