Skip to content

Tiden går fort när man har roligt, och det är ju på sätt och vis tråkigt.

25 augusti, 2012

Jomenvisst provade vi på den konstiga, apsvåra men pirrframkallande, danska banan igår. Helt förtokad, skulle man kunna säga att den är, och det knäppaste jag sprungit i agilityväg på länge! *klappar händer av förtjusning*

Eftersom vi gillar att ha roligt och lyckas – för det är mycket roligare att ha roligt och lyckas än att ha tråkigt och misslyckas – så tränade vi några delar av banan för sig innan vi satte ihop alltihopet.

Och för att komma ihåg hur jag tänkte, så skriver jag upp det här. Såklart.

(Så det här blir ett väldigt, väldigt agility-nörd-plottrigt inlägg. Hähä.)

Vad jag kan komma ihåg så har jag aldrig distanshandlat varken Spunk eller Humlehunden från andra sidan av en balansbom (eller?), så vi började med att fnittra tunnlarna 2-3. För att göra det plättlätt så vände jag den blå tunneln så ingången blev lätt att hitta, och sen skickade jag in Spunk i gröna tunneln vid tvåan, stannade kvar hitom balansbommen (det är jag i gul klänning och tovigt gult hår på bilden) och kunde skicka vidare Spunk in i blå tunneln och tokbelöna när hon kom tillbaka. Samma fnitter med Humlehunden.

Och för varje gång vi lyckades, så flyttade jag den blå tunnel-öppningen en bit tills den låg som det var tänkt från början, med dold tunnelingång. Och HumleSpunkarna fnittrade och jag fnittrade, och så tyckte vi att vi var synnerligt kluriga som gjorde alltihopet plättlätt från början. För det är mycket roligare att lyckas, det tycker vi alla tre. Vi är rätt lika så.

Sen körde vi sekvensen 1-5, med externbelöning efter femman för att få sug framåt och träna ”fram”. Eftersom jag stannade kvar en smula vid balansboms-början för att skicka in i fyran-tunneln, så halkade jag liiite efter, speciellt med Spunk. Därför var det bra att träna ”fram”.

När jag fått till ett bra ”fram” på femman, så blev det väldigt lätt att handla resten av banan fram till tio och balansbommen, eftersom jag kunde gena upp till sexan med en gång och fick på så vis ett så bra försprång. Med Humlehunden gjorde jag ett framförbyte efter nian för att mata upp henne på balansen utan att hon skulle smita in i tunneln, men Spunk lyssnade jättebra på ”balans”-ordet så där behövde jag inte göra några byten direkt.

Men sen kom 10-11. En förskräckligt klurig passage, speciellt när man ska ta emot på tolvan sen.

Jag kunde stå kvar uppe vid elvan när de tog balansbommen, och ändå plocka in dem i rätt tunnelingång. Och hade jag sprungit tokfort efter det, så skulle jag troligtvis hunnit blindbyta efter tunneln och medelst ett vift plockat dem rätt på tolvan. Kanske.

Men – har man mindre hundar är det faktiskt inte en chansning man tar. Åtminstone inte jag. Om jag blindbyter sekunden försent, och krockar med Humlehunden i tunnelöppningen, så är det verkligen inte bra. Verkligen inte.

Därför sprang jag upp till tunnelslutet på elvan och väntade (haha, väntade en promillesekund ungefär) tills HumleSpunken kommit ut ur tunneln, och smet därefter in bakom hunden (mellan tunneln och hund) och hämtade tillbaka henne på det viset. Inte världsbäst, svängen blev rätt stor, men det funkade.

Samma sak – en inte världsbäst lösning som ändå funkar fast svängen blir stor – blev det när jag gick på andra sidan balansbommen. Jag sprang med till slutet på balansbommen på hitomsidan, och från balansboms-änden hjälpte jag Spunk förbi ”fel” tunnelingång och skickade på elvan, och sprang upp igen och tog emot henne när hon kom ut ur tunneln och skickade på tolvan. Men då var man verkligen efter till tretton-fjorton sen.

Sen tittade vi på klockan och såg att vi fnittrat jättelänge, tiden går fort när man har roligt, och då bestämde vi oss för att runda av. Och så tog vi ett dopp i ån som avslutning, alla tre fast inte Humlehunden som inte gillar vatten.

Vid nästa svängom på den här banan, ska vi finputsa slutet och klura vidare på passagen 10-11-12. Det måste finnas tusen fler sätt att handla den, än de jag provat. Jag måste bara komma på de andra sätten. *roligt*

(Hur skulle du löst passagen 10-11-12?)

Alltså. Galet rolig bana. Apsvår och konstig, men förfnittrat rolig, där vi får möjlighet att träna roligheter som till exempel tunnelhandling på andra sidan om en balansbom, ”fram fram” och plockhänder och armvift och fotförflyttningar i propeller-överljudsfarts-hastigheter (haha).

Jag menar, hur roligt får man lov att ha egentligen?

Jätteroligt, tack och lov.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s