Skip to content

…eller eventuellt en alien-bäbis.

27 januari, 2013

Inför morgondagens träning så behövde jag fylla på godisburken med något mumsigt. Så jag stoppade ner handen i fryslådan, där jag förvarar allehanda hundmumsigheter, och fiskade upp ett lammhjärta.

Det här blir väl perfa att koka och hacka tills i morgon? sa jag till HumleSpunkarna och det tyckte de verkligen och höll med mig jättemycket. Och då stannade jag till i just den sekunden en stund, och njöt av den, eftersom det är en sån härlig känsla när HumleSpunkarna håller med mig.

Själva lammhjärtat lade jag på diskbänken, där den kunde ligga och tina en stund i lugn och ro.

Några timmar senare så ansåg jag lammhjärtat färdigtinat, och tog fram en liten kastrull och klippte upp fryspåsen och plockade ut en…

Men trippeluäk! skrek jag och tappade vad-det-nu-var-för-något i diskhon. Det såg ut som något grå-beige-aktigt slemmigt, eller en jättestor missbildad snigel, eller eventuellt en alien-bäbis.

Superduperuäk! skrek jag igen och kände mig väldigt, väldigt olantlig. För jag brukar både bonnmorigt och bonnakaxigt plocka inälvor ur slakttuppar och stycka lamm och ta tillvara på inälvsmaten (till hundarna) och såga lammtjockben och sånt, och inte bry mig särskilt mycket. Men det här var något… något… helt annat.

Och så smög jag lite närmare för att motvilligt titta. Och lite närmare ändå fick jag smyga, för jag hade hopp-flyttat mig väldigt långt bort, så jag fick flytta mig två gånger nu för att komma tillräckligt nära. Och då såg jag att det var en…

Vah? En lammtunga? utbrast jag, lätt grönskimrande i ansiktet.

Hur kunde en lammtunga slunkit med bland påsarna med lammlever och lammhjärtan, från lammslakten i höstas?

Och när jag petade på lammtungan, så upptäckte jag att jag inte alls tyckte om att hantera någon annans tunga. Inte alls. Och jag vet inte vad det säger om mig som person egentligen, att jag hellre håller någons hjärta i handen, än någons tunga. Jag hoppas att såna preferenser inte gör mig till någon slags vampyr eller så.

Alltså, jag vet inte hur jag ska bära mig åt nu för den där vill jag inte alls röra, sa jag till HumleSpunkarna, som inte alls förstod problemet. Känslan av samhörighet och medhåll var som bortblåst, och då kände jag mig lite glad över att jag tillvaratog ögonblicket särskilt mycket alldeles nyss, ögonblicket när de höll med mig jättemycket.

Men glad eller inte – jag ville inte alls ta i den där grejen som låg i diskhon.

Fast… samtidigt så vill jag gärna använda ”rena” godisbelöningar, sånt där jag vet vad det finns i, när jag tränar med HumleSpunkarna. Inte köpegodis med konstiga och onödiga tillsatser och E-siffror, utan det känns mycket bättre att använda rent kött och lever och kyckling och sånt som jag vet vad det är. (Dessutom – har ni någon gång kollat kilopriset på ”hundgodis” som säljs i affären? Det är billigare att köpa oxfilé och tärna upp en burk sånt till hunden, om man säger så.)

Därför ville jag gärna ta tillvara den där… tungan. Ändå. För den skulle säkert bli HumleSpunks-uppskattad. Och säkerligen mindre läskig som tärnad i en burk.

Så. Efter att ha tagit mig samman en liten stund, och tänkt jättemånga glada tankar om saker som inte påminde om andras tungor alls för att minska grönheten i ansiktt, så plockade jag fram en liten, liten kastrull och hällde i lite vatten, och ett lock. Och sen tog jag en stor tång, och blundade med ena ögat för att det skulle bli hälften så äckel-läskigt, och lyfte upp tungan med tången och kastade lammtunga-grejen i kastrullen med ett plums, och smällde på locket. Och sen ställde jag alltihopet på spisen.

Tadaa! sa jag till HumleSpunkarna, mäkta stolt över att ha löst situationen och låtsades inte om att de kastade en ofantlig mängd mespoäng efter mig en lång, lång stund.

Så. Nu kokar den där tungan i kastrullen på spisen.

Och jag ser inte fram emot när den är färdigkokt och jag ska plocka upp den och känna lukten av kokt tunga under tiden jag hackar den i små fyrkanter och stoppar den i en burk. För att sen ta med den på träningen i morgon.

Fast det gör HumleSpunkarna. De ser jättemycket fram emot att få mumsa hackad lammtunga som belöning på träningen i morgon. Vi är rätt olika så.

Annonser
17 kommentarer leave one →
  1. Sussie & jyckar tre... permalink
    27 januari, 2013 20:06

    Usch, jag håller med dig med allt och tycker du är en modig tjej som kokar och sedan kommer att skiva upp den i fyrkantingar, det vete sjutton om jag skulle klara av!! Kokar också för det mesta kyckling/gris/nöt/älg hjärtan men har inte fått tag i lamm. Älgnjure var ngt av mina vovvars favorit, synda bara att jag inte ofta får tag på det…

    • 27 januari, 2013 20:49

      Njure har jag nog inte provat, ska se om jag kan snatta åt mig det nästa höst 🙂

  2. 27 januari, 2013 20:11

    Mamma brukar envisas med att ha kokt kotunga i kylen med jämna mellanrum. Och hon äger inte ens någon hund! Jag blir lika chockad varje gång jag rotar runt i diverse burkar och byttor efter något gott och istället ligger det en enorm tunga där. Blä!

    • 27 januari, 2013 20:51

      Men uäk! Äter hon den?!
      Även om jag donar med inälvsmat här i huset, så går allt till hundarna. Jag är inte förtjust i lever ens…

  3. 27 januari, 2013 21:38

    OK, som vegetarian har jag supersvårt att hantera ens en fläskotlett, och jag gör det inte heller….men för hunden gör man ju nästan vad som helst , eller hur? Så nu kokar jag kycklinghjärtan och styckar dem, och fixar levergodis fast det är gränsfall att jag klarar av. Rudi älskar ju sånt! Det är billigt godis och som sagt man bet vad de får i sig de små liven…

    Kokt tunga åt jag när jag som 18-åring hamnade som au pair i en familj i Manchester och trodde att det var en stor skinka som jag skivade till ungarnas och min lunch under första veckan. Sen dess …inte! Alltså på den tiden var jag inte fullfjädrad veggo 🙂

    • 27 januari, 2013 21:50

      Kycklinghjärtan hittade jag alldeles nyssens faktiskt, för några veckor sedan, i frysdisken på ICA. De är ju perfagrejor, och kostade 16 kr(?) /kg. Smidigt att koka och dela, och HumleSpunkarna älskar det 🙂

      Och som veg förstår jag inte hur du fixar det. Har en kompis som är veg och hon klöks bara jag pratar om mums-grillade biffar, haha 😉

  4. Åsa Nilsonne permalink
    27 januari, 2013 22:58

    Ta det lugnt, tungan är ju bara en muskel precis som hjärtat…

    • 28 januari, 2013 07:30

      Den bara ser lite… läskigare ut. Fast det borde vara tvärtom egentligen, jag vet. 😉

  5. 27 januari, 2013 22:58

    Wow! Vi gillar kokt tunga hela flocken! Rimmad kalvtunga är gottigast! Med potatismos eller på smörgås. Jag brukar oftast få utan smörgås… Kramis!

  6. 28 januari, 2013 06:58

    Blir riktigt inspirerad av dina bondemors talanger. Får nog börja botanisera i frysdiskarna på ICA. Hur länge ska grejerna koka?

    • 28 januari, 2013 07:27

      Kycklinghjärtanen kokar jag i tio minuter typ, de är så små så det går snabbt. Och de är väldigt uppskattade 🙂

  7. 28 januari, 2013 10:16

    Åh fy, jag själv hade haft jättesvårt att inte peta ner den i en påse och slängt… Å andra sidan har jag blivit duktigare på att hantera läskigheter (kött…) sen jag började ge Wahidah lite allt möjligt. Börjar dessutom bli dags att köpa hem mer mumsigt till henne nu, men ja, jag vet inte riktigt vad bara. Funderade på kycklingvingar ett tag, men de är ju så små…

  8. 28 januari, 2013 10:27

    Tänker på min mormor just nu faktiskt… Hon och jag och några till i släkten var rörande överens om att julbordet är alldeles tomt utan kalvtunga på 🙂
    Kan meddela att både hundar och siameser varit mer än lyckliga över ev. rester!
    Och faktum är ju att tungan är ”renare” än t.ex. njure.
    Kycklinghjärtan, magar, strupar säljer en mataffär här, också till fleras glädje. (Fryser man t.ex. hjärtan kan de tom klippas ”råa” i mat – inte helt fel säger amrisarna.)

    • Åsa Nilsonne permalink
      29 januari, 2013 08:25

      Jo, jag är också uppvuxen med tunga på middagsbordet, med sås, brysselkål och pressad potatis till. Alldeles rent kött, som någon påpekade. I Etiopien där jag bodde som barn fick man både kycklinghjärta och mage i kycklinggrytor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s