Skip to content

Ett litet hinder här *pek* och sen drar vi tunneln runt körsbärsträdet där *pek* och sen kan man huka sig och springa under det lilla äppelträdet där *pek*.

30 december, 2012

Förtokat märkligt att snön smälter i trädgården så pass att gräsmattan faktiskt kryper fram lite, men att ingenting försvinner i snöväg på agilityplanen. Där är det toktjockt med ihopsjunken blötsnö fortfarande, sa jag till Spunk i går.

För nu när det äntligen – äntligen! – slutat snöa och man skulle kunna passa på att få bort lite snö, så bestämmer den sig för att förvandlas till blötsnö. Eller skare. Fast mest blötsnö.

Och man vill ju inte skotta tung blötsnö för hand, även om man är desperat (jag är en smula realist också, faktiskt). Och det går ju inte att köra en maskin på den där blöta gräsmattan på agilityplanen, då kommer det bli lervälling av alltihopet. Gah.

Men för att inte bara sitta och gnälla över eländet (även om det funkar för mig, men familjen tror jag tröttnar på att lyssna) så tog jag räfsan och Spunk och gick ut och attackerade snön som fanns kvar i trädgården.

Räfs på dig, sa jag och daskade till blötsnö-knölen så den gick sönder och spred ut sig.

Och räfs på dig med, sa jag och räfsade ut snö-eländet tunt, tunt överallt.

Och det ska vara jättemånga plusgrader idag, åtminstone tre eller fyra tror jag, och lika många i morgon. Så det är lika bra att ni ger upp och smälter med en gång.

Så sa jag till blötsnön, så den skulle förstå vad som förväntades av den, fastän det inte alls är vår egentligen. Men det behöver ju inte blötsnön veta om, att det inte är.

Och efter att jag räfsat ihjäl så mycket snö jag bara orkade, Spunk hjälpte till också såklart, så pausade jag.

Om det inte hänt någon seriös snösmältning över natten så tänker jag komma ut med hårblåsen i morgon faktiskt, bara så ni vet, sa jag till blötsnön. Sen fick det vara färdig-hotat och färdig-räfs-daskat, och så inväntade jag natten och lite magic från plusgradernas sida.

Och kan man tänka sig. I morse var gräsmattan i trädgården framme ännu mer. Inget hade hänt i snöväg på agilityplanen, men i den räfs-snö-dask-attackerade trädgården…

hemmabana 20121230Alltså. Jag tror vi får ihop det här, sa jag glatt överraskat till Spunk. Ett litet hinder här *pek* och sen drar vi tunneln runt körsbärsträdet där *pek* och sen kan man huka sig och springa under det lilla äppelträdet där *pek* och så kör vi ett hinder här borta också *pek*. Och om man vill så kan man runda eken innan man springer tillbaka mot päronträdet, där vi kan ställa ett hinder också. Fast sen tror jag gräsmattan är slut.

Glada i hågen hämtade vi därför en tunnel och hopphinder och möblerade och flyttade och resonerade och knuffade bort lite till snö för att få plats.

Och sen fnittrade vi agility. Äntligen. Det kändes ungefär lika underbart som att till slut nå att klia på stället på ryggen som det kliat på jättemycket men som man inte nått. Om ni förstår vad jag menar.

Förtokat roligt, jätteförtokat roligt, tjoade jag till Spunk när hon swischade genom tunneln och rundade päronträdet innan vi fnittrade vidare genom agility-kort-kombinationen, och hon tyckte precis som jag. Att det är var sannerligen jätteförtokat roligt. Vi är rätt lika, så.

 

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 30 december, 2012 19:19

    Åh, stackars er! Har ni ingenstans att träna inomhus i närheten? Jag kommer ihåg för några år sedan, innan alla inomhushallar hade poppat upp och innan jag vara ed i någon ridhus-grupp – jag satt hemma och grät för att jag inte kunde träna. Kanske inte helt friskt… 😉

    • 30 december, 2012 19:44

      Haha, vi är nog lika ”sjuka” du och jag 😉

      Jo, det finns en nyöppnad inomhushall ca 5 mil från mig, men jag är en sån j*dra mes med att köra bil när det är blankis och/eller snöstorm. Så det blir lite komiskt vintertid, eftersom jag inte gillar att köra när vädret är som sämst att träna i.

      Innan vi flyttade så hade jag tillgång till ett ridhus tio min hemifrån, där det var folktomt hela förmiddagarna. Då tränade vi en hel del, och drog ihop folk att träna med också. In med agilityhinder i hästtransporten och sen körde vi 🙂

      Fortsätter vädret att hålla på sådär minusgradigt och snöigt, så kommer jag kolla upp var närmsta ridhus finns här vid nya huset, och dona ihop lite träningar. Men jag har gott hopp om att snön är på väg bort även på agilityplanen, tiodygns-prognosen visar plusgrader ❤

  2. 30 december, 2012 22:38

    Härligt att du lyckades få fram en liten plätt att fnittra på! 🙂 Det här vädret är verkligen så tråkigt. Den kommande veckan här ska bli runt 5 grader och veckan därefter ska vara runt nollan/under nollan 😦

    Gott nytt!

  3. 30 december, 2012 22:45

    Det låter underbart, och faktiskt låter det lite extra kul att kunna fnittra agility runt träd och roligheter som normalt sett inte befinner sig på en agilityplan 😉

  4. 30 december, 2012 23:05

    Säger bara grattis till er som lyckats räfsa fram lite vår! Kramis!

  5. Anita permalink
    31 december, 2012 09:41

    Kan det vara första säkra vårtecknet? Det låter väldigt kul, hur som helst!
    Passa på och njut, ser ut som en mycket kompakt och komplicerad bana, som gjord för mycket fnitter.

  6. 31 december, 2012 11:56

    Det är rätta takter! Här är det helt omöjligt att försöka fnittra nå agillty i trädgården. Men några dagar med plusgrader så… Turligt nog börjar vinterträning snart, börjar bli lite desperat jag med

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s