Skip to content

Jag började med Spunk, för hon är minst lik en katt.

25 februari, 2013

namnlösEftersom Spunk fått noskvalster, och Humlehunden kanske blivit smittad, så ska de äta noskvalster-medicin båda två. Interceptor. En tablett var, en gång i veckan, i tre veckor.

Jag minns på den tiden jag hade katter och skulle få i dem avmaskningstabletter lite nu och då. Vilket himmelens tjolabalo det var. För man kan inte lura katter hur som helst och gömma tabletten i leverpastej, eller så. Nä. Katter är smartare än så.

Efter idogt trugande fick man till slut helt bryskt stoppa ner tabletten i halsen på katten, med risk för att bli av med ett finger eller två, och hålla för kattmunnen lite lätt under tiden man strök med fingret längst med hakan och halsen för att få till ett svälj. Och sen be en stilla bön att tabletten skulle följa med i sväljreflex-hissen ner till bottenvåningen.

Men nu har jag inga katter längre. Bara två HumleSpunkar. Och HumleSpunkar är inte alls lika smarta som en katt, om man säger så. Tack och lov. Jättetack och lov.

Så det är vanligtvis inga problem att få i HumleSpunkarna tabletter. Men det hindrar ju inte att man kan ha lite roligt under tiden ändå. Och roligt tycker vi om att ha, både HumleSpunkarna och jag. Vi är rätt lika så.

Jag började med Spunks tablett, för Spunk är minst lik en katt.

Titta titta, ett kanin-poop, ropade jag högt och ljudligt från köket.

Va? Vart, vart?! tjoade Spunk som kom vild-springandes med flärpande öron.

Där, där! sa jag och rullade iväg tabletten över golvet.

Jag taaar den! tjoade Spunk och kastade sig över det flyende ”kanin-poopet” med ett slurp och svalde tabletten innan själva slurpet ens var avslutat.

  • Spunk-tablett svald – Check

Smakade det gott? sa jag.

Kanonmumsigt som alltid, sa Spunk väldigt nöjt, vilket fick mig att undra om Spunk verkligen hinner känna smaken på det hon äter. Eller smakar tabletten och kanin-poop likadant? Själv har jag ingen aning, men det borde ju Spunk ha. Hon har ju ätit av båda sorterna. Fast kanske inte hunnit smaka hur de smakar?

Nåväl. Nu var det Humlehundens tablett kvar. Och eftersom Humlehunden är pytteliten, är således hennes tablett pytteliten också. Väldigt bra.

Ska vi spela korv-brännboll? sa jag till Humlehunden med lite fnitter i rösten.

Apselut, trodde aldrig du skulle fråååga! sa Humlehunden glatt.

Om du backar ut på brännbollsplanen så slår jag ut korvbollen med ett på-låtsas-brännbollsracket, sa jag.

Och man får extra-poäng om man tar lyra väl? sa Humlehunden.

Jappelijapp, sa jag.

Humlehunden backade ut på brännbollsplanen, som i vardagsmun kallas för köksgolvet, och så tog jag korvbollen, det vill säga kvartar av en korvslant, och kastade dem en och en mot Humlehunden.

Lyra! kvittrade Humlehunden varje gång hon fångade korvbollen rätt i munnen och svalde.

Mycket braa! tjoade jag. Och efter tre kastade korvbollar bytte jag ut den fjärde korvbollen mot tabletten.

Nu kommer korvbollen! sa jag och kastade tabletten.

Lyra igen! tjoade Humlehunden och fångade tabletten rätt i munnen.

Svälj snabbt för här kommer nästa korvboll! sa jag och kastade en riktig korvboll jättesnabbt.

Okej, sa Humlehunden och svalde jättesnabbt utan att märka att det var en tablett och inte en korv.

  • Humlehunds-tablett svald – Check

Och så kastade jag två korvbollar till som avslutning, till Humlehunden.

Du är makalöst duktig på att ta lyra, sa jag beundrande.

Jag vet, sa Humlehunden och slickade sig belåtet om munnen.

Och när vi var färdiga med kanin-poops-jagandet och brännbolls-spelandet, så klappade jag på mina två HumleSpunkar väldigt kärvänligt och förnöjt.

Ni är så himmelens bra ni två, och det är så skönt att ni inte är lika smarta som en katt, sa jag utan att berätta att det jag syftade på var att de är förtokat duktiga på att svälja tabletter faktiskt och att de är väldigt lättlurade.

Dessutom får man det inte roligare än man gör sig, sa jag under tiden jag klurade på vad vi skulle hitta på för tablett-roligt nästa vecka.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 25 februari, 2013 16:57

    Nåt sånt skulle min husse aldrig komma på… Kramis!

  2. Åsa Nilsonne permalink
    26 februari, 2013 07:51

    Usch för noskvalster!

    • 26 februari, 2013 08:37

      Usch ja, noskvalster är aptrist. De har haft det förut, men den här gången verkar det killa mer än någonsin i näsan på Spunk. Ska bli skönt när medicinen kickar in och det försvinner…

  3. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    27 februari, 2013 07:58

    Pascal är snabb som en kobra på att ta godis i luften, och sväljer dem snabbare än snabbast. Och man tänker att det borde gå utmärkt att ge honom medicin som du gav Humlehunden, men icke! – Blääää, konstigt, säger han, och spottar ut den. (Men efter att ha gett hundar medicin kontinuerligt i många år så kan jag konsten på på en millisekund stoppa i dem tablett utan att de ens märker något, så det går oftast bra ändå.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s