Skip to content

– Såklart man är jättenervös när man ska ta itu med sitt ”face your fear”, sa jag.

7 september, 2012

Maken? Kan du hjälpa mig en sväng ute på agilityplanen tror du?

Så sa jag till maken idag.

För idag fyller Spunk 18 månader. Från och med i morgon är hon tävlingsbar. Och bara tanken på att hon är tävlingsbar gör mig nervös. För tävling i sig gör mig toknervös.

För jag är jättenervös, sa jag till maken när han kom, och så höll jag upp min hand så han skulle se att jag var nervös ända ut i fingertopparna.

Varför då? sa han.

Såklart man är jättenervös när man ska ta itu med sitt ”face your fear”, sa jag.

– Sitt ”face your fear”? sa maken och jag tror faktiskt att han höjde båda ögonbrynen när han sa det. Inte bara ett.

Och för övrigt – vad är det för blaskpropp som kom på uttrycket ”face your fear” från första början? Han Den människan måste vara en riktig blaskproppig klantkork. Eller bara rätt och slätt dum.

Spunk fyller 18 månader och är tävlingsbar från och med i morgon, så jag tänkte prova att tävla.

Och här fick jag stanna upp en liten stund och stänga munnen. För själva orden ”prova att tävla” i sig gör att jag klöks. Jo.

Jaså? När då? sa maken och höjde båda ögonbrynen igen. För ett ögonblick kände jag mig som en mästare i överraskningar, lite sådär som att han egentligen inte vet vem han gift sig med, även om vi varit gifta i tusen tretton år och borde känna varann utan och innan vid det här laget. Men nä. För jag är full av överraskningar.

Och även jättenervös, då.

Nu, sa jag och pekade på agilityplanen. För jag har byggt upp en klass två-isch-bana här, och nu tänkte jag tävla på den.

Uhu? sa maken, som med det avslöjade att han uppenbarligen aldrig insett fördelarna med att tävla ensam. Man kommer ju garanterat på första plats, hur man än bär sig åt. (I och för sig på sista plats också, men man kan ju inte få allt.)

Om du står där *pekar* och är domare, och viftar lite med armarna ibland, skulle det vara snällt. Så det är riktig tävling. Och samtidigt som du står där så får du vara publik också.

Jahapp, säger maken väldigt engagerat tror jag.

Men du måste vara väldigt upptagen med ditt eget och så, när du är publik. För A säger att det är ingen som hinner titta på en när man tävlar, för alla har så fullt upp med sitt. Så när du är publik så behöver du inte titta så mycket, men när du är domare så måste du jättetitta.

Åhå? sa maken tror jag. Eller så sa han ingenting utan bara lät mig hållas. Jag tror på det sistnämnda, för han är bra, så. Men jag minns inte riktigt säkert, för jag var så nervös.

Och jag har gått banan i åtta minuter, och sen har jag värmt upp Spunk och hunnit glömma banan under tiden jag gjorde det för jag blev så nervös, och nu står jag och väntar på min tur. Och är jättenervös, sa jag igen och höll upp min hand igen så han skulle se att jag var nervös ända ut i fingertopparna.

Redo? sa jag till maken.

Japp, svarade han.

Då kör vi, sa jag.

Och bara att jag sa det, och upptäckten att jag glömt banan för att jag var så nervös, och att det fanns både domare och publik på plats, och att det var nu det gällde, gjorde att jag blev lite lätt grön i ansiktet.

Allt ok? sa maken lite frågande.

Mjo, sa jag.

Och sen tittade jag på mitt goa Spunk, som flärpte med öronen och viftade på svansen och undrade om vi inte skulle köra igång snart. Och då kändes det lite bättre.

Sen körde vi banan. På tävlingsvis.

Och jag började med helt fel och oplanerad handling redan på hinder två, så det blev en snurr (vägran) på hinder tre, en tafflig tunnelingång på fyran, och miss i slalomingången eftersom jag sprattlade runt som en bläckfisk utan lokalsinne.

Och lagom till slalom-femman hade Spunk hunnit fråga mig ett par hundra gånger om vad jag egentligen höll på med, och om det här verkligen var agility. Jag hade inget bra svar på det, för jag var grön i ansiktet.

Sen fortsatte vi förvirrat vidare, och diskade oss då jag petade ut Spunk bredvid långhoppet så hon inte kunde ta det utan sprang vidare till tunneln direkt. Vid fjorton glömde jag hur jag skulle handla (tajt bakombyte var min plan) och sen diskade vi oss nog omlott på vartendaste hinder ända in i mål.

Vad är det med dig? sa Spunk, och jag tror maken undrade det också.

Japp, mina tävlingsnerver är på topp. Nu är det absolut dags att börja tävla, sa jag på tvärtomspråket. På tvärtomspråket, och lite lätt grön i ansiktet fortfarande.

Och sen tackade jag domaren och vinkade till publiken och pussade den också (jo, hela publiken pussade jag fast jag tror inte man måste det på tävling egentligen), och sen värmde jag av Spunk som jag tror fortfarande var lite förvirrad.

Var det där verkligen agility-fnitter? frågade hon tveksamt, med ändock med ett öron-flärp.

Nä, det var det sannerligen inte, svarade jag och kände mig ganska besviken på mina tävlingsnerver faktiskt.

Nä. Jag är uppenbarligen inte byxad för att tävla. Jag är en tävlings-fobiker, så är det bara. Och det var ju skönt att vi kunde bestämma det redan nu. Dagen innan Spunk får börja tävla.

För hon fyller 18 månader idag, sa jag det?

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. 7 september, 2012 19:06

    Du är inte ensam om att vara ett nervvrak. Jag tycker inte ens om att folk tittar på när jag tränar. Att träna i smyg, det är min grej. Och upptäcker jag att sambon står och tjuvtittar genom ett fönster, då fräser jag ”vad fan glor du på!” tills han går sin väg.
    Men jag lovar att inte fräsa åt dig. Fast jag kanske muttrar lite tyst för mig själv =)

    • 8 september, 2012 18:22

      Att träna ihop med andra har jag nog ”fått bukt med”, men att tävla. Jag förstår inte hur folk klarar av sånt. *rys*
      Och jag kan blunda när vi tränar ihop sen. Och så kan jag titta med ena ögat ibland, men bara ena ögat. Så du vänjer dig sakteliga. (haha)

  2. ingela permalink
    7 september, 2012 20:49

    Det är bra att ha tävlingsnerver, men det uppskattas kanske inte av alla om du pussar på domaren om du skulle tävla nån gång. 😀 eller så kanske gör det det! B-) det lilla jag sett av era agilityskills är bara såååå bra. Ni är bara bäst! 😀

    • 8 september, 2012 18:25

      Va? Är det inte obligatoriskt att pussa domaren? (haha)
      Och nä, jag tror vi skulle göra bort oss så in i baljan på tävling. Sådär så jag inte hade kunnat visa mig på stan sen. Så pass. *ryser igen*

  3. 7 september, 2012 23:36

    Äääh, lita på att du här en världsbäst liten agilityhund! Det ÄR hon ju, och det hade hon inte varit om ni inte tränat bra och allt sådant. Lita på henne och använd maken som domarpublik fler gånger så blir det nog hur fint som helst sedan 😉

    • 8 september, 2012 18:27

      Spunk är ju jättebra. Men JAG. Och mina tävlingsnerver. Jag tror jag känner för tävling som en spindel-fobiker känner för spindlar. Gah. *ryselirys*

  4. 8 september, 2012 01:55

    Du är fantastiksk på att skriva i alla fall, så du kanske ska hålla dig till det? 😀

  5. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    8 september, 2012 20:20

    Har en vän som är psykolog och som jobbar med KBT… på tal om att likna det vid spindelfobi… 😀

  6. 9 september, 2012 08:43

    Åh, du skriver så bra! Dessutom tycker jag du verkade ”klanta” dig alldeles lagom vid debuten, man måste ju få lite tävlingsvana oxå, speciellt när man gör som du och jag och sätter tävlingsnerverna utanpå kroppen så det blir extra känsligt!!!
    Grattis till Spunks 18 månaders dag!

  7. 9 september, 2012 15:31

    Grattis till Spunk! Kikade in på sbktävling för att kolla en hund och då såg jag ju att Spunk finns med där, spännande. Om det blir tävling någon gång kan jag varmt rekommendera att göra en egen bana, känns vääääldigt skönt att på förhand bestämma sig för disk, då syns det ju inte på sbktavling hur det har gått heller 😉 Och man behöver ju inte göra enklare bana bara för att man gör egen, man kan ju göra svårare också ”eftersom banan är lite för lätt och man vill träna på en särskild sväng som inte finns med i den egentliga banan” 😉

Trackbacks

  1. Don’t you worry about a thing, sa Spunk och Pôppet. | HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s