Skip to content

Pyreneeisk Räddhund? /Trkman

13 oktober, 2012

Jag tycker verkligen om den här artikeln av Silvia Trkman, angående rasen Berger des Pyrénées:

Pyreneeisk Räddhund?

Jag har läst artikeln förr, innan jag blev med Berger och läste på om rasen.

Jag läser den igen just nu, men nya ögon efter att ha varit Berger-ägare en stund.

Och jag kommer säkerligen läsa den om igen någon gång i framtiden, när jag sitter med (förhoppningsvis) ytterligare en liten sprak-berger i knäet.

Och jag kommer nicka medhållande på var och varannan rad, då som nu, och i framtiden.

Mitt i prick, sannerligen.

Annonser
17 kommentarer leave one →
  1. 13 oktober, 2012 19:18

    Hm. Läste artikeln och kan ju inget om din ras. Men jag personligen tycker att det är en konstig artikel. Jag fattar liksom inte poängen. Kanske för att jag inte är invigd?

    • 13 oktober, 2012 19:59

      Man pratar ofta om att det finns rädslor i rasen, därav den ”massiva” miljöträningen när de är valpar. Och det jag gillar med Trkmans artikel är att hon inte ser rädslorna som ett problem, bara man kan motivera hunden till att jobba tillsammans med föraren MER än hundens vilja att hålla koll på omgivningen. Och att Trkman pratar om att det är viktigt att behålla sprakigheten och arbetsviljan i hundarna, och inte avla bort det till förmån för att få en ”familjehund”, för då kan det bli riktigt jobbigt att få hunden miljöfast.
      Jag tycker bara artikeln är så positiv, och att hon fokuserar på att MOTIVERA hunden istället för att korrigera. 🙂

      • 14 oktober, 2012 17:34

        Alltså, jag vill ju inte vara besvärlig och min mening är inte att kritisera heller. Men jag har verkligen börjat fundera på det Trkman skriver. Är det inte konstigt att hon ”kopplar ihop” rädslan med att låta hunden jobba i stället? Och varför skulle hunden plötsligt bli mindre intresserad av att arbeta för att den har mindre rädslor? Driver rädslorna hunden framåt? Förlorar rasen verkligen något på att ”räddhunden” avlas bort? Hänger arbetslust, sprakighet och rädsla ihop? Självklart är det väl bra om man kan göra något konstruktivt av hundens eventuella rädslor, i stället för att bara se problemen. Men jag undrar fortfarande alltså, vad förlorar rasen på att inte vara ”rädd”? Nyfiken i en strut.

      • 14 oktober, 2012 19:23

        Roligt att du funderar vidare 🙂

        Jag tolkar det såhär… Eftersom det finns rädslor i rasen – det är en väääldigt alert och vaktig och vaken hund som håller superkoll på sin omgivning – så menar Trkman att det bästa motmedlet är en hund med hög arbetslust. Att få hunden att tycka att det är så pass roligt att arbeta tillsammans med dig att den kan koppla bort/stänga av omgivningen och bara fokusera på dig och jobbet som ska göras, så man hamnar i en slags ”bubbla” tillsammans med sin hund. Avlar man på hundar med mindre arbetslust, för att få lugna familjehundar, så har man inte samma möjligheter att få till den där ”bubblan”. Får man då en rädd hund utan arbetsvilja, så har man ett sämre utgångsläge att få bukt med rädslan.

        I vilken utsträckning rädsla och arbetslust hänger ihop, det vet jag faktiskt inte. 🙂

      • 14 oktober, 2012 21:29

        Ahhh. Okej, då fattar jag bättre. 🙂 Tur att det finns någon som kan tolka åt en ibland. Men då undrar jag fortfarande om hundarna är RÄDDA eller om de bara är ”ÖVERALERTA”? Jag menar, det är ju faktiskt skillnad. Fast nu ska jag inte ”bråka” vidare. Gick bara och grubblade på den där artikeln och vad Trkman egentligen var ute efter. Jag fattar så himla långsamt… 😉

  2. 13 oktober, 2012 21:24

    Det där är så sant! Och jag tror det gäller alla hundraser och alla olika problem faktiskt – det handlar bara om motivation! (så länge inte hunden är fysiskt sjuk såklart)

  3. 13 oktober, 2012 22:48

    Och för den som vill läsa i original: http://silvia.trkman.net/fearshep.htm

  4. 13 oktober, 2012 23:05

    Visade artikeln för husse. Han kanske kan tänka sig att jobba lite mer med mig. Ibland blir det lite tradigt att bara vara sällskapshund… Kramis!

  5. 13 oktober, 2012 23:30

    Gillar den artikeln också, precis som många av hennes andra artiklar. Men just den har jag nog tappat räkningen på hur många gånger jag har läst, både innan jag hade berger och även nu. Sitter precis som du och nickar instämmande, men det är inte förrän nu, när jag har haft berger ett tag, som jag verkligen förstår på pricken vad hon menar. Jag håller verkligen med om att största problemet inte är rädslorna, utan att drivet håller på att försvinna (vad är meningen med en slätstruken berger liksom?), väldigt tråkigt…

  6. 14 oktober, 2012 00:01

    Vilken intressant artikel. Det är alltid så bra när ett problem lyfts fram från olika synvinklar. Då kanske problemet inte längre är ett problem utan en möjlighet. Är rätt trött på att så mycket beskrivs med termen ”rädd” som är så negativt laddat och så luddigt.

  7. 14 oktober, 2012 16:34

    Åh vilken bra text! (Bortsett från att översättaren skriver ”mej” och inte ”mig”.. :p) Sånt där borde finnas med i tidningen hundsport osv också, för egentligen berör det ju alla raser mer eller mindre. Jag har även sett salukiuppfödare som skrivit på sin hemsida att besökare ska kunna känna sig säkra på att hundarna springer fram, hälsar, är glada och kanske pussas… När det står i rasstandarden att rasen ska vara reserverad och inte bry sig om främlingar! Kommer också ihåg hur paff jag blev första gången när jag hälsade på en salukiägare på utställning vars hund sprang rakt fram till mig och ville bli klappad. Men ja, det viktigaste verkar ju ibland vara att alla kan föda upp och alla kan sälja till vem som helst och att rasen blir stor till antalet och otroligt populär… *mutter mutter*

  8. 14 oktober, 2012 21:20

    Fint skrivet och stämmer säkert! Jag förstår också ”logiken” att avla på tråkiga pyrrar – för att få fram hundar som upplevs som mer mentalt stabila.

    Själv gillar jag hundar med stor nyfikenhet. Har den bara det, så kan man forma hunden till nästan vad som helst.

    • 14 oktober, 2012 21:21

      OBS! Men alltså; det är fel och trist att tro att en tråkig pyrre är en bra pyrre!

  9. 15 oktober, 2012 11:10

    När jag funderade på rasen fgörsta gången för många många år sen ringde jag en uppfödare minns inte vem det var och hon avrådde mig från att köpa en pga av rädslor haha komiskt att hon födde upp såna va? 😉 Idag många år senare hade jag nog bara vänt mig till en annan uppfödare vilket jag säker gör om några år igen men nu är jag glad för mina krulliga ett tag till 🙂

  10. 15 oktober, 2012 11:13

    Missade ju artikeln stämmer på flera delar även in på Pumisar och det är kanske därför jag gillar båda raserna :p och att läsa om La är som att läsa om Hajja hehe

Trackbacks

  1. Läsvärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s