Skip to content

– Är det någon som skriker ”Aj!”? sa Spunk förskräckt.

26 februari, 2013

NamnlösSchysch, sa Humlehunden och spärrade upp ögonen.

Vadå? sa Spunk och reste sig upp ur soffan.

Tyst sa jag! väste Humlehunden och tittade ut genom fönstret, ut i snögråheten, när solen plötsligt tittade fram. En vårsol som letade sig genom de gråsprickande molnen, och började gnistra värmande över den smältande snön.

Vad är det du hör? sa Spunk och flärpte öronen baklänges så hon också skulle höra.

Det är någon som skriker ”Aj!”. Jättemånga gånger i rad. Eller så är det flera som skriker, sa Humlehunden och lyssnade ännu mer.

Är det? Som skriker ”Aj!”? sa Spunk förskräckt.

Där var det igen! ”Ajaj!” skriker de, sa Humlehunden och sträckte på nacken för att se ut genom fönstret ännu bättre.

Gör de? sa Spunk med en rysning.

Det kommer därbortifrån, sa Humlehunden pekigt och tittade bort mot syrenhäcken, vars snöfria toppar nu badade i solsken från den spröda men snösmältigt obarmhärtiga vårsolen.

Från syrenhäcken? viskade Spunk frågande.

Jag tror det, viskade Humlehunden tillbaka som för att inte störa aj-skriken.

Vad viskar ni om? ropade jag från köket där jag höll på att fylla kaffetermosen med nybryggt kaffe.

Det är nåt som skriker ”Aj!” från syrenhäcken, sa Spunk upphetsat och tittade ut genom fönstret, samtidigt som en istapp ofrivilligt släppte sitt grepp om takhängrännan och föll genom de få plusgraderna i luften, för att landa mjukt i den alltmer blöta snön som fortfarande bäddade in trädgården.

Aj-skrik? Ahh… det är knopparna som tvekar, sa jag boyerskt och stoppade kaffetermosen i ryggsäcken.

Knopparna? Som tvekar? sa Spunk frågande.

Japp. De har börjat växa så smått och kommer så småningom brista, men är inte riktigt säkra på om de ska göra det eller ej, för att brista gör lite ont har de hört. Men det är ingen fara på taket, det är samma visa varje vår, sa jag.

Jaså, är det våren som kommer? sa Humlehunden och tittade kikigt ut genom fönstret igen.

Japp. Underbart, eller hur? Kom så går vi ut och hälsar den välkommen, sa jag och drog på mig skorna och hängde ryggsäcken på ryggen.

Med ett vårligt tjoho hoppade HumleSpunkarna ner från soffan och sprang med mig ut genom dörren, och vi vadade genom smältande havregrynsgröt-liknande snö bort till syrenhäcken och klappade uppmuntrande och peppigt på de tvekande syrenknopparna så de inte aj-skrek så tokigt längre. Och vi vände upp våra bleka vinterkinder mot vårsolen och slöt ögonen och njöt och kramade den efterlängtade våren välkommen så mycket vi bara kunde.

Äntligen, sa Humlehunden och njöt av den värmande vårsolen.

Ja, äntligen, svarade jag och strök Humlehunden över ena örat under tiden jag vårsoligt njöt jag med.

Spunk däremot sa ingenting. Hon var fullt upptagen med att leta trillade istappar i snön att knapra på, och att älska nuet precis som det var. Vårligt eller ej.

Men Humlehunden och jag, vi njöt av vårsolen. Väldigt mycket.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 26 februari, 2013 16:51

    Äntligen! 😀

  2. 26 februari, 2013 18:31

    Åh, va jag längtar! Hoppas ni hörde rätt… Kramis!

  3. Åsa Nilsonne permalink
    26 februari, 2013 20:12

    🙂

  4. 27 februari, 2013 00:33

    åhhhh våren!!
    Längtar efter att få börja använda agility banan och köra seriöst!

  5. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    27 februari, 2013 07:51

    Så fint ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s