Skip to content

– Dra mig baklänges över en färist, sa jag till Spunk, som också tittade mycket uppmärksamt och förpaffat på vad i fridens namn de gjorde där i skogen.

12 juli, 2012

Vi ska ut i skogen och träna sök ikväll, häng med på det, sa Spunks Ystersyster-matte när Spunk och jag var på den ljuvliga mini-weekend-mitt-i-vecka-semester söderöver.

Sök? Jättegärna! Om vi inte är i vägen? sa jag.

Absolut inte, sa Spunks Ystersyster-matte, som den genomgoa människa hon är.

Fast om Spunk är lite löpligt loj så tittar vi bara på, lade jag till lite för säkerhets skull. För loj var hon fortfarande, mitt Spunk, även om hon piggnat till betydligt efter bara en dag i den välgörande skåneluften tillsammans med Ystersyster.

Riktigt sök har vi aldrig provat på, bara ”på-skoj-sök”, med små sökrutor eller inga sökrutor alls, och spår. Men ”bruks-sök” och ”super-duper-sök”, sånt som Ystersyster är expert på, hade vi ingen koll på alls.

Vi mötte upp resten av sök-gänget hos en vän till Ystersyster-matte, där det för övrigt fanns fullt med ögongodis i form av valpar. Överallt.

Hujedamej så sött, sa jag väldigt betaget och klappade valpar till höger och vänster.

Powerpuff-valparna var ljuvligt luddigt söta och nyfikna och sömniga på en och samma gång, och väldigt klappvänliga.

Lapphunds-valparna var otroligt pigga och på, och även om de också var mjuka och lurviga och klappinbjudande, så kändes det som att sticka ner handen i en akvarietank med pirayor.

Aj till exempel, viskade jag tyst för att inte verka mesig, och sen smög jag upp handen ur lapphunds-valphagen ganska så snabbt.

Och sen åkte vi ut i skogen, allihop. Jo, skogen. För om det fanns skog i Skåne. Vackra lövträd och björnbärssnår och barrträd i raka rader och sniglar och flugor och till och med tipsrunde-lappar på träden.

Titta Spunk, nästan som hemma, sa jag och pekade på en gran.

Att träna ”bruks-sök” är lite mer avancerat än våra ”på-skoj-sök” hemma, förstod jag snabbt. För genast började det tittas i träden om hur vinden blåste, och folk hade klädnypor med plastremsor som påminde lite om platta pompom-bollar, och så pekades det och pratades – och plötsligt kastade sig alla människor ut i skogen och satte upp klädnyporna i träden och började springa runt, runt och trampa överallt.

Notera det här nu, sa jag till Spunk så vi skulle komma ihåg. Man ska sätta plastremse-klädnypor i träden, och sen ska man gå som om man är vilse mellan dem. Och sånt kan vi ju, gå som om man är vilse jue.

Och sen började det roliga.

Någon sprang och gömde sig i den upptrampade jätterutan, bakom ett träd eller platt på marken bakom en buske, och sen släppte man på hunden som for iväg som en målsökande missil bland träd och snår tills den hittade den borttappade människan. Ibland blev det godisbelöning hos den borttappade människan, ibland hämtade hunden en sak hos människan och kom tillbaka till föraren med saken, och ibland visade hunden vart ”figgen” (människan) fanns, och alltid blev det tjo och tjim och tokbelöningar.

Dra mig baklänges över en färist, sa jag till Spunk, som också tittade mycket uppmärksamt och förpaffat på vad i fridens namn de gjorde där i skogen.

Och när det var Spunks Ystersysters tur, så svepte hon som en blixtsnabb svävare över snåren och riset rätt in i skogen och hittade den borttappade människan tokfort, och snappade åt sig saken (vad den nu hette) som människan höll i, och sprang som en piiil tillbaka till matte. Det fanns inte den minsta tvekan om vad arbetsuppgiften var, och hon gjorde det så fokuserat och duktigt att vi blev alldeles imponerade, Spunk och jag.

Tänk att du är syster med henne, sa jag med min mest imponerade röst till Spunk, som tittade tillbaka på mig med sin mest imponerade blick, och så fortsatte vi att stirra imponerat på Ystersyster en stund till.

Och sen var det Spunks tur.

Är du med eller är du löpligt loj? frågade jag Spunk. Men oj vad hon var med. Jättemycket, var hon med. Hon var med så pass mycket att hon inte ens hann svara på frågan.

Speciellt andra gången jag skulle skicka ut henne i skogen, då hon fattat poängen – att det gömmer sig figgar med korv någonstans i skogen – då gick hon på bakbenen och drog järnet och hojtade ”Mäh släpp mig!” hela tiden.

Menar du att du tyckte det här var jättejättekul? sa jag alldeles glatt, för tycker Spunk att något är kul så gör jag det med.

Folk som gömmer sig i skogen med korv i fickorna? Såklart att det är da shit! sa Spunk och ville springa ut igen.

Vi fick vara med och prova både sök med trampad ruta och utan trampad ruta, och upplet av sak i trampad ruta. Och min nyss alldeles loja Spunk sprakade som hela solen och månen tillsammans och flärpte med öron och tjoade ”Igen igen!” mest hela tiden.

Men hjälp, det här måste vi verkligen göra igen när vi kommer tillbaka hem, sa jag till Spunk och funderade på om det finns roliga sökmänniskor att träna med hemma där jag bor också, som kan tänkas ta med en bruks-novis agilitynörd på sökträningar, eller om såna härliga människor bara finns i Skånelandet.

Och om jag kan muta sonen till att gömma sig i skogen med korv i fickorna. Eller maken.

Allt sånt viktigt måste jag genast ta reda på, sa jag till Spunk och det tyckte hon också att jag skulle göra. Vi är rätt lika så.

 

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 12 juli, 2012 11:26

    Tänk att människor som går vilse i skogen har fickorna fulla med korv! Så klart att man inte hinner tänka på att vara löp-loj då! 🙂 Låter som att Skåneluften är lika helande som du hade hoppats på!

  2. 12 juli, 2012 12:29

    Vad roligt att Spunk gillar bruksiga saker. Då kanske ni kan börja träna lite brukslydnad också? Så kanske man äntligen kan läsa inlägg som man förstår sig på här på bloggen, och inte bara en massa kast med liten hund och ass pass så man blir alldeles vilse i huvudet.

    • 12 juli, 2012 12:36

      Mäh. Här var ju ett inlägg med jättemycket bruks. Såg du ordet ”upplet”? Och ”figge”? Och ”saken som hunden hämtade som jag glömt vad den kallades för”? Snacka om bruksprat, liksom. (Jag fattar knappt hälften, och då är det ändå jag som skrivit det.)
      ”Figge” låter ju lite som en italiensk köttbulle, till exempel. (Kanske därför Spunk letade upp ”figgarna” så ivrigt, i och för sig.)

      Nä. Då tycker jag ”ass pass” och ”kast med liten hund” är synnerligen helbegripligt och förklarande i jämförelse. 😉

  3. ingela permalink
    12 juli, 2012 13:22

    Ha ha, precis så på pricken var det:-D. Den-där-saken-de-hämtade-hos-figgen…är en sökrulle:-o. Nu kan du ett bruksord till.B-)

  4. 12 juli, 2012 23:13

    Klart att man inte kan vara löp-loj när man är med på superrolig sökträning 🙂

  5. 12 juli, 2012 23:55

    Fan, Ingela hann före mig med sökrullen. 😆
    Uppletande av föremål är busenkelt och ASBRA om man känner sig lite mens-loj som ägare; Man trampar upp en ruta och slänger ut lite olika föremål man råkar ha med sig, och så skickar man hunden att hämta dem. Jag använder ett par halvliters PET-flaskor med lite godis i som blir belöningen när Uzie kommer in med dem, några gosedjur och nåt annat. Hon får en boll som belöning när vi är klara som hon får leka med när vi är klara, som markering att nu är det slutletat. Skitbra och det kan man köra ensam också. 🙂 Men det finns säkert sökfolk på er BK också, och figgar brukar ALLTID vara välkomna.

  6. 19 juli, 2012 08:11

    haha då kanske jagvet var du var när jag vet var det finns puff och lappis valpar NU samtidigt 😉 Kan ju inte hända så ofta och inte så vanligt med de som föder upp båda mina favorit raser 🙂 Hade gärna varit där och tagit hem några, men bor man på andra sidan sverige blir det en lång bit..

    • 19 juli, 2012 21:00

      Japp, de var väldigt kidnappar-frestiga faktiskt 😉

      • ingela permalink
        19 juli, 2012 21:08

        De små kineserna då va? Tyckte du fastnade en aning där:-o.

      • 19 juli, 2012 21:09

        Söta som tuuuusan, speciellt puffarna 🙂

      • ingela permalink
        19 juli, 2012 21:14

        Håller helt med dej, Kinapuffarna är sötast. Finns en svart o vit tik till salu……:-D

    • ingela permalink
      19 juli, 2012 21:09

      Så kul, har vi kanske gemensamma vänner?

Trackbacks

  1. – Du måste sätta fötterna i marken ibland, annars blir det ju inte doft-trampat, sa jag till Spunk men jag är inte säker på att hon hörde. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s