Skip to content

Jag ringer en hitman för en mördar-konsultation. Jo.

13 juli, 2012

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Och när jag står på bensinmacken känner jag mig plötsligt desperat. Så pass desperat att jag överväger olagligheter. Mördande olagligheter.

Därför drar jag fram mobilen och ringer en professionell hitman för en konsultation. Jo, jag känner såna.

Hej det är jag, säger jag viskigt och hemlighetsfullt. Viskigt och hemlighetsfullt, för det står en gubbe bredvid mig med en flaska spolarvätska i handen. Och jag vill inte att han ska kunna identifiera mig vid ett eventuellt mördar-avslöjande, så jag viskar i telefonen och fäller ner mitt toviga hår över ansiktet jättefort.

Hej, säger hitmannen viskigt och hemlighetsfullt också, fastän jag inte tror att han har en gubbe med spolarvätska bredvid sig. Men är man en hitman kanske man pratar så nästan jämt.

Jag har en mördar-konsultations-fråga till dej, säger jag.

Okej, säger hitmannen.

Jag har tänkt att mörda någon olagligt, för situationen är desperat. Och desperata situationer kräver desperata åtgärder. Och jag behöver din hjälp. Så säger jag.

Vem ska jag mörda åt dej den här gången? säger hitmannen.

Jag har tänkt att göra det själv, säger jag med en rysning.

Åhå, säger hitmannen förvånat med en väsning.

Jag tänkte använda en hink. Och en bräda. Som vippar. Och vatten. Men vad är det jag ska ha i vattnet?

Ahh. Du tänker såå du, säger hitmannen som genast förstår vad jag pratar om, som den hitman han är.

Jo. Men säg det inte till någon, säger jag.

Glykol. Det är glykol du ska ha. En halv deciliter till fem liter ungefär, säger hitmannen professionellt.

Jag tackar för informationen och noterar detta, säger jag och antecknar i minnet.

Varsågod, säger hitmannen.

Fast jag känner mig hemsk.

Jo, du är ju inte så rutinerad, säger hitmannen.

Nä. Men som sagt, situationen är desperat. Jag är desperat. Förstår du? säger jag desperat.

Jag förstår, säger hitmannen. Och var noga med mängden vatten. Inte för mycket och inte för lite.

Noteras, säger jag och fortsätter anteckna i minnet.

Och kör hårt. Bit ihop. Var modig.

Det ska jag. Tack för mördar-tips-hjälpen, säger jag tacksamt fast med en rysning ändå.

Det var så lite så, säger hitmannen.

Och så klickar jag av samtalet på mobilen, där jag står på macken och letar bland plastflaskorna. När jag äntligen hittar rätt, den flaskan med glykol, så snappar jag åt mig den. Snabbt. Och då stirrar gubben, som står bredvid mig med en flaska spolarvätska i handen, väldigt konstigt på mig.

Det var inte en hitman jag ringde på riktigt, säger jag till gubben, han är jägare egentligen. Och hjälpte mig slakta tupp alldeles nyssens. Fast jag ska mörda någon, det ska jag.

För jag försöker vara modig. Och peppar mig själv.

Fast gubben säger ingenting, utan går med raska steg mot kassan, mumlar något till expediten och går sedan mot dörren och ut till sin bil.

Var modig nu, säger jag till mig själv.

Och så betalar jag för glykolen trots att expediten ser lite konstig ut också. Ungefär samma uttryck i ansiktet som gubben hade.

Sen åker jag hem med glykolen och en desperat känsla.

Det här med att ha möss i huset förvandlar mig till något jag inte vill vara, tror jag. Till en mördare, liksom. Hu.

(Och nä, jag tänker inte berätta vad jag ska använda glykolen till. Om ni inte förstått det redan. För det är olagligt.)

Man skulle ha en katt. Istället för en flaska glykol.

En katt. En hungrig sådan.

Det hade känts mindre hemskt.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 13 juli, 2012 20:53

    Vi hade råttor, 1.5 dm’eters boendes inne i vårt hus i nästan 1 år!!! Anticimex va hos oss 1-2 ggr per vecka , och han va förtvivlad!
    Vi har använt oss av fällor av div karaktär, gift att äta och kontaktgift utan att det hjälper!! Nu har vi vunnit!!!!!
    När man är i den sitsen att råttorna / mössen börjar ta över, då händer något med en! Jag förstår dig precis!!

    • 13 juli, 2012 21:01

      Men blä, råttor! Det är väl enda fördelen med att ha möss – tydligen trivs inte råttor och möss på samma ställe. Så har man möss så har man inte råttor.
      Vad skönt att vi förstår varann. *nickar i samförstånd*

  2. 13 juli, 2012 21:28

    En hungrig katt är jättebra att ha, ända tills han poopar i rabatterna och gömmer det lite lagom lätt för att hundarna ska tro att det är godisjakt på gång. Uäk. Aldrig mer hungrig katt, säger jag.

  3. 14 juli, 2012 07:23

    Det där var en nyhet för mig. Ska bevara det i minnet ifall vi får problem.

  4. 14 juli, 2012 12:28

    Ååh, vet inte vem jag tycker mest synd om, dig eller mössen. Hoppas mössen tar sitt förnuft till fånga och flyttar sitt hem till ett lämpligare ställe.

    /Vegetarianen-som-även-förstår-att-det-blir-problem-när-djuren-beter-sig-som-skadedjur

    • 14 juli, 2012 13:03

      Jag vet precis vem det är mest synd om.
      /Hon-som-håller-på-att-drunkna-i-mus-poop

      😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s