Skip to content

Till exempel grisar, kunde man ha.

11 januari, 2013

gris1 För hundratusen år sen  när vi bodde på landet-landet (flyttade för snart två år sen egentligen, men det känns som en evighet), så hade vi bland annat grisar. Ett förtokat roligt djur egentligen.

Först så är de yttepyttesmå griskultingar, alldeles kramvänliga och pratglada. Och lättlärda.

Hu vad lättlärda, faktiskt väldigt smarta.

Vi hade agilitybanor (såklart) i stallgången och de skuttade över små hinder och kröp i små tunnlar och vispade med sina små grisknorrar och sprätte med klövarna.

De kunde hoppa upp i knäet också, fast det lärde jag dem aldrig egentligen. Det kom av sig självt.

Och vips vops hade de växt något införjordat och hoppa-upp-i-knäet var världens sämsta trick. Lagom till de passerade hundra kilo sisådär, så bestämde jag att det tricket var sämst i världen, ungefär.

Men de älskade att bli kliade på ryggen med en piggborste, eller att tugga på mina gummistövlar, eller att bli killade på öronen. Och så älskade de äpplen. Och att småprata.

Grisarna är en av alla de saker som jag saknar med att bo på landet-landet. För jag saknar verkligen att bo på landet-landet. Nu bor vi bara på låtsas-landet, och här kan man inte ha grisar.

Men på landet-landet, där kunde man ha vilket djur man ville. Till exempel grisar.

gris2

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 11 januari, 2013 19:28

    Den som har levt nära grisar vet hur fantastiskt gosiga, smarta och sociala djur det är. Vi hade en gris till låns en sommar och han var hur häftig som helst. På hösten åkte han tillbaka till svinstallet för att så småningom bli julskinka… Min pappa hälsade på för att se hur han hade det och när alla andra grisar backade kom vår ”lilla” Grisekno springandes honom till mötes och skrikandes av lycka! :-/ Hemskt att vi behandlar dem som vi gör.

    • 11 januari, 2013 19:59

      Det var pga industriuppfödningen/misshandeln av grisar som vi skaffade egna hemma-grisar. Jag gillar revben och kotletter, men kunde bara inte äta ”köpekött” efter alla larmrapporter. Kändes mycket bättre att föda upp egna grisar, slakta under lugna, ordnade former (det kändes faktiskt riktigt bra när slaktaren sa att han aldrig träffat på tamare, gladare grisar, all hantering och allt gick så lugnt till vid slakten), och sen kunde vi äta kött från lyckliga grisar. Saknar verkligen det.

  2. 12 januari, 2013 10:26

    Så fina! Och så otroligt icke-förvånande att du körde agility med grisarna 😉 Sådär fint borde alla grisar ha det.

  3. 12 januari, 2013 11:32

    Det längtar jag till! Planen är att flytta till landet-landet och ha djur. Just nu bor vi i stan…. Här får en kanin plats i lägenheten, men inte mer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s