Skip to content

Fast log åt hur glada HumleSpunkarna skulle bli av hjärtefynden.

19 februari, 2013

Jag skulle bara snabbt förbi affären på väg hem och köpa lite mjölk och påläggsskinka. Snabbt.

Fast när jag passerade förbi kyldiskarna, på jakt efter påläggsskinkan, så hittade jag stoora grishjärtan för 4-5 kr styck och nötlever, jättepaket, för 8-10 kr styck.

Men jippi! log jag och plockade på mig massor av sånt, för jag vill gärna samla pluspoäng hos HumleSpunkarna och erbjuda världsbäst och synnerligen omtyckta belöningar när vi tränar. Och min plånbok tokgillar när belöningarna kostar bara några kronor och mitt hundliga samvete gillar när belöningarna är utan onödiga tillsatser.

Men det kändes lite förmärkligt att ha några liter mjölk och ett paket skinka, men fyra grishjärtan och två stora paket nötlever i kundkorgen när jag kom till kassan.

Jag har hundar, sa jag till kassörskan när jag radade upp grishjärtanen på rullbandet i kassan.

Jag förstår det, svarade hon väldigt rutinerat.

Fast damen bakom mig i kön förstod nog inte det. Hon tittade jättekonstigt i min kundkorg faktiskt, med rynkiga ögonbryn och knipig överläpp, hela tiden vi stod i kön. Hon har säkert tittat på grishjärtanen i kyldisken ibland och undrat vem det är som är så knäpp och köper sån där slafsig inälvsmat egentligen.

Jag till exempel, skulle jag svarat om hon frågat men hon gjorde aldrig det. Lite synd egentligen att hon inte gjorde det, för jag hade gärna svarat om hon frågat och berättat hur himla bra det är med såna här extrapriser och hur mycket agility man kan fnittra på ett grishjärta (flera dagar, nästan en vecka faktiskt) och hur dyrt det är med färdighundgodis och att ett kokt, tärnat grishjärta är sååå mycket mer poppis hos HumleSpunkarna än en trött, torr, paket-hundgodis-kex-leversnitt-grej.

Men. Damen frågade aldrig. Bara tittade konstigt. Så jag sa ingenting för hennes blick var inte heller särskilt frågande, bara konstaterande. Eller också hade hon fått något skräp i ögat, så kunde det också vara.

Fast jag nickade i samförstånd mot kassörskan som om vi hade en hemlighet, och så log jag jättemycket och i smyg inombords åt hur glada HumleSpunkarna skulle bli när jag kom hem med hjärtefynden.

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 19 februari, 2013 20:33

    Men vilken bra mataffär! Sånt har jag aldrig sett i kyldisken där jag handlar… eller har jag inte tittat tillräckligt noga kanske..?

    • 19 februari, 2013 20:36

      Det var på Ica Kvantum 🙂
      Kolla vid den delen av kyldisken där fläskben och sånt brukar ligga, där har de (här i alla fall) även märgben och inälvsmat. Inte alltid-alltid, men oftast. 🙂

  2. 19 februari, 2013 20:35

    Alltså jag var jätte duktig för några veckor sedan och fixade eget hundgodis av nötlever och grisnjurar. Levern fixade jag riktigt bra, men njurarna fick jag faktiskt lite kräk känsla av. Det blev som en flashback till sjukgymnastutbildningen när vi var med på obduktion. De var lite för människolika de där njurarna när man snittade upp dem. Vet i tusan om jag fixar att tillreda hjärtan.

    Nu har vi gått över till torkad blodpudding. Det känns i alla fall nyttigare än köpegodis och jag kräks inte när jag ska tillreda det. 🙂

    • 19 februari, 2013 20:39

      På tal om att torka blodpudding – jag tärnade upp blodpudding och lade ut i en form för ett tag sedan (för att torka på eftervärmen senare när jag körde kyckling i ugnen) och ställde in den i kylen och glömde den över natten. På morgonen när jag hittade den igen, så var den alldeles torr och fin om sig. Så tror jag att jag kommer göra framöver, det var ju plättlätt och väldigt okladdigt 🙂

  3. 19 februari, 2013 21:21

    Åh, jag som älskar de där blickarna! Jag vill allra helst fråga personalen efter alla möjliga snaskiga inälvor så att så många som möjligt i butiken hör och reagerar. Brukar fnissa inombords åt alla blickar när jag fyller kundvagnen med märgben och kycklinghjärtan. Jag hoppas alltid att de tror att jag själv ska hem och smaska men förmodligen himlar alla med ögonen i smyg, helt övertygade om att jag är en galen hundnörd.

    Eller så bryr de sig inte alls…

    • 19 februari, 2013 21:40

      Haha, troligtvis bryr sig ingen det minsta egentligen 😉
      Det bästa med kycklinghjärtanen är att på baksidan av kycklinghjärtan-paketet så står det att de är ”goda att stuva” och jag bara tänker ”Äta dem?! Uäk!”. Fast det finns säkert någon som går och suktar efter stuvade kycklinghjärtan, precis som jag kan bli galet sugen på vitlöksgratinerade sniglar *skrattar*

  4. 19 februari, 2013 23:22

    Mums för alla matglada hundar… Kramis!

  5. 20 februari, 2013 01:07

    Haha, åh, det var faktiskt inte länge sen jag själv gick och funderade på vem sjutton som köpte allt möjligt konstigt och äckligt i affärerna. Lite galet att nu sitta och försöka hitta extrapriser på just sådant som jag verkligen aldrig skulle köpa själv. (Nu skulle jag inte köpa något kött alls åt mig, men OM jag hade ätit kött så hade jag nog ändå inte varit sugen på typ.. hjärtan och nackkotor…)

  6. Åsa Nilsonne permalink
    20 februari, 2013 07:46

    Men… när slutade vi äta inälvsmat? När blev den ”äcklig”? En lammnjure liknar vilken annan njure som helst, även förstås den som sitter i en människa, och det är ju likadant med muskler – en fläskkotlett eller lammstek är ju inte så annorlunda jämfört med en mänsklig muskel.
    Hjärtat, liksom tungan, är en muskel med litet ovanlig form, varför ska vi kassera massor med fint kött för en sådan sak?
    Jag har ätit färserat nöthjärta som stått länge i en inte alltför varm ugn – det var jättegott.

    • 20 februari, 2013 08:01

      Jag minns att vi åt levergryta ibland när jag var liten (och minns att jag inte alls gillade det), men annars har jag ingen tradition av att äta inälvsmat. Jag har försökt mig på rökt älghjärta men det var inte sådär höjdargott så jag skulle försöka få tag på det igen.

      Men nä. Jag är nog ingen ”inälvs-ätar-person”, jag tycker inte det ser aptitligt ut helt enkelt. En fläskkotlett eller lammstek tycker jag ser gott ut och doftar himmelskt när den är färdiglagad, men jag känner inte detsamma om ett grishjärta :/

  7. Sonja Kjellström permalink
    20 februari, 2013 09:42

    jag älskar at läsa om dina härliga hundar., du skriver så målande. Min lilla hund får ingen inälvsmat för jag tycker det är äckligt att hantera,

  8. 20 februari, 2013 09:48

    Haha jag har faktiskt lärt känna en annan hundägare efter ett stor inköp av massa konstigheter att koka till hundgodis vi hamnade bakom varandra i kön och insåg snabbt att vi båda hade hundar :))

  9. 20 februari, 2013 17:19

    Fast jag är vegetarian sedan snart trettio år har jag nu lärt mig att hantera inälvsmat, för Rudis skull. Det är ju så attans gott, enligt honom och så billigt och nyttigt, enligt mig. Dessutom tycker jag att det är kul att komponera, baka och fixa olika sorters hundgodis from scratch!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s