Skip to content

– Näh, svarade hon bara. Lojt.

7 juli, 2012

Men stackars du, hur länge ska du vara sån här…? sa jag till Spunk. För hujeda mig vad förlojad hon är.

Och inte är det värmen som ställer till det, utan löpet. Verkligen.

Förra gången var de löpliga bieffekterna mer åt tonårshållet till. Nosig och dövörad och allmänt sprakig. Fast ändå fnittrig, sådär Spunk-fnittrig.

Men nu…?

Hon är bara… jättekonstig. Jag känner knappt igen henne, faktiskt.

För. Hon ligger en sväng i soffan. Lojt.

Sen går hon upp till övervåningen och lägger sig i sin tygbur en sväng. Lojt.

Sen går hon ner till soffan igen och lägger sig. Lojt.

Ska vi gå ut i skogen en svängom? sa jag och förväntade mig ett ”tjoho”.

– Näh, svarade hon bara. Lojt.

Titta titta, det kommer folk med en hund ute på vägen, ska du inte skälla på dem lite…? sa jag, väldigt märkligt att jag sa det i och för sig eftersom vi jobbat på att hon inte ska skälla på folk som passerar staketet med en hund. Men konstiga löpliga tider kräver inadekvata metoder.

Näh, svarade hon. Lojt.

Åhå, en padda hoppar över gräsmattan på väg till ån, ska ni hoppa ikapp? Som ni brukar göra? sa jag och pekade på den hoppande paddan.

Näh, svarade hon. Lojt.

Men. Alltså. Du beter dig ju nästan som en vanlig hund. Nästan, sa jag. För det gör hon. Och det är ju jättekonstigt. För Spunk är verkligen inte som en vanlig hund, till vardags.

Mäh bah, svarade Spunk och masade sig upp på övervåningen och lade sig ifred i tygburen istället.

Man kan ju bli bekymrad för mindre. Till och med sonen var bekymrad. Eller, kanske mer förbryllad.

Är det nåt fel på Spunk eller? sa han.

Fel och fel, men hon löper och är lite hängig, sa jag. Hurså?

Har du sett mattan i hallen? Jag har aldrig sett mattan i hallen så platt så länge. Nånsin, ever, sa han.

Åhå, sa jag och tänkte lite på det också. För det var väldigt vad platt mattan i hallen blev när Spunk inte drar sina räserfräser-rundor över den så den skrynklar ihop sig som ett russin.

Och det var väldigt vad allt är… liksom… i ordning. I hela huset. Och lugnt. Jättelugnt.

Hu.

Måtte detta löp-tramset vara över snart. Säger jag, efter bara tre dagars löp. Men ändå. Jag saknar mitt sprakiga Spunk. Och jag tror hon saknar sig själv också. Sitt sprakiga självt. Vi är rätt lika så.

Annonser
19 kommentarer leave one →
  1. ingela permalink
    7 juli, 2012 22:56

    På pricken så sant! Precis likadant här, i 14 dar nu har gissa varit helt oigenkännlig. Ingenting är sig likt, hon äter ingenting (om hon inte får vår mat) sover mycket, o intresserar sig knappt om det kommer någon. Trodde först att hon var sjuk för jag kände inte alls igen henne. Huuh vad de där hormonerna ställer till.hoppas vi får tillbaka vår gamla spralliga glada hund nästa vecka.

    • 8 juli, 2012 07:13

      Men vad skönt att höra att systern är likadan! För igår var jag nästan lite orolig, hon är verkligen jättelugn och slö jämfört med hennes vanliga jag. Men då hoppas vi på en återgång till ”det onormala” (haha) när det här rackarns löpet är över 🙂

  2. 7 juli, 2012 23:33

    Åh, Jag skulle kanske kunna komma och muntra upp henne??? Kramis!

  3. Åsa Nilsonne permalink
    8 juli, 2012 07:24

    Sådan var Zelda också, alldeles under isen…

  4. 8 juli, 2012 11:05

    Förut blev Wahidah extremt seg vid ett löp. Sådär så att man inte bara saknade hunden som sprattlade omkring och ständigt ville leka, utan så man började fundera på om hon var döende eller inte. Vi kunde gå max 10 min promenader innan hon la sig för att sova och jag fick alltså släpa med henne hela tiden. Hon ville inte leka. Ingenting. Så var hon från början av februari till mitten på juni det året… Jättekul.. Då tänkte jag faktiskt kastrera henne. Sedan hade jag sån tur att hon faktiskt inte blev lika seg vid något löp därefter. Lite som om det var en engångsgrej att hon blev sådär jättepåverkad och enligt min granne MajLis så är det inte ovanligt att de har väldigt märkliga/jobbiga löp i början. Sååå jag hoppas att det här blir sista gången som Spunk blir konstig vid löp :p

    • 8 juli, 2012 14:04

      Från början av feb till mitten på juni…?!
      *stirrar förskräckt*

      Hoppas hon blir piggare snart, det kan inte vara kul för henne själv heller att loja runt såhär. Lillskruttan. Men vad bra om det förhoppningsvis kan bli bättre löp senare, jag tycker lite synd om henne faktiskt. Fjantig som jag är.

      • 8 juli, 2012 15:49

        Skendräkighet du vet 😉 Någon gång i slutet av januari eller början på februari så började segheten och mjölken i juvren osv försvann först i mitten av juni. Jag hatade den tiden… En sak du kan göra om hon är väldigt loj är att dra ner lite på maten och motionera lite mer än vanligt, i alla fall om hon blir skendräktig sedan också för då kommer de flesta hundarna ur det.

  5. 8 juli, 2012 19:35

    Odågan beter sig precis lika dant just nu. Luffsar omkring mellan sovplatser och gör inget som helst väsen av sig. Mycket märkligt beteende. Och att träna nånting är helt uteslutet. Han bara tittar på mig med en uttråkad blick och vandrar därifrån lite lojt. Här kan vi ju inte skylla på löp, så jag har skyllt på lågtrycket. Och på att jag har en särdeles korkad hund som inte fattar nånting.

  6. 8 juli, 2012 20:29

    Inte alla dagar man kan vara sprallig. I´bland behöver man gå in i sig själv och meditera lite för att sen en dag öppna fönstret ut och köra på som vanligt igen.

  7. Anna-Lena permalink
    8 juli, 2012 22:16

    Just pga detta kommer Aksa att kastreras i höst. Nu räcker det med tre månaders tråkig hund/år som infaller under tävlingssäsong:(
    Dock började inte denna tråkighet/skendräktighet under Aksas första löp. Det har kommit nu under de senaste åren.
    Tråkigt att hon är tråkig nu för annars skulle det vara jätteskoj om ni kom över till Öland o tränade med oss;) Jag har semester som börjar nu!!

    • 9 juli, 2012 05:34

      Jasså du ska kastrera Aksa? Humlehunden är kastrerad, och jag ska ju inte sticka under stol med att det är hur bra som helst. Hon är piggare och man slipper passa löp och skendräktigheter, jag ångrar inte en sekund att jag kastrerade henne.
      Jag pratade med Anja om att kika över i veckan och träna ihop, men som sagt – Spunk är rätt så ointresserad av allt förutom att ligga i soffan… Men piggnar hon till så kommer jag, hade absolut varit kul att träna ihop en sväng 😀

  8. 8 juli, 2012 23:31

    Om inte Ludde lyckas kan jag ställa upp som uppmuntrare :-))

  9. 9 juli, 2012 00:28

    Det är inte lätt och värmen hjälper troligtvis inte till.
    Hoppas att det blir bättre snart!

  10. 9 juli, 2012 12:35

    ja fy vad konstiga de kan blir och värre kan det ju även bli efter löp. Hela världen ser ut som att den har ramlat ihop för dem. MEN så kan även jag tycka under de här punkterna 😉

  11. 9 juli, 2012 15:01

    Stackars Spunk ❤ Hoppas det går över snart och det inte blir likadant vid nästa löp.

  12. 10 juli, 2012 00:46

    Uzie har varit skendräktig minst 3 månader… efter VARJE löp. Jämt. Trots ökad motion och svältfödande. Först kunde jag inte kastrera henne eftersom uppfödaren hade avelsrätt till 5 års ålder, sedan hade jag inte råd och nu opererar vi inte på henne mer helt enkelt. Hoppas inte Spunk blir sådan.

  13. 10 juli, 2012 20:43

    Jamen visst är det märkligt att man aldrig är nöjd? 😉

  14. 11 juli, 2012 07:51

    Hoppas Spunk piggar på sig snart, löp i samband med lågtryck är nog ingen bra kombination…

Trackbacks

  1. - Det känns som en väldigt privat fråga faktiskt, säger Spunk. | HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s