Skip to content

Speciellt om man använder den busiga sjörövar-rösten samtidigt.

28 juli, 2012

I pausen i livesändningen från European Open så passade HumleSpunkarna och jag på att smita ut och fnittra lite agility själva.

Du och jag ska nog putsa lite fart på balansbommen och gungan, sa jag med min busigaste sjörövar-röst till Spunk och då slickade hon sig om munnen. Kontaktfält är nämligen gott, tycker Spunk.

För på de två senaste träningarna, när det varit väldigt varmt i slutet trots att vi tränat tidigt på mornarna, så har Spunk tappat fart på balanshindrena. A-hindret har hon till och med stannat uppe på toppen på, som om hon letat efter svalkande vindpustar. Och på gungan har hon inte sprungit till änden alltid, utan några gånger stannat 2/3 in på den.

En gång är ingen gång, det kunde berott på värmen helt enkelt.

Men när hon gjorde likadant redan från början på nästa träning, fastän det var tidigt på morgonen och inte hunnit bli jättejättevarmt ännu, så blev det ju plötsligt två gånger. Och två gånger är ju en… vana?

Och så kan vi ju inte ha det, sa jag till Spunk och det tyckte inte hon heller. För kontaktfält är gott och därför förfnittrat roligt att träna. Speciellt om man använder den busiga sjörövar-rösten samtidigt.

Så. Projekt Kontaktfälts-balanshinder-fart-stissning.

Vi började med att ställa godisburken två-tre meter efter slutet på balansbommen.

Titta, titta så gott, viskade jag sjörövar-pirrigt till Spunk och pekade på köttbullen i godisburken, och hon höll med. Köttbullar är förtokat gott.

Sen gick vi till andra sidan, början alltså, av balansbommen.

Är du med? viskade jag i örat på Spunk, under tiden jag höll henne i pälsen i nacken och stissade lite.

Släpp mej genast så jag kan ta köttbullen, sa Spunk. Alltså var hon med.

Balans! tjoade jag, och Spunk for iväg över balansen och landade med ett brak på kontaktfältet i änden med nosen riktad mot godisburken som en markerande pointer.

Fokus framåt, mycket braaa! tjoade jag och fortsatte sen tjoa ett ”okej” som är mitt släppord på kontaktfältet. Och Spunk kastade sig över godisburken och svepte rubbet.

Efter någon repetition till, så ställde jag godisburken bakom hopphindret efter balansen istället, och gjorde om samma procedur.

Och sen startade jag Spunk framför tunnelingången istället, och gjorde om samma sak.

Och sen bytte vi hinder till gungan, och gjorde om alltsammans med gungan.

Godisburk två-tre meter framför änden på gungan, starta med lite stisseri och håll i pälsen, släpp med ett tjoho! Och Spunk sprang ända ut på gungan och drämde ner den med en förtjusande sjörövar-smäll.

Titta vad jag kan! strålade hon ordlöst men högljutt om hela sig självtet, och då strålande jag också och sa ”okej” så hon kunde kasta sig över köttbullen.

Dags att köra lite kortbana kanske? sa jag till Spunk och det tyckte hon med.

Så då fnittrade vi lite kortbana, fortfarande med fokus på ”full rulle” på balanshindrena.

Och på vita-runda-ringen-banan så provade vi slalom-ingång á la EO (trean).

Och på fyrkantiga-runda-ringen-banan så körde vi ”kast med liten hund” (sju och nio).

Och Spunk sprang som ett svart sprakludd än hit och än dit och fnittrade så det hördes ända till Mariannelund, och då var jag ju tvungen att fnittra också. För hon har ett sånt smittsamt fnitter, helt enkelt. Mitt goa Spunk.

Och sen gick vi in och kikade på ännu mer live-sändningar från EO, och mumsade persikopaj fast med ananas.

Så man skulle kunna säga att vi har en förtokat bra lördag, faktiskt.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 28 juli, 2012 23:20

    Verkar som om det går åt en och annan köttbulle hos er. Trevligt ställe!!! Kramis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s