Skip to content

Fast det berättar jag inte för HumleSpunkarna, där jag går och dammsuger fastän solen skiner utomhus.

18 juni, 2012

Knäpp i huvudet som jag tydligen är blivit, måhända en bieffekt av smällen igår, så tog jag fram dammsugaren i morse fastän solen sken utomhus.

Och vips, så försvann båda hundarna. Som vanligt, när jag tar fram dammsugaren.

Humlehunden har alltid varit tokskraj för dammsugaren, vilket kanske inte är så konstigt. För hon ser ju vad jag dammsugar upp med den. Smått, grått ludd till exempel. Hon är kanske rädd att misstas för ett sånt ludd. Så hennes dammsugar-respekt kan jag förstå.

Spunk däremot, har slunkit med i svallvågorna av Humlehundens dammsugar-avsky. Hon springer också och gömmer sig när dammsugaren kommer fram, fastän jag inte förstår varför. Och säkert inte hon själv heller. För hon är inte rädd för stora motorsågen, eller bullriga motorcyklar, eller hårtorken som blåser som en dammsugare fast baklänges.

Men dammsugaren – hu.

Har Humlehunds-dammsugar-rädslan smittat av sig på dig? säger jag till Spunk när hon misstänksamt kikar fram bakom dörrposten för att se om jag är färdig-dammsugad.

Mhmm, viskar hon med oflärpiga öron.

Vilken tur att du inte är rädd för spindlar till exempel, säger jag till Humlehunden, så jag haft två hundar som var rädd för spindlar. Det hade ju sett för tokigt ut.

Spindlar? Di är väl inte farliga? säger Humlehunden med en frågande blick, och jag kunde nästan svära på att hon ryckte på axlarna också, lite obrytt. Om nu hundar kan rycka på axlarna, jag tror inte det. Så det kanske var en synvilla, ytterligare en bieffekt av gårdags-smällen om jag får förmoda.

Och så låter jag bli att berätta att spindlar egentligen är tokfarliga, som kan krypa innanför kläderna och killas, fast inte på ett roligt sätt så man skrattar utan på ett spindel-elakt sätt så man skriker jättehögt (jo), och de kan bygga bo i öronen och lägga ägg som kläcks och så har man hundratals spindelbäbisar som kryper i öronen (joho, visst det), och de kan säkert möörda folk också om de är på det humöret. Även om det sägs att det inte finns giftspindlar i Sverige. Men man vet ju inte om det är vilseledande myndighetsinformation, utplanterat för att mörka verkligheten – att det kryllar av ilskna möördarspindlar i buskarna. Man vet ju inte sånt, eftersom det är mörkat. Och skulle man fråga myndigheterna, så skulle de såklart mörka ännu mer och säga ”Nä, här finns inga giftspindlar”.

Allt det låter jag bli att berätta, för det hade ju sett för tokigt ut om jag hade haft två hundar som varit rädda för spindlar. Det räcker med att de inte gillar dammsugaren. Och att jag inte gillar spindlar.

Fast det berättar jag inte för HumleSpunkarna, att jag inte gillar spindlar, där jag går och dammsuger fastän solen skiner utomhus. Och undrar över hur det kom sig att jag började dammsuga när solen skiner. Och hur länge bieffekter av en skalle-smäll har tänkt att hålla i sig.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 18 juni, 2012 20:50

    Så du överlevde natten! Trots dina farliga tendendenser att vakta maten och leksaker 🙂

  2. 18 juni, 2012 21:32

    Vår dammsugare har en motor som bor nere i källaren, men den väser riktigt illavarslande när dom går omkring med den långa snabeln. Jag håller mig allt ur vägen för den för säkerhets skull… Kramis!

  3. 19 juni, 2012 06:50

    När Sambo dammsuger kryper Odågan upp i mitt knä och sitter där och låtsas att han inte alls är rädd, han vill bara kramas, tills det är klart. (Jag själv dammsuger väldigt sällan. Med tre hundar och en katt så blir det ju lika grusigt inne så fort man dammsugit klart så jag förstår inte riktigt vitsen med att dammsuga. Men Sambo gör tydligen det.)

  4. 19 juni, 2012 10:15

    Tassa är också rädd för dammsugaren, hon har uppfunnit ett ”safe place” under skrivbordet. Det lustiga är att hon gör vad som helst för att komma dit, till och med hoppar över dammsugaren om det krävs och ligger hon väl under skrivbordet så flyttar hon sig inte ens om jag dammsuger där under, jag kan nästan styra omkring henne med dammsugarmunstycket, men kvar under skrivbordet ska hon vara – till varje pris! Tänk om man kunde se deras tankar..:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s