Skip to content

– Här är blåbärsris, tio minuter från och med nu. Let the plocking begin, sa jag och Humlehunden tog mig på orden.

16 juli, 2012

Häromdagen träffade vi på en blåbärsplockare i skogen.

Det finns såå mycket blåbär i år, sa hon och höll upp en jättebunke med väldigt många blåbär i.

Måhända pjo, sa jag, fast jag har verkligen inget tålamod att plocka blåbär. Kantarell och svamp, absolut. Men inte blåbär, förutom nån näve att mumsa upp direkt när jag passerar förbi i skogen.

Men det går ju så snabbt, de här har jag plockat på bara tio minuter, sa den väldigt effektiva och överenergiska blåbärsplockaren.

Tio minuter kanske vi orkar hålla på utan att omkomma av förtråkning, sa jag till blåbärsplockaren, fast egentligen sa jag det till HumleSpunkarna men det ser så fånigt ut om man går och pratar människospråks-meningar med sina hundar, så jag låtsades som att jag sa det till blåbärsplockaren. Men HumleSpunkarna nickade och förstod.

Så igår tog jag fram en lämplig bunke och ropade på HumleSpunkarna.

Vi ska plocka blåbär i tio minuter, komsi komsi.

Så sa jag. Fast jag kände mig rätt uttråkad redan av att ha plockat fram bunken, om jag ska vara ärligt. Och ärlig vill jag ju gärna vara.

Men att gå ut i skogen med HumleSpunkarna är ju roligt. Så ut i skogen kom vi.

Här är blåbärsris, tio minuter från och med NU. Let the plocking begin, sa jag och Humlehunden tog mig på orden. Hon älskar blåbär och plockade snabbt åt sig sitt första bär.

Om du vill kan du lägga blåbäret här, sa jag och pekade på bunken, men Humlehunden svalde istället.

Borta, sa hon och räckte ut tungan.

Bah, sa jag, väldigt intelligent.

Sen plockade jag säkert tre, kanske fyra blåbär på raken och stoppade rätt ner i bunken. Jättemånga, alltså.

Men gyyh så tråkigt, sa jag och kände mig väldigt tålamodslös.

Spunk hade däremot jätteroligt och for runt bland träden och grävde i mossan. Och Humlehunden satt i godan ro under sitt blåbärsris och mumsade vidare på ett väldigt blått blåbär.

Kanske man kan fnittra blåbär, precis som  man kan fnittra agility? sa jag och provade att blunda när jag släppte ett blåbär i bunken.

Tadaa, blindbyte på dej! sa jag till blåbäret, fast det kändes inte så mycket roligare ändå.

Kanske ett framförbyte då? sa jag och plockade nästa blåbär med högerhanden, flyttade det till vänsterhanden, och sen sa jag ”hopp” innan jag ploppade ner det i bunken.

Och ett ”kast med litet blåbär”? sa jag och kastade nästa blåbär rätt in i skogen, vilket såklart inte var rätt, men jag kunde inte låta bli.

Nä. Inte särskilt kul det heller, suckade jag. Men kanske kasta prick?

Och så ställde jag bunken bland blåbärsriset och flyttade mig bort till nästa blåbärsris några meter bort.

Prick på dej! sa jag till bunken och kastade blåbär jättelångt. Fast lite snett uppenbarligen, för det var inga blåbär som hamnade i bunken precis. Däremot upptäckte Humlehunden att det flög blåbär i luften, och började hoppa runt för att fånga dem.

Lite mindre tråkigt kanske, sa jag och kastade ett blåbär till, som Humlehunden fångade väldigt graciöst i luften.

Och sen tittade jag på klockan.

Nu har vi ju plockat i nästan tio minuter faktiskt, snart borde bunken vara full, sa jag och gick bort till bunken och lyfte upp den.

Men märkligt nog var den inte det. När jag tittade efter, så rullade det ett tiotal små blåbär på botten. Max.

Skralt, mycket skralt. Det måste vara hål i botten på den här bunken, sa jag och kikade på bunke-undersidan om det fanns ett hål. Men det gjorde det inte.

Bah, sa jag igen och kände mig ungefär lika intelligent som förra gången jag sa det.

Sen fnittrade vi skogsagility istället, och åt upp de tio blåbären i bunken till efterrätt.

Mycket roligare, sa jag och det tyckte HumleSpunkarna också. Vi är rätt lika så.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 16 juli, 2012 10:34

    Åh, att ha med burk när man plockar blåbär är ju helt meningslöst. Förresten tror jag att Wahidah och Humlehunden skulle ha det bra tillsammans i skogen 😉 http://www.youtube.com/watch?v=SjwT2tClbCM

  2. 16 juli, 2012 20:01

    Skön text och jag sympatiserar med inställningen gentemot blåbärsplockning (skittråkigt) jämfört med svampplockning (känslan av jakt…). Älskar också följande formulering i texten!:
    ”Och sen tittade jag på klockan.

    – Nu har vi ju plockat i nästan tio minuter faktiskt, snart borde bunken vara full, sa jag och gick bort till bunken och lyfte upp den.”

    • 16 juli, 2012 20:58

      Jamän visst är det något helt annat med svamp – som ett lyckorus när man hittar dem. Blåbär däremot… fippliga och synnerligen tråkiga rackare.
      Och tack för komplimangen, nu blir jag alldeles glad 😀

Trackbacks

  1. Blått, blått, blått! « Salukitrix

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s