Skip to content

– Brukar daggmaskar svara på tilltal, eller är det en ovanligt osocial daggmask jag fått tag på?

26 juli, 2012

Måhända att ligga på stranden är en förpiffat bra idé om solen skiner med hundratrettio grader över byn, och vädergudarna slutat nysa så det är alldeles vindstilla.

Men nä.

Ska vi gräva några hål i marken? säger jag till HumleSpunkarna.

För maken och jag håller på att sätta upp ett nytt staket, så vi slipper hålla på att öppna och stänga grinden när vi ska in och ut med bilarna. Och ska man sätta upp ett staket så ska man gräva ett jättehål i marken, stoppa ner stolpen, stoppa ner lite sten runtom stolpen, och sen hälla en massa cement-prylar där i gropen med stolpen. Jo, så säger maken att man ska göra.

Och det är inte allt han säger, när vi står och gräver.

Hur kommer det sig att dina intressen alltid kräver en massa stängsling? säger han.

Hur menar du då? säger jag fastän jag vet vad han menar, men det är så roligt att småprata i allmänhet när man håller på att gräva hål i marken.

Hästarna till exempel, där stängslade vi hur mycket som helst, en triljard stolpar knackade vi ner i backen, i en halv evighet. Och hönsen, där har vi satt upp stängsel i hönsgården också. Och nu staket till hundarna.

Fast om golfbollar haft fötter och varit rymningsbenägna, så hade vi fått stängsla för dina intressen också, säger jag då.

Att golfbollar skulle ha fötter är en orimlig tanke, säger maken med betoning på orimlig.

Så sant så, säger jag, för om golfbollar haft kroppsdelar så hade de högst troligt haft känslor också. Och då hade man inte kunnat gå runt och slå på dem med en klubba hur som helst.

Fast då säger inte maken mer, utan låtsas vara den tysta, starka, manliga typen, och bara gräver. Och det var synd, för jag hade en trevlig inflikning om att golfbollar visst verkar vara rymningsbenägna, eftersom de verkar ha lätt för att försvinna. Annars skulle ju inte golfare gå och leta efter dem lite nu och då. I ruffen. Så staketet är inte bara för HumleSpunkarna, utan för golfbollar också, kan man säga. Eller, så hade jag tänkt att säga.

Men det får jag aldrig tillfälle till, för maken är tyst, och dessutom hittar jag helt plötsligt en väldigt kort daggmask i hålet som jag håller på att gräva, vilket får mig på andra tankar. För det är lite konstigt att hitta en daggmask så långt ner i jorden tror jag, för jag har ändå hunnit två decimeter ner i backen ungefär. Kryper daggmaskar så långt ner i jorden till vardags?

Har du krupit vilse lille vän? säger jag till daggmasken och lägger ifrån mig spaden en liten stund, men den svarar inte.

Brukar daggmaskar inte svara på tilltal, eller är det en ovanligt osocial daggmask jag fått tag på? säger jag till Humlehunden, som dock har fullt upp med att slappa i solen och inte heller svarar.

Nämen titta, här är ju din kompis, säger jag när jag hittar en kort daggmask till, och så pustar jag ut. Daggmasken var inte vilse, den kröp ju runt med sin kompis där nere i underjorden och kanske lekte datten. Om man nu kan leka datten mitt i jorden. Kurragömma kanske är lättare.

Titta Spunk, säger jag, en kort daggmask med sin korta daggmask-kompis. Och Spunk hälsar på dem med ett svansvift, och så tar jag daggmaskarna och flyttar över dem till potatislandet istället, där kommer de nog trivas bättre.

Jag räddade två korta daggmaskar nyssens, osociala och tysta och egentligen ganska slaka i kroppen, men två räddade jag minsann, och jag räddade dem från underjorden, säger jag djurvänligt till maken när jag kommer tillbaka för att fortsätta gräva hål i marken.

Var det en lång daggmask från början? säger maken då.

Vah? säger jag.

Var de osociala för att de från början var en, och du klöv den med spaden? Du kanske hade ihjäl den istället för att rädda den, säger maken.

Hmfrph, säger jag obegripligt, för jag tror inte alls att jag har kluvit eller haft ihjäl nån daggmask. Sånt är ju djurovänligt. (Möss inomhus är undantagna från denna regel.)

Och sen låtsas jag vara  den tysta, starka, manliga kvinnliga typen, samt djurvänliga, och bara gräver istället för att småprata. För man vill ju få det här staketet klart någon gång, så inte HumleSpunkarna springer ut på vägen eller så.

Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. Lotta permalink
    26 juli, 2012 19:41

    Alltså!!! Jag bara undrar,,,, när kommer Din bok?? Du skriver heeelt fantastiskt, jag skrattar så jag gråter.

  2. 26 juli, 2012 21:51

    Barnboksförfattarinna Sluta gräv & börja skriv 🙂

  3. Åsa Nilsonne permalink
    27 juli, 2012 07:48

    Vill du ha hjälp att hitta ett förlag?

    • 27 juli, 2012 08:07

      Tack goa du, men jag ska nog lulla runt på bloggen en liten stund till och bara ha det roligt. Skriva en bok verkar så stort och svårt. Blogga däremot, är litet och fnittrigt 🙂
      Men kommer jag på andra tankar i framtiden, så frågar jag gärna dig om råd 🙂

  4. 27 juli, 2012 16:42

    Hahaha! :-))

  5. Åsa Nilsonne permalink
    30 juli, 2012 12:09

    Gör det!

Trackbacks

  1. För det har jag läst, att inbrottstjuvar undviker helt hus med jättefarliga hundar i. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s