Skip to content

– Absolut, höll jag med som den flexibla hundägare jag är, och serverade leverpastej snabbare än en lerduve-kastar-manick.

3 september, 2012

Förfnittrat rolig balansboms-special på Måndagsträningen i morse – och oj vad man fick veta mycket om vad Spunk och jag kan, och vad vi måste träna mer på.

Turligt nog tycker vi båda två att balansbommen har en väldigt hög fnitterfaktor, så vi gjorde båda två mentala noteringar om var leverpastejs-belöningen lämpligast ska skickas in. Jag tyckte att leverpastejen hörde mest hemma som externbelöning när jag skickade Spunk på balansbommen och själv väntade kvar vid början, och Spunk tyckte att det borde ligga leverpastej över hela bommen.

Bara för att leverpastej är så gott, viftade Spunk med hela sig självt.

På ett knäckebröd och med ett glas kall mjölk är det oslagbart, du har så rätt, svarade jag.

Strunta i knäckebrödet och låt bli mjölken, ge mig leverpastejen bara, snabbt som tusan, viftade Spunk vidare.

Absolut, höll jag med som den flexibla hundägare jag är, och serverade leverpastej snabbare än en lerduve-kastar-manick när Spunk brakade ner i änden på balansbommen, på kontaktfältet.

Speciellt den vita fyrkantiga banan, passagen 4-6, var pinsamt avslöjande hur pass självständigt man kan, eller inte kan, skicka sin hund över balansen. Att fiska upp Spunk efter tunneln (full fart) med en plockhand gick bra, men sen blev det ett ganska snävt bakombyte för att putta hennes linje så hon kom upp rakt på balansen. Och ett så pass snävt bakombyte har vi uppenbarligen inte gjort på en balansbom, för där snurrade hon till ett varv på bommen när jag helt plötsligt sprang åt andra hållet. Och samma sak i änden, jag har ofta tränat att jag springer diagonalt ut från balansbommen, så jag trodde inte att det skulle vara några problem att stanna kvar vid sexan och släppa henne på distans från kontaktfältet. Men där såg hon ut som ett frågetecken, och undrade vad jag gjorde bakom hennes rygg.

Så den passagen ska vi träna mer på i morgon, förfnittrat roligt tyckte vi båda två. *pirr*

(Som hjälp när jag tränar distans-släpp, så sätter jag till en början två pinnar vid balansbommens uppfart och nerfart, så hon fokuserar på att springa framåt och inte genar på sidan.)

Och vi ska träna svarta fyrkantiga banan också, och vita runda ringen, och svarta runda ringen. Alltihopet, kan man säga.

Men hinner vi bara med en kombination, så blir det den vita fyrkantiga banan. För den var roligast. Och godast, tyckte Spunk.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 3 september, 2012 22:49

    Jag är oerhört tacksam att jag får leverpastej till frukost UTAN att balansera på läskiga bommar… Kramis!

  2. 5 september, 2012 08:32

    Har du leverpastej på tub? I så fall, vart har du hittat den? Jag har letat, men inte hittat i våra affärer, så vi kör skinkost. Nackdelen med skinkost är att det fastnar i pipen och kommer klumpvis.

    • 11 september, 2012 11:08

      Näpp, tyvärr har jag inte på tub utan tärnad leverpastej, sån man köper i bit. På tub brukar jag också köra skinkost, eller favoriten baconost 🙂

  3. 5 september, 2012 15:41

    Denna såg riktigt klurig ut tur man har långa ben och hinner springa då slipper man träna på sånt tråkigt som självständiga kontaktfält 😉

  4. Agneta Alriksson Olofsson permalink
    5 september, 2012 21:07

    Kul att träna på den här banan också – måste både prata fotare o springa o vrida kroppen än hit o dit , visa med handen …. ja vad man utsätter sig o sin hund för men kul är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s