Skip to content

Det här med klickerträning är ju komplett livsfarligt.

21 februari, 2013

Alltså om du visste hur ont jag har i min högerhand, sa jag till maken fastän han inte hörde mig för det var tydligen sport på TVn.

Men jag gnuggade min högerhand väldigt teatraliskt och lidande så han kanske skulle se det ändå, fast han gjorde inte det för precis just då skulle nån svensk hoppa längdhopp tror jag.

För jag har ont i min högerhand. Den är alldeles öm. Tuggad och skinnflådd och perforerad. Och det är den på grund av min lilla blåa klicker, för det här med klickerträning är ju livsfarligt. Speciellt om man har klickerkloka hundar och en klick-tajming som för tillfället suger.

För idag skulle vi träna avlämningar, HumleSpunkarna och jag. Det bestämde jag igår, efter att de kastat pinnar på mig.

NamnlösSka vi göra det, träna avlämningar? sa jag till HumleSpunkarna. Och det ville de såklart, eftersom jag frågade enligt den gamla godingen ”glad röst och skramla med godisburken”. Då går de med på precis vad som helst. Till exempel träna avlämningar.

Jag började med Humlehunden.

Nu ska du klura ut att du inte bara ska nosdutta i handen när jag håller fram den, utan trycka med nosen också. Och hålla kvar nosen i handen. Fixar du det tror du? frågade jag och önskade att hon, på riktigt, förstod svenska. Men det gjorde hon ju inte såklart.

När hon inte fick belöning för en hastigt på-låtsas-dutt i handflatan (är handtarget verkligen en så pass förgänglig färskvara, har jag inte underhållit detta alls?) så hade jag tänkt att hon skulle dutta till lite mer rejält i handen, och få klick för det.

Men så tänkte inte Humlehunden. Nä, hon provade istället hela arsenalen av ”pinka-på-handen” och ”krafsa med en tass, andra tassen, båda tassarna på handen” och ”stå på händer i handen” och ”muttra buttert över att belöningen uteblir”.

Men snälla nån, sa jag fundersamt och tänkte att jag belönar så fort nosen närmar sig handen igen, och tar det liksom från början. Så när Humlehundens nos närmade sig handflatan så tryckte jag till med tummen på klickern. Precis lagom till att hon frustrerat tuggade till på tumme-kudden på min hand. Ni vet den där mjuka delen på handen under tummen. Där tuggade hon till. Frustrerat.

Mäh? sa jag.

Du sa klick, du gjorde det. Belöning alltså, sa Humlehunden och gapade som en svalunge.

Jo, sa jag och belönade.

Och så höll jag fram handen igen och tänkte att jag ska belöna om hon sätter nosen i handen igen, om så bara med ett litet pyttetryck. Så jag satt med tummen på klickern, redo. Och Humlehunden satte nosen rätt på tumme-kudden, och super-redo som jag var så klickade jag precis lagom när hon bet mig i tumme-kudden igen.

Fast vah? sa jag och undrade vart jag tappat bort min tajming och om det fanns en lista över sämst klicker-tränare ever. För i så fall hade jag platsat på den.

Du sa klick, du gjorde det. Belöning alltså, sa Humlehunden och gapade som en svalunge igen.

Men bit mig inte igen är du snäll, sa jag och belönade och svor ohörbart över min obefintliga klick-tajming, och sträckte mot bättre vetande fram handen igen.

Och det är nu det förskräckliga med att ha en klickerklok hund kommer in i bilden. För nu hade jag råkat klicka för att hon skulle bita mig i tumme-kudden två gånger i rad. Och klick två gånger i rad betyder att det är ett bett i tumme-kudden jag är ute efter. Ungefär som när man leker ”Fågel, Fisk eller Mittemellan”. Har man sagt ”varmare, varmare” så får man stå för det.

Aj som tusan, sa jag när Humlehunden flög genom luften för att kasta sig över min hand med ett tugg.

Jag tänker inte klicka för det där, sa jag.

Du kan ju inte byta klickmål mitt i, sa Humlehunden bestämt.

Jo jag tror faktiskt att jag kan det, sa jag och kände en smula empati med min tuggade tumme-kudde. Och bestämde på alldeles egen hand att det för tillfället var färdigtränat med Humlehunden.

Spunk, din tur, sa jag. Och Spunk kom farandes som en virvelvind och satte nosen rätt i handen.

Klick på det! tjoade jag och belönade. Nu ska vi se om du kan trycka till och hålla kvar också?

Och så höll jag fram handen och Spunk satte nosen i handen med en dutt.

Inget klick? sa hon frågande.

Håll kvar nosen ett ögonblick så får du ett klick, sa jag.

Och då duttade hon nosen i handen igen fast släppte direkt och tittade på mig, och jag satt jätteredo med klickern, och då duttade hon med nosen i handen igen och stannade kvar med nosen en millisekund. Och då klickade jag, precis lagom till att hon gav mig ett rejält slick i handflatan.

Vänta nu, slickade du när jag klickade? sa jag.

Du sa klick, du gjorde det. Belöning alltså, sa Spunk och gapade som en svalunge.

Jo det såklart, sa jag och belönade. För det vet ju varenda människa att klick alltid, alltid betyder belöning oavsett om man klickat rätt eller fel. HumleSpunkarna vet det också. Jag med, vi är rätt lika så.

Och så höll jag fram handen igen.

Tryck med nosen nu och håll still, så får du ett klick, sa jag.

Och Spunk tryckte till med nosen och höll den still en pyttesekund, lagom till att jag klickade. Klickade samtidigt som hon ånyo gav mig ett slick i handflatan.

Men gode värld, sa jag.

Du sa klick, du gjorde det. Belöning alltså, sa Spunk och gapade som en svalunge.

Okej. En gång till. Nu måste jag sätta klicket rätt, vad är det määäd mej egentligen, sa jag förvirrat och höll fram handen.

Och Spunk tryckte till med nosen i handen och slickade till. Och när klicket uteblev så började hon tokslicka. Intensivt. Sådär intensivt som en berger kan tokslicka. Jättemycket.

Snälla nån, vad har jag gjort? Vad har jag förvandlat er till för monster? sa jag och tittade på Spunk och tittade på min blå lilla klicker och sneglade på Humlehunden som låg vid sidan om och väntade på sin tur. Och när jag gjorde så, hela runt-tittningen, så stannade Spunk till för ett ögonblick med slickandet.

Klick på det! tjoade jag, glad över att hon pausade i slickningen för det kändes som om skinnet började försvinna i handflatan faktiskt. Och så höll jag fram godisbelöningen mellan tummen och pekfingret så Spunk skulle kunna ta den. Och det gjorde hon, intensivt a’la berger. Fast missade lite, lite. Och satte ena hörntanden rätt in under nageln på min tumme.

Aj som tusiken, pep jag.

Väldigt vad livligt högljudd du är idag, sa Spunk torrt konstaterande mellan tuggorna.

Att du aldrig lär dig, suckade Humlehunden och skakade på huvudet, att du ska ge henne godisbelöningarna ur en öppen hand. Inte genom att hålla den sådär.

Jag vet, pep jag.

Du är inte särskilt lättlärd faktiskt, motsatsen till klickerklok skulle man kunna säga, muttrade Humlehunden.

Måhända så, sa jag och tittade på min stackars hand.

Och sen slutade vi träna handtarget och avlämningar.

Vi övergick till att träna rolig slalom mellan fötterna istället. Framlänges och baklänges, med mina oömma fötter som rekvisita, och utan klicker.

För min högerhand var som sagt lite öm efter tum-kudde-tuggandet, skinnflå-slickandet och huggtands-tumme-perforeringen, och behövde vila. Vila från det här med klickeriet. För klickerträning är ju komplett livsfarligt. Speciellt om man har klickerkloka hundar.

Speciellt om man har klickerkloka hundar och plötsligt nada tajming på själva klicket, sa jag till maken. Men det var fortfarande sport på TVn och nån skulle hoppa höjdhopp, så jag var inte säker på att han förstod hur livsfarligt det var, det där med klickerträning.

Eller förstod hur öm min stackars, stackars höger hand var, på grund av min lilla blå klicker, mina wonderbart klickerkloka hundar, och min förvånansvärt sugiga klickertajming.

Och det var kanske bäst att han inte hörde mig egentligen, för högst troligt hade han bara skakat på huvudet åt alltihopet ändå.

Annonser
11 kommentarer leave one →
  1. 21 februari, 2013 22:07

    Hu ja, ibland är det inte lätt alls att träna klicker faktiskt…

  2. 21 februari, 2013 23:07

    Oj! Hussen har visst fått nån gratismailkurs från Canis för att lära sig klicka! Ska bli intressant att se hur hans tajming är, hehe… Kramis!

  3. Åsa Nilsonne permalink
    22 februari, 2013 08:07

    Skrattar och skrattar 🙂
    Saknar detta i klickerböckerna – det är faktiskt helt otroligt svårt att klickerträna en mycket snabb hund, de har ju oftast hunnit göra både en och två saker till innan klicket äntligen kommer.
    Jag är försiktig med Nemi numera, har exempelvis råkat klicka fram en fnysning som hon tror hör ihop med vissa positioner…

  4. 22 februari, 2013 10:28

    Haha, underbart! 😀 Själv råkade jag förut få Wahidah att tro att ”framför” betydde ”spring fram, putta mig i magen med nosen och backa i full fart”. Allt bara för att jag försökte få henne att sätta sig nära mig när hon sätter sig framför i rallylydnaden… (Livsfarliga avlämningar och liknande har jag inte gett mig på än :p)

  5. 22 februari, 2013 11:36

    Farliga aktiviteter avsnitt 1.
    Underbart återgivet, som vanligt 😀.

  6. Anita permalink
    23 februari, 2013 02:20

    Jag har inte använt klicker bara provat lite på en kurs och nu vet jag inte riktigt om jag vågar. Å andra sidan kan inte mina killar kallas för snabba, om det inte gäller godis förstås. Kanske om jag använder handskar?
    Du skriver helt underbart, läste den här berättelsen, med en sovande sambo bredvid. Var tvungen att trycka täcket över munnen, så jag inte väckte honom. Tack för en upplivande inblick i din värld!

    • 23 februari, 2013 07:53

      Att träna med klicker, eller enligt klickerfilosofin, är alldeles fantastiskt roligt! Så det hoppas jag att du vågar ge dig på igen 🙂
      Och tack för dina goa ord 🙂

  7. Marianne Hirvelä-Sjöblom permalink
    23 februari, 2013 10:01

    Hej
    Hittade hit via Pelleskoplivet och har njutit för fullt de senaste dagarna av din blogg, skrattar och ler om vart annat, kanonblogg
    Kram
    Marianne Hirvelä-Sjöblom

  8. 23 februari, 2013 18:13

    Skrattar just ihjäl mig… 😀 Tror väldigt många känner igen sig. Inte jag förstås men alla andra ;)…
    PS: Provat med omvänt lockande? DS

    • 23 februari, 2013 18:32

      😀
      När jag får tillbaka skinnet på tumme-kudden och handflatan ska jag göra ett försök till. Kanske skulle krydda med lite omvänt lockande då, tack för tipset 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s