Skip to content

Nervöst fnitter, men fnitter var det.

16 september, 2012

Phu. Vilken helg. Förskräcklig och rolig på en och samma gång.

För i mitt ”Face your fear-projekt” bestämde jag mig för att anamma Flooding som metod, eftersom jag är helt dum i huvudet. För Flooding innebär att utsätta sig jättemycket för det man är rädd för, tills man inte är det längre.

Förhoppningsvis är man inte lika rädd, i alla fall. Ungefär så.

Därför har helgen varit full av… tävlande. *urkburk*

Och på grund av detta ovanligt korkade påhitt så har vi har hunnit med massor:

  • Vara nervös så man blir grön i ansiktet – Check
  • Skaka om händerna samt försöka övertyga folk om att man gör det för man fryser – Check
  • Glömma anmäla mig till inroparen efter banvandringen – Check
  • När jag väl kommer ihåg att anmäla mig till inroparen så anmäler jag mig som fel startnummer – Check
  • Se så pass nervös ut att inroparen erbjuder sig att köra Spunk åt mig – Check
  • Bli alldeles glad i hela kroppen för agilityloppet på lördagen, där mina nerver fick mig att göra en skiiitsnygg disk med fel bakombyte in i den svåraste tunnelingången, och Spunk tog min felhandling klockrent! – Check
  • Bli alldeles glad i hela kroppen för hopploppet på lördagen på lördagen, där mina nerver fick mig att vifta Spunk till ett svårt baklängeshopp istället för ett plättlätt framlängeshopp, och Spunk tog min felhandling klockrent! – Check
  • Bli alldeles glad över att Spunk var tokfokuserad hela helgen – Check
  • Speakern presenterar Spunk som en Pumi – Check
  • Gå i mål tillsammans med Spunk i ALLA loppen – Check
  • Inte ett enda frivarv på hela helgen – Check
  • Kommentar (från en berger-ägare jag aldrig träffat förut) om Spunks storlek: Det är så där små och kvicka man vill ha dem – Check
  • Mindre nervös på söndagen än på lördagen, vilket än så länge betyder en nedåtgående nervositets-nervösighets-kurva – Check
  • Komma totalt tvåa tillsammans med Spunk på Snapphanecupen – Check
  • Köra vilse – Check
  • Toktrött efter helgen – Check

…alltså en förskräcklig helg, fast rolig också.

Framför allt är jag så glad över mitt vackraste Spunk, och att vi verkligen jobbade tillsammans i helgen. Och faktiskt kunde fnittra agility, trots att det var tävling. Nervöst fnitter, men fnitter var det.

Och så är jag ärligt talat rätt stolt över mig själv, att jag fixade det här. Och överlevde helgen. Faktiskt. Om man nu får säga högt, att man är stolt över sig själv.

Så. Three down, two to go, i Floodingen. Skrev hon mystifistiskt.

Sen är vi färdig-fear-fejsade och då är det nervositets-utvärderingsdags. (haha)

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 16 september, 2012 21:10

    Det var ju jättemånga saker du har lyckats checka av på en och samma helg. Bra jobbat!!!

  2. Lena permalink
    16 september, 2012 21:46

    Viktigast av allt -ni fnittrade! Grattis!

  3. 16 september, 2012 21:58

    WOW! Så kul! Så nervöst! Så fnittrigt! Så duktigt! Grattis till den helgen!

  4. baraomfiasflock permalink
    16 september, 2012 22:08

    Men det har ju gått strålande hittills. Snart är du lika fast och beroende av tävlingskicken som oss andra. Välkommen ut på banorna! 🙂

  5. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    16 september, 2012 22:41

    Du har all rätt att vara stolt! 😀 Låter ju som om ni har haft en väldigt skoj helg, om än åt det nervösa hållet. Men du vet, en berger ett överdrivet nervöst temperament, smittar lätt av sig på sin ägare!

  6. 16 september, 2012 22:43

    Låter som en jättekul helg! Duktig Spunk… Kramis!

  7. 17 september, 2012 09:28

    Nämen vilken strålande bra tävlingshelg ni haft! Nu blev jag väldigt tävlingssugen själv, tänk så roligt det är och vilka spännande saker som kan hända! =) Tvåa i Snapphanecupen är verkligen inte fy skam, stort grattis! Och kom väldigt gärna till Skåne och tävla fler gånger så att vi får träffa er, det skulle vara riktigt roligt! =)

  8. 17 september, 2012 17:25

    Flooding funkar. Iallafall så vänjer man sig så småningom vid tävlingssituationen, tycker jag. Grattis till helgens resultat.

  9. 18 september, 2012 01:15

    Pumi? 😯 Tittade speakern inte på hunden h*n presenterade alls? Skummis. 🙄
    Vad duktiga ni (du mest) var, som faceade alla dina fearar. Du överlevde ju, och Spunk verkar också ha klarat sig. 🙂

  10. Åsa Nilsonne permalink
    18 september, 2012 08:20

    🙂 Snart är ni färdigfloodade, synd bara att det inte finns en sexdagarstävling så hade du fått det gjort i ett svep… Och intressant att hjärnan har så svårt att vara nervös och tänka klart samtidigt…
    Intressant att Spunk inte blir nervös av att du är nervös… och Pumi????

  11. 19 september, 2012 08:23

    Härligt att ni kunde fnittra, det är ett väldigt gott tecken 😉 Ni klarar det här galant, och jag är helt säker på att du kommer kunna stryka ”nervöst” före, och bara njuta av att köra så som bara ni kan, medan ni har så förfnittrat roligt som bara ni kan 🙂

  12. 26 september, 2012 09:36

    Hade tänkt å bifoga lite bilder (om det hade gått).
    För om man lägger upp en bild på en Pumi och en Pyrre så kan man se likheterna i .. typ Färgen. Om man då inte lägger in en bild på en grå Pumi tex.
    Humm svårt, Pumin är både större (om jag minns rätt), lockigare, har större öron (uppåt och lite tippade) och sen är de hel färgade i svart, grå eller vit – precis som en Pyrre?? xD Hahah Fail.
    Roligt till alla fnittrigheter!! Det är liite pirrigt men på nått vänster blir det också världens kämpaglöd. 😀

Trackbacks

  1. Kort delrapport om mitt “Face my fear-projekt” « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s