Skip to content

Som att dra bort ett plåster. Det känns nog bättre efteråt.

4 april, 2013

Om nu eskimåer har en triljard ord för snö så har jag upptäckt att jag har en förvånansvärd mängd känslovarianter för ”nervös”.

Idag har jag pendlat mellan apatiskt-nervös, oförklarliga-ryck-i-kroppen-nervös, pirrighets-nervös, ångest-nervös (närbesläktad med apatiskt-nervös), pimpla-en-oförsvarlig-mängd-kaffe-nervös, förvirrad-nervös, skrattattacks-nervös, jag-tror-jag-gråter-nervös, kontrollfreaks-nervös, ont-i-magen-nervös, prata-nonstop-med-maken-tills-hans-öron-blöder-nervös, och sen bara… nervös-kort-och-gott. Till exempel.

Och då är det hela dagen kvar i morgon också, innan det är tävlingsdags. Undrar vilka nya sorters nervösigheter jag kommer upptäcka att jag har under morgondagen?

Eller så försöker jag andas och följa med bara. Andas och följa med. För jag tror att det blir bättre, det här med tävlingsnervositeten. Lite som att dra av ett plåster, inbillar jag mig. Det blir säkert bra efteråt sen. Tror jag.

Och om man pratar med mig om min tävlingsnervositet så vill jag förvarna om att den sämsta frågan att ställa är:

– Mäh! Vad är det värsta som kan hända egentligen?!

För gode gud vad det spinner loss i huvudet på mig då. Förstår ni hur mycket elände som skulle kunna hända om man får fria tanke-tyglar på det viset? Och såna tankar behöver jag inte fler av.

Men jag hoppas friskt på att det blir bättre bara jag metaforiskt hoppar upp på hästen igen. Eller ger mig ut på tävlingsbanan igen, då.

För jag skulle vilja tycka att det var roligt att tävla. Annars hade jag låtit bli. Men det är lite milstolpe i livet det här, och se om jag vågar göra något som jag inte törs-vill. Om man säger så.

Lite som när barnen var små och alla hade maginfluensa samtidigt. Inte ville man torka barnspyor precis, äckligt som tusan, men hu vad skönt det kändes när det var svabbat och färdigt och golvet var rent igen. Om ni förstår hur jag menar.

Ungefär så.

Eller vänta nu. Hoppas jag inte blir nervös-så-jag-spyr också.

Annonser
11 kommentarer leave one →
  1. 4 april, 2013 22:05

    Du har betalt för din tid både i reda pengar och träningstid – ta vara på den oavsett hur nervös du är ❤

  2. 4 april, 2013 22:26

    Men, LITE pirrigt spännande känns det väl? Jag tycker inte att det är ett dugg läskigt att du och Spunk ska tävla. Jag känner bara ett lustigt pirrande och hoppas att någon vänlig själ filmar er och att du törs visa det – hur det än går! Ingen skulle bli gladare än jag om man fick se ett riktigt frivarv, fast det sa husse att jag inte fick säga… Kramis!

  3. 4 april, 2013 23:17

    Hur nervösa vi än är i helgen så ska vi minsann ha ROLIGT med våra fina och fantastiska små hundar, okej!? Jag ser verkligen fram emot att få träffa dig och Hickan igen och jag vet exakt hur bra ni är så hur det än går på tävlingen så spelar det liksom ingen roll för jag vet vilka supersnygga svängar och vift ni fick till i HHC! Alltså är det bäst att bara gå ut och ha skoj och springa och göra det bästa av det hela och lära sig något på vägen, det tror jag bestämt! (Och så ska jag övertyga mig själv om det också… 😉 )

  4. 4 april, 2013 23:20

    Ajdå, nu blev jag nervös på riktigt när jag såg att jag och Nys ska starta som nummer 1 i första hoppklassen. Usch, gillas inte…

    • 5 april, 2013 06:38

      Att starta som nummer ett tycker jag är världsbäst startnummer! Man har precis gått banan och man har allt i huvudet och det är bara att gå in och köra och sen kan man sitta och titta på alla andra i lugn och ro. Och det kommer alltid någon ommöblering i startlistan så någon kör före ändå, så man hinner se om det finns några gömda fällor på banan. Så det var ju ett toppennummer 😀

  5. Åsa Nilsonne permalink
    5 april, 2013 07:53

    Tips för tävlingsnervösa: hitta fem fördelar med att starta som nummer ett. Eller nummer fem. Eller nummer trehundratvå. Tänk på dem så ofta att hjärnan, när ni får ert startnummer, reagerar med ”Tjoho så utmärkt”. Tänk också igenom nackdelarna, men ge dem inte lika mycket tid som fördelarna (om man bara försöker att låta bli att tänka på dem kan man hamna i en brottningsmatch med sig själv).
    🙂

  6. 5 april, 2013 07:56

    Jag blir ju nervös bara av att läsa din text om hur nervös du är! Jag kommer sitta här hemma med vimplar och heja-rop så det kommer nog gå ap-bra för dig och The Spunk.

  7. 5 april, 2013 08:28

    Lycka till på tävlingen! Jag håller tummarna för att ni glömmer bort alla känslor som inte är extremt nära besläktade med ”Åh-vad-fantastiskt-kul-vi-har-det”-känslan så fort ni ser några agilityhinder 😉

  8. 5 april, 2013 10:08

    Ni är grymma, men det viktigaste är att ha roligt!

    …och att vinna 😉 😀

  9. 5 april, 2013 22:10

    Gå in och fnittra järnet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s