Skip to content

Men nu råkade jag korkat och okunnigt om eventuella Anden i flaskan-konsekvenser, önska en önskning.

31 december, 2012

Ni vet den där Anden i flaskan-grejen, när man får önska sig något fast önskningen kanske kommer och biter en i baken efteråt? Lite så känns det just nu, så här på årets sista dag.

För jag önskade verkligen att all snö skulle smälta jättefort, så agilitybanan blev snölös igen. Så vi kunde fnittra agility jättemycket och livet skulle vara så gott så gott och tillsammans skulle vi gå mot solnedgången samtidigt som det spelades stämningsfull musik på radion och alla krig på jorden skulle ta slut och alla skulle vara så lyckliga så (som en trevlig bieffekt av att man kunde fnittra agility igen, såklart). Ungefär så.

Och Anden i flaskan som jag trodde att jag inte hade, uppfyllde min önskan. När jag vaknade i morse och spanade ut över agilitybanan, så var den näst intill snölös. Snön smälte bort jättefort.

Om allt är frid och fröjd och lyckligt? Nä. Önskningen kom och bet mig i baken en promillesekund senare.

För när all den här snön smälte jättefort, samtidigt som det har regnat en hel del (och ska regna ännu mer i dag och i morgon), så blev det väldigt mycket vatten. Och runt två kanter på agilityplanen ringlar en vanligtvis väldigt fin å, som i normala fall är alldeles lagom och vacker och badbar och näckrosig och metbar. I normala fall.

Men nu råkade jag korkat och okunnigt om eventuella Anden i flaskan-konsekvenser, önska att all snö på agilityplanen skulle döden dö smälta bort.

Allt det här smältvattnet och regnvattnet har gjort att ån gått alldeles bananas, alternativt förvillat bort den så att ån inte vet vart den bor längre. För ån har brett ut sig proportionslöst och flyttat upp på agilityplanen, så ungefär två tredjedelar av agilitygräsmattan just nu är översvämmad.

Så. Från att ha pulsat runt i snö bland agilityhindrena, kan vi nu dra på oss simfötterna och plaska fritt. Plumsa runt i vattnet. Nyårsbada. Ta simringen och guppa runt på de obefintliga vågorna en svängom. Anti-fnittra, så att säga.

Egentligen skulle jag vilja önska att allt vatten försvann bort från agilityplanen, precis som jag uppenbarligen effektivt önskade att snön skulle smälta bort.

Men jag törs inte. För vem vet vad konsekvenserna av en sån önskning kan bära hän.

Och sen tänkte jag att det skulle vara trevligt om nästa år började torrare än vad detta året slutade. Men det tänkte jag bara. Jag önskade inte det. För säkerhets skull vill jag poängtera detta, om Anden i flaskan skulle råka höra mig.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 31 december, 2012 13:31

    Stackars, stackars dig. Men lite minusgrader,typ 2, så kan du ju använda den delen som inte är översvämmad. 🙂

    • 31 december, 2012 13:36

      Eller så ger jag upp, packar in hindrena i bilen och åker till din sommarstuga istället. För där är det ju tokgrönt och jättetorrt. 😉

  2. 31 december, 2012 15:19

    Haha, vad besvärligt det kan bli när man bara har agilityönskningar och agilityväder i tankarna! Synd att du inte bor närmre och kan hänga med oss på våra träningar i Halmstad Hundarena! Men det kommer bli toppen i Hässleholm i februari! =)

    • 31 december, 2012 21:27

      Tänk OM vi hade kunnat träna ihop lite till vardags, vad en himmelens massa fnitter det blivit 😀

  3. 31 december, 2012 15:40

    Aj då! Det blev visst Vått Nytt År istället för Gott… Jag önskar er i alla fall ett GOTT!

    Kramis!

  4. 31 december, 2012 16:46

    Men, du kanske kan åka skridskor där sen 🙂 .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s