Skip to content

Och är ni allergiska mot kladdigt rosa kärleksludd, så hoppa ner en bit i texten.

30 juli, 2012

Det här inlägget kunde lika gärna varit skrivet av en nyförälskad fjortis. Jo. Så jag får be om ursäkt på förhand, för mitt rosabubbliga språk. Och är ni allergiska mot kladdigt rosa kärleksludd, så hoppa ner en bit i texten. Till efter den streckade linjen, ungefär.

För jag är så barnsligt kär i mitt Spunk till hund. Sådär kär så jag dööör, på fjortis-manér.

För träningen på klubben i morse gick så otroligt bra på så många sätt, och jag är så glad och tacksam över Spunks glädjespridande träningssug, ett sug som är stort som en hel turbo-dammsugare.

Och viftar jag rätt (en ack så viktig detalj) så springer Spunk rätt. För hon vill göra rätt, och hon är med, och hon skrattar lika högt som jag och hon kör med gasen i botten, mitt goa ludd till Spunk.

Plattan i mattan, bromsa är för mesar! tjoar hon där hon sprakar rätt in i nästa tunnel eller flyger över ett hinder med öronen mer fladdriga än på Dumbo-elefanten.

Och hon sätter på sig och stänger av sig – lika sprakigt som hon sprätter runt på agilityplanen, lika lugnt ligger hon och väntar och sover och snarkar i tygburen mellan träningspassen. På och av.

Så. Jag är så förbarnsligt kär i min hund. Sådär rosapluttigt och förblindat och luddiga små moln och söta karameller och kladdiga praliner och tofsar i håret-kär. Jo.

———————-

Och efter det lull-lullet – här är banorna vi körde i morse.

Först en bana från uttagningen till landslaget i Slovenien, fyndad hos toktassarna.
En bana med synnerligen hög fnitterfaktor, vilket var väldigt bra eftersom temat var ”En rolig bana”.

Det som var väldigt roligt var att Spunk fixade både skikthandling och skick-och-stick och allt möjligt svårt som jag hittade på i mitten på banan, men den ändå ganska så plättlätta starten klantade jag till inte bara en gång utan tre. Inte förrän på fjärde försöket fick vi passagen 1-2-3 rätt.

Vad håller du på med? suckade Spunk och sprang dit jag pekade fastän jag pekade fel.

Huh? svarade jag ointelligent, för jag visste inte själv vad jag höll på med faktiskt.

Och sista gången vi sprang banan kändes det som jag hade betong-skor om fötterna, och hann inte med vettigt till arton-nitton. Så där hann Spunk fika i godan ro, innan jag flåsigt hunnit ikapp.

Men en vansinnigt rolig bana!

Och den här banan, en Kurt Jensen-bana, valdes speciellt för temat ”En komma-ihåg-banan-bana”. Starten och målet var lätt. Allt annat i mitten var väldigt svårt att komma ihåg. Lite som ett garnnystan, kan man säga. Och fort gick det.

Speciellt fjorton-femton, där några handlade på insidan och några handlade på utsidan om mitten-hindret. Spunk och jag körde insidan, och jag blev så glad när vi klarade det att jag glömde banan. Igen. Man gjorde liksom det, vid var och vartannat hinner. Helt enligt temat, alltså.

Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. 30 juli, 2012 12:52

    Önskar att min nästa hund blir mer Spunklik än vad min lilla vita är ;-). Det där sprakfnittriga är ju så underbart! Hur är Humlehunden när ni tränar?

    • 30 juli, 2012 13:39

      Humlehunden är lite varannan dag, vissa dagar är hon agility-på så in i nordens, och vissa dagar bara gäspar hon. Och är det en på-dag så vill hon köra banan EN gång, på sin höjd en och en halv, sen är det färdigt. Kortkombinationer kan jag ibland få igenom flera gånger, men bara för att jag ber henne. Hon är inte jätteroad av repetitioner…
      Och hon gillar inte att träna på klubben, framför allt inte klubbens gunga, utan bara lite småfnittrigt här hemma.

      Så med henne kör jag lite nu och då när hon har lust, och har hon inte det så fnissar vi lite trick/freestyle-roligheter istället. För trick/freestyle-träning älskar hon jämt, hela tiden, och alla dagar i veckan 🙂

      • 30 juli, 2012 14:11

        Hon låter såååå lik min lilla vita 🙂

  2. 30 juli, 2012 12:53

    Och bana två. OMG! 🙂 Den måste vi prova någon dag.

  3. 30 juli, 2012 17:22

    Ojoj vilket garnnystan till bana! Jag blev ju alldeles snurrig av att titta på den!

    • 30 juli, 2012 17:27

      Man blev rätt snurrig av att springa den också, och toksvår att komma ihåg första gången man sprang den…

  4. Åsa Nilsonne permalink
    31 juli, 2012 08:08

    Humlehunden låter som om hon har samma syn på livet, agility och freestyle som mina damer, tydligen är det många kineser som har dagar då de vill och dagar då de inte har lust. Och köra samma bana två gånger? Varför det? Been there, done that.
    Och så får du gääärna berätta hur mycket du gillar Spunk – det kan behövas som motvikt mot alla som klagar på sina hundar….

Trackbacks

  1. – Du, jag går aldrig mer ut med den där hunden, svarar sonen mullrigt. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s