Skip to content

Och jo. Hela agilitybanan stod uppställd i klubbhuset.

9 september, 2012

Med Spunk vid min sida spanade jag ut över den oändliga gräsmattan som sträckte sig med en imponerade grön plattighet, kilometervis hela vägen bort till horisonten, där den krockade med blåa, molnfria himlen.

Fast. Gräsmattan var alldeles tom.

Vah, sa jag till Spunk, skulle det inte vara banvandring här vid klockan halv tio?

Spunk såg lika frågande ut som jag. Och så tittade vi oss omkring.

Har du kört fel? sa Spunk.

Nä…? Jag tror inte det i alla fall, svarade jag och började känna mig lite osäker.

Precis när vi skulle börja gå mot bilen igen, för att kolla vad det stod på lappen, så kommer A-L utspringandes från klubbstugan.

Skulle inte du varit med på banvandringen? sa hon.

Jo, sa jag.

Men den är ju redan färdig, var har du varit?

Här, sa jag och pekade på mig själv.

Eftersom det är risk för regn så har vi såklart flyttat tävlingen inomhus, sa A-L.

Uh, inomhus? sa jag.

– Spring in i klubbstugan med dig, skynda dig att kika lite på banan på håll, det är start om fem minuter, sa A-L och sprang vidare.

Har ni flyttat agilitybanan in i klubbstugan? sa jag förpaffat, men det hörde inte A-L. Hon hade redan sprungit vidare.

Och Spunk och jag gick bort till klubbstugan och kikade in, och när vi öppnade dörren slog en varm kaffedoft och ett mumlande sorl av röster mot oss som en tjock, ljudlig doftmatta.

Och jo. Hela agilitybanan stod uppställd i klubbhuset.

Starten gick från hallen, med ett hopphinder eller två, och sen en böjd tunnel genom klubbrummet, och slalomet var ihopvecklat som ett dragspel för att få plats i köket. Ett hopp gick genom serveringsluckan, och så hittade jag säcken utanför köket. Och så lite fler hopphinder utanför funkis-toan, kanske till och med en hoppmur i städskrubben. Jag var inte riktigt säker, faktiskt.

Bakombyte där va? hörde jag någon säga, pekigt mot ett hopphinder, till någon annan.

Men vad ska vi göra? sa jag till Spunk och kände en stor skopa oro i magen. Och trångt var det också. Publik och funktionärer och deltagare sprang om vartannat överallt.

Hur ska vi veta hur banan går? Och hur ska vi gå banan? sa jag med lite darr på rösten till Spunk.

Och precis när jag sa det, så blåste domaren i visselpipan. Klart för start!

Och så blåste domaren en gång till i visselpipan, ännu högre.

…och då vaknade jag med ett ryck ur drömmen, av telefon-väckarklockan som ilsket tjöt att jag skulle vakna. Och när jag stängde av larmet, så såg jag genom sömnigheten ett sms från M.

”Lycka till på tävlingen idag!” skrev hon.

Gulp. Visst ja. Vi ska tävla idag, sa jag och kände hur jag klöktes lite lätt av tanken.

 

 

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. baraomfiasflock permalink
    9 september, 2012 16:36

    Vavavava!?!? Är du iväg och tävlar på riktigt idag? På Öland? Imponerad. Förstår att du drömt mardrömmar. 😉
    Törs man fråga hur det gick?

    • 9 september, 2012 16:42

      Japp, har träffat din toktrevliga klubbkompis idag 🙂
      Kommer alldeles strax ett inlägg om hur det gick, jag ska bara ta mig samman en liten stund först. Man är ju lite… klen efter sånt här nervösigt. 😉

  2. 9 september, 2012 16:58

    Men va?!?!?! Debut? Utan mig?

    • 9 september, 2012 17:00

      Jag veet. F’låt. Det bara råkade bli så. Förklarar strax, nästa inlägg…

  3. 9 september, 2012 17:48

    Hur gick det? 🙂

    • 9 september, 2012 22:50

      Jomen det började nervöst och slutade lite mindre nervöst… Se nästa inlägg 🙂

  4. 9 september, 2012 18:26

    Haha ja en blev lite förvånad! Fast mer över att du skulle tävla än att tävlingen var inne. Faktsikt. Och så är det tvärt om!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s