Skip to content

– Sisådär, sa Spunk och skällde till en extra gång, för att fåret skulle begripa att det inte är bra att rymma-hoppa över staket ut ur hagar hur som helst.

27 augusti, 2012

Men vad är det jag ser? sa jag till maken. Är det inte ett… får bakom garaget?

Jomenvisst var det ett får. För i hagen bredvid vårt hus, så går det får och betar på somrarna. Och nu hade ett av fåren äntligen rymt.

Oj oj, då måste ju vi peta in det hagen igen, sa jag med min på-låtsas-bekymrade åbäkes-röst, som egentligen är en ganska glad röst, fast jag försöker låta bekymrad för att det är den adekvata reaktionen när ett kreatur rymmer ur en hage på kvällskvisten. Och jag vill ju gärna reagera adekvat på situationer som uppstår här i livet, för att inte verka knäpp.

Suck, sa maken och genomskådade mig blixtfort.

Men maken suckade i onödan, han hade nog ingen aaning om vilket suveränt hemligt vapen vi har här i huset, för att peta tillbaka ett får in i grannhagen.

För fåren i grannhagen är superduper- invallade (av border collies förvisso men världen är ju inte alltid perfekt) och jag har ju… en vallhund.

En vallhund som dessutom fullkomligt äger–> att få får att hoppa över staket. Jo.

Spunk, jag har ett uppdrag till dig! sa jag tjoigt, och trots att hon egentligen låg och sov i soffan så hoppade hon ögonaböj upp på alla fyra.

Alltid redo! tror jag hon sa med ett öron-flärp.

På med selen och på med linan, lite som en Stålmannen-dräkt för en Spunk-vallhund kan man säga, och sen sprang vi bort till fåret bakom garaget.

Titta ett får. Knuffa lite på det så det hoppar över staketet, sa jag till Spunk.

Öh? sa Spunk. Och begrep inte riktigt vad jag menade tror jag, för hon knuffade till det blick-ledes så det sprang åt helt fel håll och höll på att plumsa i ån.

Stopp stopp, hejdade jag Spunk.

För får är ju alldeles luddiga, som en krull-luddig tvättsvamp kan man säga, och om ett får plumsar i ån kanske allt vatten fastnar i pälsen och fåret sjunker. Eller flyter iväg. Och att valla får som flyter iväg i en å tror jag är ett alldeles för svårt vallnings-uppdrag för en Spunklighet. Tror jag.

– Åt andra hållet, sa jag till Spunk och pekade på staketet.

Aha! sa Spunk och boffade och skallade och viftade på svansen åt fåret sitt allra valligaste boff.

Verkligen en kapabel vallare, va va va? sa jag till fåret, som inte ens hann nicka till svar utan flaxade iväg som en fårlig Pegasus, rätt över staketet in till sina kompisar igen.

(Och nä. Staketet är inte så högt. Därav rymningen. Men det är en helt annan historia.)

Sisådär, sa Spunk och skällde till en extra gång, för att fåret skulle begripa att det inte är bra att hoppa över staket och rymma ut ur hagar hur som helst.

Och så satt vi en liten stund och tittade på fåren, som promenerade iväg tillsammans, under tiden jag klappade om Spunk, väldigt stoltsamt.

Du är en vansinnigt duktig tvärtom-vallare, sanna mina ord, viskade jag i örat på Spunk. Och det tyckte hon med att hon var. Vi är rätt lika, så.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 27 augusti, 2012 22:35

    Åh, va skönt att vara hemma igen och läsa om alla era bravader! Jag är ju till ganska stor del en slags vallhund, men jag hade nog varit ännu mera tvärt om… Kramis!

  2. 27 augusti, 2012 23:52

    Haha. 😆 Min första hund, som var terv/bc/sch hade fårskräck. 🙄
    De kanske borde fundera på högre staket? Får är ju inte direkt kända för att hoppa direkt högt, så staketet kan ju verkligen inte vara (tillräckligt) högt.

    • 27 augusti, 2012 23:57

      Det är lite bulldozer-hopp-liknande prylar di här fåren håller på med… Så jag tror att lite kraftigare staket inte hade skadat heller. 🙂

      • 29 augusti, 2012 01:19

        Ja, varken kor eller får är ju kända för att vara särskilt smidiga, och om de väl har kommit på att man kan komma över/igenom så brukar de tyvärr hålla på sedan. 😕

  3. 28 augusti, 2012 12:21

    Man får inte glömma bort att det finns många satt att valla på. De sätt som är bra är de som fungerar;) Så¨grattis till supervallhunden Spunk. Jag har puli – de är kroppsvallare. Det skulle ju inte varit så bra med ett får i ån att hoppa på…
    SV: En eloge till denna blogg som verkligen har en egen stil och alltid lockar till många skratt och annorlunda tänk!

    • 28 augusti, 2012 19:27

      Tack för din goa kommentar, jag blir så glad av dina ord 🙂

      Och bergern är ju också kroppsvallare, så jag var rätt glad över att jag hade Spunk i lina så hon inte tryckte på lite extra och fåret plumsade i ån. Hade inte varit såå kul att försöka få tag i fårägaren (vem det nu är) och försöka förklara att fåret befinner sig flytandes i ån söderut och om fårägaren hittar fåret igen så vill jag gärna ha tillbaka en eventuellt får-medföljande Spunk-hund. 😉

Trackbacks

  1. Och jag utstötte mitt förtjusande, men ändock skräckinjagande, “skrämma-bort-en-mink-tjut”. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s