Skip to content

– Uh? Åt stenen upp dig? sa jag förskräckt.

17 februari, 2013

Vi ska ha jätteroligt i snön idag, bäst att du följer med ut, sa jag krystat till Humlehunden.

Näh, svarade hon lojt.

Alltså, det är rätt svårt att peppa Humlehunden på att följa med ut när man själv känner sig väldigt, väldigt mätt på det här med vinter.

Vi skulle behöva lite av din snö-inställning, sa jag till Spunk, som plumsade runt som en delfin i snöhavet i trädgården och älskade varje snöflinga innerligt.

NamnlösFör det här med våren ser ut att dröja. Väderprognosen pekar åt helt fel håll. Inga snödroppar, vårfåglar och gröna gräsmattor än på ett tag. Och om jag tycker det är aptråkigt, så är det inget emot vad Humlehunden tycker.

Om jag tar med mig mumsig blodpudding, kan du tänka dig att följa med då? sa jag till Humlehunden, och tänk att det kunde hon. Motvilligt.

Det kan gå för sig att kanske stå ut med snö om man mumsar på blodpudding faktiskt, sa Humlehunden och tassade med, lite långsamt och väldigt skeptiskt egentligen.

Vi skulle kunna leka lite skogsagility kanske? sa jag när jag kopplade loss HumleSpunkarna i skogsbrynet.

Kanske, sa Humlehunden.

Lite skogsagility kombinerat med blodpudding? sa jag lockigt.

Visst, sa Humlehunden.

Till exempel hoppa upp på stenen här, sa jag tjoigt och pekade på en snötäckt, bullig sten.

Okej då, sa Humlehunden och hoppade upp i snön på stenen. Fast sen försvann hon med ett tyst rassel, rätt ner i snön.

Uh? Åt stenen upp dig? sa jag förskräckt och tittade ner i sten-gapet, som inte alls var ett sten-gap. Ingen sten alls till och med, för det var tydligen en buske som gömt sig där under snön.

Det är bra om du håller koll på vad som är stenar och vad som är snötäckta små buskar, muttrade Humlehunden och kravlade ut ur busken, alldeles snötäckt. Och inte på så bra humör.

Två blodpuddingsbitar tror jag att du får för det där faktiskt, sa jag lite röd om öronen.

Verkligen, sa Humlehunden och skakade buttert av sig snön innan hon mumsade upp blodpuddingsbitarna.

Kanske vill springa runt lite träd istället? sa jag peppigt.

I den här snön? Skulle inte tro det, sa Humlehunden med ett bestämt bläng.

Men titta därborta, sa jag och pekade på en gran med vida, långa grenar, där snön tyngt ner grenarna så det blev som ett krypin.

Det där kan vi ha som en agilitytunnel jue, sa jag piggelint för att försöka få Humlehunden på bättre humör.

Och så tjoade jag peppigt som tusan och skickade Humlehunden under grangrenen väldigt glatt, fast nästan lite för glatt. För Spunk sprakade igång på mitt glada pek och prejade Humlehunden precis under grangrenen och tjongade i själva grenen så snön rasade av granen och spred sig väldigt vackert över hela Humlehunden. Över Spunk också, för den delen. Men Spunk har som sagt en annan snöinställning än Humlehunden.

Det finns ingen ände på dina dåliga idéer, muttrade Humlehunden när hon återigen buttert skakade av sig snön.

Oups. Tre blodpuddingsbitar på det tror jag är på sin plats, sa jag lite mer röd om öronen.

Jag vill inte ha mer snö på mig nu, sa Humlehunden mellan tuggorna och huttrade.

Nä jag förstår det, sa jag och tänkte att jag fryser inte om öronen i alla fall.

Och sen plockade jag upp Humlehunden och stoppade henne innanför jackan en stund för att tina upp henne, under tiden vi promenerade vidare i det ovackra vintervädret.

Och om Humlehunden och jag muttrade om att våren var slö, så sprakade Spunk desto vildare, fast som vanligt, runt i åttor omkring oss och älskade hela världen precis som den var, med snö och allt.

Vi skulle verkligen behöva lite av Spunks snö-attityd, sa jag igen, fast till Humlehunden.

Och så längtade jag vår. Humlehunden med. Vi är rätt lika så.

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. 17 februari, 2013 19:02

    All blodpudding i världen skulle inte övertyga Frö om att ge sig ut i snön. Här är det bara plogade vägar som gäller, annars tvärstannar han och vägrar ta ett steg till. Och för att vara så lite och spinkig som han är så är han en hejjare på att streta emot.

  2. 17 februari, 2013 19:33

    Åh vad jag skrattade! Jag vet minsann hur det är att försöka lura ut nakna hundar i snön och samtidigt låta övertygad om att det dessutom är en god idé. Förstår om humlehunden nu fått men för resten av vintern. Vem skulle inte ha fått det? 😉

  3. 18 februari, 2013 07:49

    Spunk och jag vi är rätt lika så 🙂

  4. Åsa Nilsonne permalink
    18 februari, 2013 08:21

    Humlehunden och jag är rätt lika så, hälsar Zelda som hade surat i flera dagar om hon hade lurats att hoppa upp på en snötäckt buske…
    Det är inte så lätt att vara en känslig liten själ…

  5. 18 februari, 2013 10:39

    Hahaha! Men staaaackars Humlehunden! Jag hade älskat att se när ”stenen” åt upp henne :p

  6. 18 februari, 2013 23:18

    Måste vara svårt att vara Humlehund ibland! Speciellt när snön är emot en… Kramis!

Trackbacks

  1. EFIT-dag! « Salukitrix

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s