Skip to content

En sån hund-suck.

6 september, 2012

Spunk har krupit ner mellan kuddarna i soffan med en nöjd suck. Sån där hund-suck ni vet, som säger att ”livet just nu är så gott så gott, och jag är så nöjd så nöjd, och tänker ta mig en tupplur bara för att jag kan jag kan”. Sån hund-suck.

Och jag tittar på henne en liten stund, under tiden jag tar en slurp morgonkaffe till. Men bara en liten stund tittar jag, för jag har saker att göra.

Hur kan du ligga så still ibland, och så vansinnigt galet o-stilla ibland? säger jag inte högt utan bara tänker det egentligen. För jag vill inte väcka henne. Jag har saker att göra, så hon får väldigt gärna sova i soffan en svängom just nu.

Men när jag ser denna helt avslappnade och sovandes kropp, så har jag svårt att tänka mig att just denna kroppen sprakar nåt ofantligt när vi fnittrar roligheter. Lite som att titta på en ännu inte tänd nyårsraket. Man har svårt att tänka sig att en otänd nyårsraket, som mest liknar ett ihoptejpat papperspaket, kan spraka och smälla och tända upp hela den mörka natthimlen om den bara vill.

Som en otänd nyårsraket nästan, säger jag fortfarande inte högt. För jag hade ju saker att göra, det är bäst att inte väcka den nyårsraket som sover.

Fast… jag kan inte låta bli utan kolla bara liiite närmare. Nu när hon ändå sover. Och ligger still.

Vad konstigt att du inte har ett endaste hårstrå inuti örat, men så väldigt många hårstrå utanpå, säger jag inte. Fast jag tittar lite beundrande på Spunks pälsväxar-skills ändå. Tänk att den där pälsen vet vart den ska växa, alldeles automatiskt.

Det måste ju betyda att du kan höra mig jättebra, när vi är ute i skogen och jag ropar på dej eller så, eftersom det är fritt blås rätt ner i hörselgången, säger jag inte heller. För Spunk sover och jag ska inte störa. För jag har jättemånga saker att göra.

Fast… nu glipar hon lite med ögat. Och det är så konstigt när hon gör så, för hon sover fortfarande. Och så ser man ögat liksom röra sig lite där innanför.

Ser du nåt kul i en dröm eller så? säger jag inte. Men man kan ju få undra lite i tanken.

Och så kniper hon ihop ögat igen. Fast ett väldigt avslappnat knip-ihop. Och så petar hon lite med tassen. Spretar ut med klorna som en katt och sen drar ihop dem igen.

Klättrar kanske på nåt i drömmen kanske? säger jag inte heller, för jag vill inte väcka henne. Jag har saker att göra, det är bara bra om hon sover lite till.

Fast… nu rör sig nosen lite också. Varför det? Inte känner man väl dofter i en dröm?

Och så är jag bara tvungen att försöka komma ihåg om man känner dofter när man drömmer, och låtsas att jag drömmer om spaghetti och köttfärssås till exempel. Men jag känner ingen doft alls. Av nåt.

Jag är ju å andra sidan ingen hund, säger jag inte.

Och så vaknar hon plötsligt till, fast bara nästan. Och sträcker ut hela sin kropp, med de finaste, lurvigaste benen och med sin finaste, smäckraste nacke och ryggen spänns som i en båge och så rullar hon över på andra sidan av sig självt. Mellan kuddarna. Och slappnar av igen. Och somnar om.

Finaste Spunk, säger jag väldigt väldigt tyst, och stryker lätt med handen över hennes vackra svarta päls, från huvudet, längst med ryggen och ända ut på svansen.

Och Spunk rör sig lite i sömnen, smaskar lite med munnen så där sömn-smaskigt, och tar ett djupt andetag och andas ett låångt ut, med en nöjd hund-suck. Sån där hund-suck ni vet, som säger att ”livet just nu är så gott så gott, och jag är så nöjd så nöjd, och tänker ta mig en tupplur bara för att jag kan jag kan”. Sån hund-suck.

 

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. 6 september, 2012 10:04

    Åh så skönt. Jag måste plugga och kan inte alls lägga mig och ha det sådär skönt! Jag har en egen variant av det hemma, det enda jag ser är lite bakben och mage av en kanin som ligger skönt utsträckt inne i sitt hus. Han har varit ute och stört mig i pluggandet ett bra tag, men vad ska jag ha som ursäkt nu?!

  2. Åsa Nilsonne permalink
    6 september, 2012 10:46

    Ett så bra svar som något på frågan om vad det är för mening med att ha hund… 🙂

  3. 6 september, 2012 11:15

    Du beskriver så fint hur livet med hund kan te sig.

  4. Marianne Österholm permalink
    6 september, 2012 15:46

    Underbar läsning…

  5. 6 september, 2012 17:22

    Ahh, den bästa av suckar. Först bäddar man jättemycket och noga på ett ställe för att sedan lägga sig en meter bort, smaska några gånger och sedan hund-sucken… =)

  6. Lotta permalink
    6 september, 2012 19:11

    Kärlek!

  7. 7 september, 2012 00:17

    Katarina hann före med ”min” kommentar. 🙂

  8. 7 september, 2012 00:39

    Åh, det skulle kunna vara mig och min skrutta du skriver om. Ibland så bara måste jag gå fram och pussa och klappa lite extra på henne, bara för att hon är så fin, speciellt när hon nöjd-suckar och nöjd-sover. Min fina, fina vovve.

    (Fast det är inte sådär jättemysigt när man ska pussa lite på huvudet och hunden rör på huvudet så man råkar pussa rakt in i örat, in i örat som naturligtvis har öronflärpat bakåt 😉 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s