Skip to content

– Näh, sa jag med ett till teatraliskt förkylningshost.

28 december, 2012

Vad ska vi hitta på idag som inte kräver någon som helst rörelse från min sida? sa jag till HumleSpunkarna häromdagen.

För julhelgen har varit febrig och halsontig här hemma. Jag har varit nästan lika sjuk som en förkyld karl, faktiskt. Alltså jättesjuk. (haha)

Jag är hängig idag också, sa jag med ett teatraliskt host, så jag orkar nog inte med nåt tjohoigt.

Du blir verkligen aptråkig när du är sjuk, sa Humlehunden empatilöst. Men det gjorde inget, för jag höll med henne. Jättemycket. Inte nog med att det inte blir några vettiga långpromenader när man är hängig, det är också som om huvudet fylls av bomull och inte en enda vettigt klurig tanke ploppar ut. Man orkar liksom inte tänka. Eller jag, då.

Tack och lov kan hundarna snarka i soffan några dagar utan att krypa ur skinnet, men de tyckte nog att de snarkat tillräckligt snart. Och det tyckte jag med.

Nu vet jag vad vi kan hitta på förresten, sa jag. Och sen tog jag fram godisburken och klickern och den lilla, lilla trälådan.

Ska vi träna klossen? sa Humlehunden.

Näh, sa jag med ett till teatraliskt förkylningshost. Och så var jag tvungen att ta en snytpaus också innan jag fortsatte.

Vi ska köra lite klickerfrosseri, sa jag. Om jag lägger mig på tjocka mattan här, och ställer den lilla trälådan här, så ska vi se om jag kan klicka så ni ställer bara en fot på klossen.

Bah. Plättlätt, sa Humlehunden.

Fast jag berättar ju inte vilken fot såklart, det kommer jag ju klicka fram, sa jag och värmde upp min klickar-tumme medelst böj-sträck-övningar.

Roligare, absolut roligare, sa Humlehunden och började småfnittra om svansen.

Vavava? Klickerfrosseri? sa Spunk och kom farande som en bläckfisk-helikopter, jätteredo och tokskrattandes om hela sig självtet.

Sen låg jag där på mattan med huvudet på en liten kudde och klickade för fötter än hit och än dit. Lite som leken ”varmare, varmare, kallare, kallare”. Först för höger framtass på den lilla lådan bara, och efter ett tag så bytte jag till vänster baktass.

Och jag blev alldeles full i skratt över hur kul hundarna tycker det är med klickern. Hu vad de tänkte och klurade och sprattlade och nästan böjde sig baklänges av akrobatiska påhitt för att klura ut vad jag var ute efter, under idel svansviftningar. Och jag klickade och belönade och skrattade så att jag nästan glömde bort att jag var sjuk som en hel förkyld karl.

Måhända kan man tycka att det är poänglöst att klicka för en tass på en kloss. Det är inget trick jag kommer använda, eller som är en del i något ”större trick”. Säkerligen kommer vi aldrig att göra om precis just det här. Ändå är det så galet nyttigt, tycker jag, med ett rejält klickerfrosseri ibland. Hundarna får träna på att bjuda på beteenden och klura fritt, och själv så tränar jag på att tajma klicken bättre. Hur pass ”snabbt” kan jag få dem att lista ut vad jag menar?

Dessutom har vi ju så galet roligt, klickerfrosseri is da shit, och det är det som är huvudsaken. Att ha roligt. För det är mycket roligare att ha roligt, än att bara ligga och vara sjuk tycker jag. Det tycker HumleSpunkarna också, vi är rätt lika så.

*hostar lite*

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. 28 december, 2012 16:30

    Perfekt sjukhetsaktivering! Precis sådär borde jag göra lite oftare. Jag fastnar så lätt i att det måste vara något ”nyttigt” eller ”något man verkligen har användning för” och så blir det alldeles för petigt med för mycket press. Ibland blir det ingenting alls, bara för att jag är för petig. Mer klickerfrosseri måste det bli! Cassi kommer att tacka dig 🙂

  2. 28 december, 2012 16:47

    Låter helt enkelt jättekul! Har du någon bra intro-litteratur, eller lämpliga länkar att rekommendera? Jag har läst någon bok och provat lite på Buzz, men känner mig väldigt nybörjaraktig… Har inte gått någon kurs eller så.

  3. 28 december, 2012 19:23

    Kanske vore något för mig också, ska kolla upp den där kursen!
    Aldrig testat klicker och i nog i ärlighetens namn aldrig satt mig in i hur det fungerar.
    Här har också varit halsont och hängigt i jul, så hade behövts lite mera inneaktivitet.
    Ha en skön fredagskväll!
    Melodys matte

  4. 28 december, 2012 22:26

    Krya på dig!
    Jag försökte något liknande med Wahidah idag, igen. Hon hade tråkigt och jag ville roa henne med något klickerkul. Slutade med att hon blängde uttråkat på mig och jag fick köra lite gamla lätta trick bara för att hon skulle få göra något som hon gillade. Bwah. Jag måste komma på något nytt hon kan göra som hon faktiskt tycker är kul också. Och lära henne hitta bakbenen. Hur sjutton det nu ska gå till…

  5. 29 december, 2012 00:01

    Låter som nå´t för hussen! Motionera tummen är väl lagom för honom… Kramis!

  6. Åsa Nilsonne permalink
    29 december, 2012 08:39

    Vad kan man säga. Klicker, fem getingar, fem stjärnor … Det är ett så underbart sätt att tala med sin hund, och hundarna verkar tycka att det är lika kul. Jag tror att de växer av att få uppleva att de får tänka själva, och att deras tänkande belönas. Då blir ju världen roligare, och mer begriplig.
    Fram för mer klickerfrossa tycker vi! Nu ska vi snart träna in ett nytt roligt trick som bara går att göra med små hundar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s