Skip to content

– Skönt att jag inte är nervös alls, sa jag nervöst till maken på tvärtomspråket.

3 april, 2013

Det är så skönt att jag inte är nervös alls längre, sa jag till maken under tiden jag räknade mina nerver som satt på utsidan av mig självtet. Det hade nerverna gjort ända sen PM:et kom ut häromdagen, inför tävlingen i helgen. För då blev det helt plötsligt väldigt verkligt att jag skulle ge mig på att tävla igen. Hu. Jag måste vara dum i huvudet.

Men nervös är jag inte alls. Jag menar, jag kunde gått runt här hemma och varit jättejättenervös inför tävlingen i helgen, men jag är inte det. Bra va? sa jag mitt allra ljugigaste.

Uhum, svarade maken. Och Uhumet betydde egentligen ”jag känner dig väldigt väl och vet när du pratar på tvärtomska”.

För jag kunde ju babblat en massa om allt möjligt nytt jag kommit på som kan gå på tok när man tävlar. Sånt jag inte visste kunde gå på tok innan jag tävlade förra gången. Förra gången när jag bara var nervös över vanliga saker. Men nu vet jag bättre. För man kan vara nervös över att till exempel missa banvandringen för att man blöder näsblod jättemycket och inte ser vart man går. Eller att man tror att banan svänger åt vänster fastän den svänger åt höger och så snubblar man över bankanten och trillar rätt ut i publiken. Kanske rätt på en liten hund som bryter benet för att man trillar på den, och då blir ju ägaren jättearg på en såklart. Och det vill man ju inte. 

Här tror jag maken svarade medhållande med ett huvudnick, men jag är inte säker eftersom hans huvud inte rörde sig precis.

Eller att man blir jättenödig för man nervöst druckit en massa kaffe, men att det är jättelång kö till toan så man inte kan gå innan det är dags för start. Och så kissar man på sig mitt på banan för man glömmer att hålla sig i ren förskräckelse. Hu vad pinsamt. Eller att jag råkat få med mig Humlehunden istället för Spunk, eller att jag inte minns vad jag heter så jag vet inte när det är min tur på banan och de ropar mitt namn men jag vet inte att det är mig de ropar efter. Eller att någon filmar loppet och lägger ut det på youtube under någon förskräcklig rubrik, typ ”Här springer en bäbis med dasslock till händer” och så skrattar folk åt det och så är det förevigat för evigt på nätet och jag kommer aldrig mer kunna visa mig utanför dörren eller online.

Om jag hade gjort en pratpaus här så kunde maken flikat in en replik, men nu gjorde jag inte det.

Nä. Sånt skulle jag kunna gå runt och vara nervös över, så där nervös så jag tokpratar nervöst om oväsentligheter non stop utan att andas. Men nu är jag inte det. Nervös. Alls. Så jag tokpratar inte direkt eller så. Fast min puls är jättesnabb tror jag och jag har ofrivilliga sprittningar i hela kroppen och är röd om kinderna och så mår jag illa också. Vad tror du att det kan bero på? sa jag och vände mig till maken för han är lite sjukvårdsutbildad har jag för mig och kanske vet sånt.

Men när jag tittade på maken så hade han tagit på sig hörlurarna och fipplade med sin telefon.

Vad gör du? sa jag onervöst.

Lyssnar på P1 istället. Mindre prat där, svarade maken.

Hmfph, svarade jag.

Och sen tänkte jag att det är ju väldigt skönt att jag inte alls är lika nervös inför tävling i år, som jag var förra året.

Skönt att jag inte är så nervös i år. Jag måste bara komma ihåg varför i fridens namn vi skulle tävla nu igen, sa jag till Spunk när vi slog oss ner på trappen i vårsolen.

För att vi ska ha roligt ju. Ihop, du och jag, svarade Spunk.

Visst ja, så var det, sa jag och slöt ögonen och vände ansiktet mot solen och kliade Spunk mellan de flärpande öronen och njöt en smula av lugnet före stormen.

 

Annonser
20 kommentarer leave one →
  1. 3 april, 2013 15:27

    Detdärinläggetlästejagnästanutanattandasförtävlingsnervernasmittadeviacyberrymden.

  2. 3 april, 2013 15:33

    Spunk har så rätt, roligt är just vad ni ska ha. Synd det är så himmelens långt dit ni ska, hade så gärna kommit och umgåtts en stund med dig och Veronica!

    • 3 april, 2013 15:34

      Tur att vi ses i maj i alla fall, alldeles för länge sedan sist 🙂

  3. Åsa Nilsonne permalink
    3 april, 2013 15:34

    Vill du ha en professionell kommentar?

  4. Anita permalink
    3 april, 2013 15:48

    Om det bara var upp till oss, dina bloggföljare, så skulle det gå hur fint som helst. Om det bara var upp till Spunk, så skulle det gå hur fint som helst. Jag håller tummar och tår för att du och dina nerver bestämmer sig för att ha roligt, lycka till!

  5. 3 april, 2013 16:00

    Vill du haka på en virtuell tävlingspsykologistudiecirkel? Vi tänkte ses i en grupp på facebook och kör efter studieplanen till ”Lyckas på tävling”. 🙂

    • 3 april, 2013 16:04

      Det kanske hade varit nåt. Det kan ju inte bli värre än hur det är nu, menar jag, haha 🙂
      Vill du lägga till mig i gruppen? Eller var hittar jag den?
      (Jag vänförfrågar dig förresten)

    • 4 april, 2013 00:24

      Ja, den gruppen skulle jag också behöva vara med i! Precis hur mycket som helst skulle jag behöva det… =)

  6. Åsa Nilsonne permalink
    3 april, 2013 16:23

    OK, här kommer mitt tips: du har tränat hundarnas uppmärksamhet – de ska vara fokuserade på dig, inte på något annat när ni tränar.
    Gör nu likadant med dig själv.
    Tanken på näsblodet, eller fallet på den lilla hunden vid sargkanten är som en doftfläck – något uppmärksamheten kan fastna på, men där den inte gör någon nytta. På samma sätt som hunden måste lära sig att släppa doftfäcken och istället koncentrera sig på tunnlar eller hopphinder eller vad det kan vara, måste du också kunna fokusera på uppgiften, och på hunden, utan att låta dig distraheras av katastroftankar.
    Perfekt att börja nu i (relativt) god tid innan själva tävlingen. Låt inte de här tankarna härja runt i huvudet på dig, välj bort dem, så ska du se att även nervositeten minskar.
    Svårt?
    Antagligen ungefär lika svårt som det är för hunden att hålla sin uppmärksamhet på rätt ställe, detta är något man lär sig genom övning. Belöna dig själv även för små framsteg (lyckas tänka på något annat i en halv sekund). Öka sakta tiden.
    Eller så…

    • 3 april, 2013 18:13

      Tack för rådet! Just nu blir det lite som ”Tänk inte på en elefant” i huvudet… Ju mer jag försöker att inte tänka på tävlingen, ju mer tänker jag på den…
      Men jag tror det blir lite lättare när första tävlingen är avklarad. *naiv*

      I höstas vet jag att det var mycket mindre nervöst, och mycket mer roligt, på den sista tävlingen vi var med på. Så jag hoppas att det vänder snart. Men det var hemskt vad det var nervöst just nu…

  7. 3 april, 2013 16:55

    Förstår dig, själv läser jag just nu prestation och psykologi av Pierre Mood. Men inte för agilityn skull för där blir jag inte nå nervös….. Lycka till i helgen och känner jag dig och Spunk så kör ni så det ryker 🙂

  8. 3 april, 2013 17:16

    Jag är precis likadan, fast nu gav du mig ännu fler saker jag måste oroa mig för… Tur att det inte är tävling för mig på ett tag!
    Men någonstans måste man ju tycka att det är mer roligt än hemskt, annars hade man väl inte gjort det?

    Lycka till på tävlingen!

    • 3 april, 2013 18:17

      Hähä, jag kan rabbla upp hundra saker till som jag är nervös över, men då kanske jag inte ska göra det. 😉
      Första tävlingen i höstas så var det bara hemskt, men sista tävlingen innan vinteruppehållet var mer rolig än nervös. Nästan i alla fall.
      Och själva tävlandet för mig är en sån där ”milstolpe” jag vill förbi här i livet, för jag skulle gärna vilja tycka om att tävla. Om det kan bli mer roligt än vad det känns hemskt någon gång, haha 🙂

  9. 3 april, 2013 17:42

    Det är ju synd om dig att du är så nervös fast inlägget blev ju väldigt roligt att läsa. 🙂
    Vilka bra råd Åsa gav. Det ska jag också tänka på nästa gång jag ska tävla. Min nervositet är inte riktigt lika plågsam som din. Det är mest kvällen innan och precis före jag ska in och köra.

    • 3 april, 2013 18:18

      I höstas vill jag minnas att när jag väl stod på startlinjen, framför hinder nummer ett, så var det bara Spunk och jag i en skön bubbla. Nervositeten är värst fram till den punkten. Vi får se hur det slutar, det här 🙂

  10. 3 april, 2013 20:20

    Spunk är en smart hund! Lycka till! Som vanligt underhållande och mitt i prick, jag är likadan haha…Enda skillnaden är att jag inte är nervös…. erhm

  11. 3 april, 2013 23:26

    Åh, vad jag hoppas att ni får ännu roligare än i höstas! Det måste vara ungefär som att träna fast några tittar och lär sig – typ… Kramis!

  12. 4 april, 2013 00:01

    Lyssna på Spunk och skit i allt annat, så kan ni fnittra tillsammans och ha så tokigt kul att ni glömmer bort din nervositet. Du kom ju på det förut ju, att man ska ha mer roligt än vad man är nervös, det är så man löser problemet, sååå satsa nu på att ha galet extremt jättekul 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s