Skip to content

– Jag fattar inte att du gick på den lätta, sa Humlehunden.

25 september, 2012

Näpp, jag är inte alls nödig längre, sa Humlehunden och vände i dörren, när vi skulle ut på morgon-svängomet.

För ute så öste regnet ner, och Humlehunden är inte riktigt känd för att tycka om vatten som spills runt i luften på ett regnigt vis. Eller vatten som spillts på marken. Och nu var både luften och marken full med onödigt vatten.

Helt onödigt vatten, sa Humlehunden med ett fnys.

Men jag tror absolut att du borde ut på gräsmattan en snabbis ändå. För jag tror visst att du är nödig, morgon-nödigheten är liksom ofrånkomlig och inget man kan förhandla bort, sa jag lite verbalt knuffigt åt gräsmattehållet.

Näpp, sa Humlehunden och lade bakbenen i kors.

Jo till exempel, sa jag.

Så hunnan heller, sa Humlehunden och slank snabb som en vessla tillbaka till soffan i vardagsrummet och gömde sig under filten.

Då blir det bara du och jag, sa jag till Spunk.

Fast jag är inte nödig längre heller, sa Spunk.

Du känner till historien om  Pinocchio väl? sa jag.

Vah? sa Spunk.

Han som ljög och ljög så näsan växte jättemycket. För om man ljuger så växer näsan, faktiskt. Och du har ju en sån kort och praktisk nos, det hade ju varit jättesynd om den växte så du ser ut som en myrslok. Bara ett tips, sa jag med en kyrklig katedral-röst så att jag skulle låta trovärdig.

Är det ljug? sa Spunk.

Kanske lite lur, kanske, erkände jag blixtfort eftersom min näsa inte alls behöver växa mer heller.

Och Spunk tittade ut på regnet igen. Nödigt, tittade hon ut.

Men på riktigt? Tvekar du att gå ut när det regnar? sa jag förvånat. Tänk på dina släktingar som springer runt i franska alperna och vallar får hela dagarna, tror du de bangar för lite regn?

Pötättrrö inte, sa Spunk med en fransk suck.

Men lyssna på själva porlandet och regnandet och rinnandet…? sa jag lite högt så Humlehunden skulle höra också. Visst blir man jättejättenödig när man hör porlandet?

Pötättrrö, sa Spunk tveksamt.

Bra. Häng med ut nu då, sa jag till Spunk, och lite till Humlehunden också.

Näpp, sa Spunk och med ett swisch sprang hon in till Humlehunden i soffan och kröp in under filten hon också.

Då får jag ta i med hårdhandskarna, sa jag fast på låtsas för det låter så konstigt när jag säger det. Jag äger ju inte ens några hårda handskar, bara ett par luddiga lovikkavantar.

Men jag snappade åt mig den lilla torrfoder-burken, som låter som en maracas om man håller i den samtidigt som man råkar snubbla över någons sko som lagt sig som ett fartbump i hallen.

Skrammel skrammel, sa jag och skakade på burken.

Vi går inte på den lätta, sa Humlehunden som varit med förr.

Det kanske vi visst gör, sa Spunk, som också varit med förr fast glömt det, och kom farandes som ett skott.

Skrammel skrammel, sa jag igen och skakade på burken och smet snabbt ut på gräsmattan under äppelträdet.

Jag kommer, sa Spunk och plumsade ut på gräsmattan inte jätteförtjust men väldigt godissuget.

Här får du, sa jag och plockade upp några torrfoderkulor ur burken och slängde ut dem på gräsmattan.

Tack så förskräckligt, sa Spunk och nosade ivrigt efter vart de hamnat. Och mitt i allt nosande så blev hon såklart jättenödig och lade en liten etta. Och så var det färdigt.

Nu kan vi gå in, sa jag, nöjd över att morgon-ettan var färdig eftersom morgonkaffet också var färdigt och jag var jättekaffesugen. Som alltid på mornarna.

Jag fattar inte att du gick på den lätta, sa Humlehunden mellan snarkningarna i soffan när Spunk kom tillbaka.

Vad för nåt? sa Spunk och lade sig tillrätta i soffan också.

Ingenting, absolut ingenting, sa jag från köket under tiden jag tog första slurken morgonkaffe och funderade på hur jag skulle lura ut Humlehunden. Fast det fick bli lite senare.

Och så tittade jag ut genom fönstret där regnet öste ner, och tog min andra slurk morgonkaffe, och kunde inte låta bli att älska hösten en smula extra.

 

 

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 25 september, 2012 09:52

    Ibland är det skönt att vara byggd för gång i is, som husse säger. Vad gör väl lite regn? Kramis!

  2. 25 september, 2012 12:15

    Haha, gud vad jag sitter och ler igenkännande åt Humlehunden 🙂 Loke blir skitsur om jag puttar ner honom för altantrappan, får jag ner honom ställer han sig preciiiis bredvid trappan och kissar, sen vänder han snabbt och springer in. Mide däremot, henne får jag inte in igen, slutar alltid med att jag får ge mig ut i regnet och hämta henne…

  3. baraomfiasflock permalink
    25 september, 2012 21:53

    Älskar Humlehunden! Hur länge klarade hon att hålla sig? Tror att Milou ibland skulle föredra kattlådan istället för att behöva blöta ner sig i onödigt regn.

    • 25 september, 2012 22:43

      Jag tog henne under armen och gick ut efter agilityträningen på förmiddagen, tror det var framåt elva. Hon är otrolig när det regnar…

  4. 26 september, 2012 15:47

    Lilla söta Humlehunden! Jag kanske borde kidnappa henne 😉

  5. 26 september, 2012 22:17

    😆 Uzie tycker att regn är så äckligt i början att hon går som om hon klev i (icke ätbart) poop hela tiden. Det tar säkert 10 minuter innan hon inser att det är som det är och bestämmer sig för att det är ok att kissa och bajsa ändå. Det är synnerligen trist när man bara får vara ute en kvart. 😕 Hon sympatiserar med Humlehunden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s