Skip to content

– För visst har du en vallhund? sa byagrannen.

6 november, 2012

Nu har de hämtat hem fåren som gick i grannhagen, sa byagrannen när han svingade förbi sig cykel-ledes häromdagen.

Åhå, sa jag med ett ganska ointresserat men ändock artigt huvudnick. För jag är inte särskilt intresserad av får längre, eftersom Spunk bara är intresserad av fårpoop och inte själva fåren. Ungefär så. Men ett grannsämje-artigt huvudnick är så trevligt att bjuda på, så det gjorde jag på mitt allra bästa huvudnicknings-vis.

Di brukar ju rymma di däna fåren, fortsatte byagrannen prata, vilket innebar att han måste uppfattat mitt huvudnick som grannsämje-artigt. Mitt i prick, alltså. Annars hade han ju slutat prata och svept vidare med sin cykel.

Jaså, brukar de göra det? sa jag teatraliskt förvånat, eftersom jag naivt inte riktigt förstod förskräckligheten i en får-rymning. För vad kan väl ett par per automatik lurvigt vadderade får göra för skada? De kan ju knappast repa bilen eller så. Och på den tiden vi bodde på Landet-Landet och grannen hade kor som rymde för jämnan, så kunde man prata om oreda när ett tjugotal kor klafsat runt och poopat i trädgården. Speciellt när djursläktet Ko verkar vara konstant dåliga i magen. Men en handfull får?

För visst har du en vallhund? sa byagrannen. Om fåren rymmer kan väl du bara skicka ut din hund att samla in dem?

Absolut kanske inte, sa jag återigen grannsämje-artigt fastän jag nästan skrattade mig fördärvad inombords, så pass högt att jag nästan fick hålla för näsan så inte gapskrattet skulle höras utåt. För han skulle bara veta vilka obefintliga vallnings-skills Spunk och jag har.

Kan du väl? sa byagrannen igen, med en lite undrande ton i rösten. Och inte för att jag ville titta jättenoga, men minsann om det inte dök upp en rynka i pannan på karln också.

Jomenvisst, sa jag och harklade upp mig lite så jag skulle sluta skratta ihjäl mig invärtes. Om fåren poopar i någons trädgård så kan Spunk-prylen ta hand om… ”det”, och med glädje städa upp alltihopet. Och här fick jag ta en konstpaus, delvis för att byagrannen skulle hinna tänka på hur förskräckligt hjälpsam hund jag har som kan tänka sig att städa får-poop, men också för att jag skulle hinna minnas lite odrömskt den förra vallningsomgången vi var iväg på, där Spunk tonårsvilt mumsade poop tills hon nästan sprack och sedan fes i lille-bilen hela vägen hem. Lille-bilen med de tröga fönsterrutorna.

– Men det där andra, sa jag när jag tyckte konstpausen var slut, det där vallnings-aktiga med att knuffa in fåren i hagen igen, det tror jag vi överlämnar till kunnigt folk.

Va? sa byagrannen lite svårdefinierbart, ordet ”va” är ju så kort, så då var jag tvungen att lägga till något mer så han skulle förstå att vi grannsämje-artigt verkligen ville hjälpa till med saker vi kunde, fast gärna låta bli att hjälpa till med saker vi inte kunde.

Och om fåren rymmer så man inte hittar dem, så kan vi bistå med att spåra dem i till exempel skogen. Speciellt om de lämnat spår efter sig i form av poop, då skulle det kunna bli lite ”Hans och Greta med brödsmulorna” av alltihopet och det skulle Spunk gilla. Och hon kan nog spåra förlupna får i skogen annars också tror jag. Fast målinriktat fösa ihop dem efter hon hittat dem… pja. Vi är inte så bra på det.

Är ni inte? sa byagrannen, och här tror jag att jag identifierade ett suckande tonläge.

Nä, varken Spunk eller jag faktiskt. Vi är rätt lika så. Men om ni önskar fåren isär-fösta och spridda för vinden över hela södra Sverige, kanske norra också, då kan ni slå en signal. För sånt äger vi på. Fast marknaden för den typen av fårliga tjänster är inte särskilt stor, så jag tror vi kommer ”keep our day-job”, som man säger i amerikanska filmer.

Åhåå…? sa byagrannen och tittade på Spunk som kom vinandes över gräsmattan med ett synnerligt vackert öronflärp.

Förfloffat fina öron på den där du, sa jag och höll med byagrannen fastän han inte sagt nåt. Men han tittade ju på Spunk, och gör man det så är det svårt att låta bli att fastna med blicken på hennes förfloffat fina öron faktiskt.

Nu måste jag nog rulla vidare, sa byagrannen abrupt. Och så svingade han vingligt upp sig på cykeln igen och trampade iväg.

Och bara hör av dig om ni behöver hjälp med skogsförlupna får som poopat i folks trädgårdar, jag har ju en vallhund som både kan poop-dammsuga och spåra får i skogen som sagt, sa jag och vinkade väldigt grannsämje-viftigt hejdå.

Fast jag hann knappt säga meningen färdigt, än mindre vinka hela grannsämje-viftet klart, förrän byagrannen vingligt försvunnit runt vägkröken bakom de stora björkarna.

Jag tror verkligen att han fick ett hjälpsamt och grannsämjeligt intryck av oss nu, sa jag till Spunk.

Absolut, sa Spunk med ett öronflärp.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 6 november, 2012 22:54

    Hoppas att fåren håller sig hemma nu… Kramis!

  2. 6 november, 2012 22:54

    Fan, vad rolig du är!

  3. 8 november, 2012 00:39

    Jag menar om du å Spunk nosar upp de fluffiga fåren så kan väl bonden fösa ihopna själv, team work liksom 😉 hihi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s