Skip to content

– Vad konstigt, jorden går inte under…? sa jag förvånat till Spunk.

13 april, 2013

”Projekt Tävlingsnerver” gjorde en högvinst idag. Faktiskt.

För idag var vi och tävlade igen Spunk och jag, bara för jag tycker det är så trevligt att gå runt och skaka om händerna, mumla nervösa ohörbarheter och må illa hela dagarna.

Och idag blev det högvinst, för idag kunde vi pricka av en väldigt, väldigt viktig sak från ”Tio-i-topp-listan över saker att vara nervös över inför tävling”.

Men eftersom jag inte är känd för att kunna fatta mig kort precis, så tar jag det från början.

Smart som jag är så laddade vi upp inför tävlingen med att igår fnittra ihjäl oss på en heldagskurs med Jenny Damm, med fokus på helt från vettet galna fast jättejätteroliga blindbyten. Och helt från vettet galna fast jättejätteroliga blindbyten med Damm innebär att man springer tills man dör. Ungefär så.

Jag vill se stressmjäll och andnöööd! Spriiiing! Spriiiing! hojtade hon över hela agilityplanen, och jag tänkte att den kvinnan ska man inte råka ge en Indiana Jones-piska av misstag för då hade vi varit randiga över ryggen allihop. (haha)

För vi sprang. Jättemycket och vårt fortaste, fast det var inte fort nog så vi sprang ännu fortare än vårt fortaste. Och det är jättefort. Fast det tyckte inte Damm alls att det var.

Så då ökade vi i alla fall, tills vi kände blodsmak i munnen. Så fort sprang vi. Hela, hela dagen igår. (Vilken galet rolig dag, för övrigt! Damm äger, kan man säga.)

Så det kom knappast som en överraskning att kroppen min skrek hjärtskärande i morse när jag rullade ur sängen. Inte alls.

Men vi ska inte springa lika länge som igår, sa jag med min mjukaste, mest övertalande stämma till kroppen och klappade om den sådär snällt och trevligt som man kan göra när man vill att ens kropp ska bli på lite bättre humör och en smula mer samarbetsvillig.

Vi ska bara springa två gånger idag, och de två pyttegångerna ska ändå helst ta slut så fort som möjligt. 30-40 max 50 sekunder bara, beroende på hur banorna ser ut. Jättekort stund, alltså, sa jag honungslent och silkesfint och strök kroppen över smalbenen, där det gjorde mest ont (benhinnorna, purk).

Och turligt nog trodde kroppen på mig själv och gick med på att användas idag också, motvilligt men ändå. Tack och lov.

Har du också träningsvärk? sa jag till Spunk som poppade runt i köket i någon egen version av en ”inte-nudda-marken-bana” fast utan själva banan. Bara ”inte-nudda-marken”, liksom. Jag kunde således snabbt konstatera att någon träningsvärk var det inte tal om på Spunk-fronten i alla fall.

Och när vi så småningom var på plats på tävlingen och ställde upp oss framför första hindret, så spände hon toktaggat ögonen i första hindret, som om hon försökte hypnotisera det. Så taggat.

Och när jag start-tjoade ”Okej!” så sprak-svepte hon så vackert och smidigt och fokuserat så fanorna på frambenen (berger-pälsen) fladdrade i vinddraget så man nästan fick riddar-vibbisar, fast snabba sådana.

Och mina ben (benhinnor) skrek att det gjorde jätteont att springa, fast jag sa till dem flera gånger, så många gånger jag hann, att stå ut för nu var det inte långt kvar.

Och det var det inte heller, för vips vops var vi i mål, Spunk och jag.

En andraplats och pinne på det loppet. 🙂

Om det var det som var en högvinst för ”Projekt Tävlingsnerver” idag?

Nä. Jag har inte kommit fram till själva högvinsten än. Det tar en liten stund för mig att skriftligen komma dit. Men nu är det dags.

198

I ”Projekt Tävlingsnerver” så gjorde vi ett stort framsteg redan på förra helgens tävling. För en av punkterna på ”Tio-i-topp-listan över saker att vara nervös över inför tävling” kunde jag bocka av då, och det var punkten ”Missa inropet”.

För det har jag varit nervös över tidigare, att inroparen ska ropa och ropa att det är min tur och jag inte hör det men ”alla andra” hör det och undrar var jag är och att jag ska känna mig jättedum över att ha kottar i öronen och inte höra någonting. Och det var precis vad som hände förra gången, jag missade inropet och höll på att missa min start – och jag kände mig inte alls dum och jorden gick inte under för det.

Väldigt bra! sa jag till mig själv och bockade av den punkten från listan. För har punkten hänt och det inte var nära-döden-hemskt eller att hela jorden gick under, så kan punkten bockas av från listan har jag bestämt. Så behöver jag inte vara nervös för den punkten mer. (Väldigt bra bestämt av mig, för övrigt.)

Och nu skulle jag få bocka av en punkt till, fast det visste jag inte om på förhand såklart för då hade jag varit ännu mer nervös än jag redan var.

Ovetandes om vad som skulle hända, så gick vi och ställde upp oss för start, Spunk och jag, i vår allra, allra första Hoppklass 2.

Nu kör vi! ropade jag till Spunk, och körde gjorde vi. Benen skrek jättehögt att det gjorde ont, fast Spunk tjoade högre så jag lät bli att lyssna på benhinnorna.

Jättefin start, sprakigt som tusan, och Spunk tog den svåra slalomingången jättefint ända fram till den andra porten. Där tvärstannade hon och stoppade nosen i backen, för där i gräset fanns tydligen något jätteviktigt som behövde luktas på innan vi kunde springa vidare.

Men vänta nu, sa jag, vilken bubbla är du i? Inte i min bubbla i alla fall?

Nä jag har en egen bubbla just nu. Men snart har vi samma bubbla igen, ett ögonblick, svarade Spunk lite upptaget.

Jag hamnade lite nervöst ur balans en sekund eller så, bubbla-förvirrat gjorde jag det. Men sen körde vi vidare, i samma bubbla, och allt gick bra ända tills vi kom till en lång, rak tunnel. När jag skulle springa ifatt Spunk förbi tunneln så gjorde benen (benhinnorna) ont så förböfvlat, och det blev distraherad handling i änden efter tunneln, och på tillbakavägen också, och jag orkade helt enkelt inte springa för att fånga upp Spunk längst bort i andra änden. Benen gjorde så ont. Det blev mest pannkaka och fel tunnelingång och disk och en bedrövlig krokning på ett krumelurhinder jag inte nådde, och en (från min sida) värdelös spurtraka i slutet.

Kort sagt – Spunk sprang så galet vackert hela vägen, men jag handlade henne helt värdelöst. Värdelöst och förtaffligt. Och detta gjorde jag med jättemycket människor som tittade på och ”säkert” tänkte ”Gud vad värdelöst hon handlar sin fina, fina hund”.

Hmm…? tänkte jag efter vi gått i mål och jag bett Spunk om ursäkt för min förtafflighet (och den ursäkten godtog hon blixtsnabbt eftersom jag mutade henne med kycklingbitar).

För när jag tänkte på vad som precis hänt, så kunde jag plättlätt identifiera en till punkt på ”Tio-i-topp-listan över saker att vara nervös över inför tävling”, nämligen att tappa Spunk ur bubblan och att vara en alldeles förtaffligt dålig handler på banan när ”alla” tittar på.

Och hur det kändes? Inte särskilt förskräckligt alls faktiskt.

Vad konstigt, jorden går inte under…? sa jag förvånat till Spunk när vi satt i bilen på väg hem sen.

Såklart den inte gör, sa Spunk och somnade med ett snark, obekymrad över det mesta.

Precis. Den gör ju inte det, sa jag förvånat igen och sen väldigt förnöjt och sen bockade jag jättesnabbt av den punkten, den väldigt, väldigt viktiga punkten, från ”Tio-i-topp-listan över saker att vara nervös över inför tävling”.

Den punkten trodde jag att jag skulle få leva med fullt ut i resten av mitt liv faktiskt. Snacka om högvinst i ”Projekt Tävlingsnerver”, log jag till Spunk, men det tror jag  varken hon såg eller hörde. Hon var fullt upptagen med att snarka och sova.

Goaste Spunk.

Annonser
19 kommentarer leave one →
  1. 13 april, 2013 16:42

    Blir väldigt nyfiken på vilka de andra åtta förfärliga punkterna är. Eller det där kanske var två punkter i samma lopp? Tappa bubblan och tafflig handling? Då är det ju bara sju svårigheter kvar. Visst är det skönt när man förstår att det faktiskt inte är en enda kotte som bryr sig om det går dåligt för en. Däremot tycker jag alla är fantastiskt generösa med beröm när det går bra. Hoppas det är likadant i de högre klasserna.

    Och ni är så vackra både du och Spunk när ni far fram över banan. En ren fröjd att titta på. 🙂

    • 13 april, 2013 16:46

      Bubblan och handlingen är i samma punkt, för de går lite hand i hand. Hade jag handlat henne tajtare hade hon aldrig hunnit stanna till på gräset och inte ploppa ur bubblan.
      Och några av de andra punkterna är lite halvförskräckliga, så jag tror inte jag avslöjar den listan 😉

      Och tack goa du för komplimangen ❤

  2. 13 april, 2013 17:00

    Grattis! Duktiga ni! Hur många pinnar har ni nu egentligen? Det känns som om det är tokjättemånga 😀

    • 13 april, 2013 17:10

      Tack 😀
      Vi fick tre i hoppklass 1 och blev uppflyttade till Hoppklass 2 där vi gjorde första starten idag.
      I agilityklass har vi nu två pinnar, och om/när vi snor den tredje pinnen så blir vi uppflyttade till agilityklass 2.
      När man blir uppflyttad till nästa klass så börjar man om på noll pinnar, och så är det dags att samla pinnar igen 🙂

      • 13 april, 2013 17:21

        Ah, okays 😀 Jag såg flera små, söta hundar som jag ville kidnappa och fnittra agility med idag. Pratade med en av ägarna och hon ville bara prata om hur bra det gått för hennes hundar i utställningsringarna. Bläh.

  3. 13 april, 2013 18:55

    Stort grattis till pinnen!
    O tack för att du bloggar! 😉

  4. 13 april, 2013 20:40

    På med liniment och vila ett tag (ifrån springigheter och överansträngningar) så är det snart över på ett kick!!

    Och: HEJA HEJA HEJA!! Grattis grattis grattis! 😀

    • 13 april, 2013 21:50

      Tack tack tack!! 😀

      Och jo, ska försöka vila benen en smula. Fast inte i morgon. Men på måndag ska jag vila dem 🙂

  5. 13 april, 2013 21:56

    Woho! Vad grymma ni är! Stort grattis till pinnen men ännu mer grattis till högvinsten 🙂 Förra sommaren när Mide och jag tränade på att vara på tävlingar så sprack vår bubbla inne på plan en gån och Mide gick iväg, nosade på en fläck, och satte sig sen och kissade. Som tur var, så var hon ju bara valp då, så det gick fint att skylla på det 😉

  6. 13 april, 2013 23:41

    Grattis till både pinnar och avprickningar… Kramis!

  7. 14 april, 2013 08:52

    Stort grattis till fina resultat, pinnen och högvinsten i projektet! 😀

  8. Åsa Nilsonne permalink
    14 april, 2013 10:10

    🙂
    Jag tror att många kan tycka att det är skönt att se att även en duktig handler och en duktig hund kan gör sämre insatser ibland, så även om man gör ett mindre lyckat lopp, eller program, kan det ju vara positivt i relation till andra.
    Jag blev exempelvis uppmuntrad när Richard Curtis råkade spaka till lilla Chihuahuan Betty på Crufts i år – inte av skadeglädje utan därför att det visar hur svårt det är att undvika kollisioner hund/fot när hunden är mycket liten.
    Konstigt att vi tror att andra väntar sig att vi ska vara så duktiga, särskilt i början!
    Kan bara hålla med Anna – tack för att vi får vara med!

  9. 14 april, 2013 10:10

    Tänk så härligt det är när det där händer som man varit så orolig för och så är det bara – POFF!
    Oftast inte särskilt farligt alls!
    Själv brukar jag växa sisådär 2m var gång:D (Men tyvärr återgå till den blygsamma normalhöjden bra snabbt…)
    Onda benhinnor vet jag en hel del om… Var rädd om dig!

  10. Malin Ståhlman permalink
    15 april, 2013 21:44

    Hej! Läser din blogg. Är själv väldigt nervös och ska göra första starten med min ”nya” hund nu i maj… Detta ger mig lite terapi att någon annan skriver som jag känner =) Folk brukar få påminna mig om att andas ibland, det går lättare då säger dom? 😉 Grattis till framgångarna!

    • 15 april, 2013 21:52

      Vad härligt att hitta en nervös-kompis 🙂
      Inroparna har vid två tillfällen påmint mig om att andas, vet inte om jag är lite lätt blå i ansiktet när jag står i startfållan med Spunk, haha 😉
      Lycka till! Hoppas vi ses någonstans på någon tävlingsbana 🙂

  11. 15 april, 2013 22:32

    Hussen läste just om wordpressbloggar så han bad mig skicka länken ifallatt.
    http://www.idg.se/2.1085/1.502210/stora-attacker-mot-wordpress?ref=anp
    Kramis!

    • 16 april, 2013 06:47

      Nämen urk. Att folk inte kan hitta på nåt roligt att göra istället för sånt där tråkigt. Tack för tipset, man får väl byta lösenord för säkerhets skull 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s