Skip to content

Om inte det här klassas som ”En mycket förbryllande upptäckt” så tror jag Mona Lisa egentligen ser förvånad ut där hon sitter i sin tavla.

11 juni, 2012

Igår var vi och miljötränade på en galet rolig agilitytävling, Spunk och jag. Det var en cup där alla grannklubbar och vår klubb gjorde upp om vem som ägde mest på agilitybanan, och där allt egentligen var på blodigt allvar skoj.

Och såna tävlingar är så roliga, inofficiella på-skoj-tävlingar, för där kan man heja och tjoa på sin klubb så mycket man bara orkar där man sitter i publiken. Och såklart småpsyka motståndar-klubbarna, fast snällt småpsyk, då.

Och det är också roligt eftersom nervösa debutanter tävlar ihop med rutinerade SM/VM-ekipage, och precis vad som helst kan hända. Och gärna gör det, också.

Allt roligt och bra, alltså.

Fast det allra mest intressanta inträffade faktiskt efter tävlingens slut. Jo. Jätte-intressantheten inträffade just då. Efteråt.

För efter tävlingen gjorde jag en förbryllande upptäckt. En upptäckt som bekräftades när jag träffade några träningskompisar idag.

Synnerligen förbryllande.

För när man kikar på en tävling, så håller man ju lite extra koll när träningskompisarna går in och kör på banan, och man spanar hur det går och hur de handlar och hur hunden känns och om de nollar eller diskar sig eller river eller vadhelst annat. Man håller ju koll.

Men efter tävlingen är slut, så minns man nästintill ingenting.

Någon enstaka extraordinär händelse minns man tydligt, som till exempel hunden som tog hela A-hindret i ett gigantiskt jättehopp (såg det ut som), eller som han som blev så rasande arg över att en i publiken (hans fru?) skrek åt honom att ”ta ner armen” – så pass arg att han tvärnitade mitt i pågående agilitylopp och slängde Onda Ögat tvärsöver hela planen, och sedan tog sin hund och gick av banan. Sånt extraordinärt minns man.

Men i övrigt så minns jag inte enstaka lopp, mer än att ”det gick bra” eller ”det blev disk” eller ”jag tror de rev något hinder?”.

Är jag ovanligt glömsk? sa jag förvirrat till HumleSpunkarna, som måste trott att jag frågade om de ville ha leverpastej till efterrätt. För båda nickade väldigt jakande, vilket såklart inte var det svaret jag ville ha.

Men idag när jag pratade om gårdagens tävling med träningskompisarna, bara för att kolla om min förbryllande upptäckt bara gällde mitt eget glömska jag eller inte, så var det nästan likadant för dem. Ingen av dem kunde beskriva någons lopp i detalj, förutom sitt eget.

Förutom extraordinära händelser, då. Alla mindes A-hoppet och ”arga mannen”.

Mäh va?

Om inte det här klassas som ”En mycket förbryllande upptäckt” så tror jag Mona Lisa egentligen ser förvånad ut där hon sitter i sin tavla. Eller så är månen en ost med hål i, eller så är ekoxar egentligen ryska genmanipulerade miniatyr-pansarvagnar kvarglömda från det Kalla Kriget. Till exempel.

Så säker är jag på att detta är en Förbryllande Upptäckt.

Och det är inte bara en mycket förbryllande upptäckt, det är dessutom en mycket bra upptäckt. Inte i världsklass, typ penicillin-upptäckt eller Amerika-upptäckt, men ändå en upptäckt som märkligt nog satte en plupp på fel sida på min ”för/emot-att-tävla-lista”. Och med ”fel sida” menar jag ”för-sidan”.

——————————————–

Min för/emot-att-tävla-lista:

Argument för att tävla:
I och med denna upptäckt skulle ingen ändå komma ihåg efteråt hur pass katastrofigt det skulle tänkas gått för Spunk och mig på tävlingsbanan. Eftersom jag skulle vara jättejättenervös, och som en bieffekt av detta skulle handla Spunk ungefär lika kontrollerat som en trasig väderkvarn i en tok-storm, så skulle det sannolikt bli en komplettig katastrofhet av hela alltihopet. Men – ingen skulle minnas det ändå, sådär dagen efter.
…om man nu inte är extraordinärt katastrofig. Och sånt vet man tyvärr inte på förhand om man tänker vara.
Men ändå – om man kan hålla sig lite lagom beige, så kommer nog ingen lägga märke till en, och således inte minnas att man tävlat överhuvudtaget. Mycket bra.

Argument mot att tävla:
Allting annat. Och den listan är så lång så den skriver jag inte ens upp här.

——————————————–

Tänk bara, vilken förbryllande upptäckt.

Och vad förbryllande att upptäcka att det ploppade fram ett för-argument för att tävla. Det trodde jag aldrig.

Jag undrar om det var såhär Erik den Röde kände sig när han upptäckte Grönland. Ungefär.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. Anjaoflock permalink
    11 juni, 2012 16:27

    Hahaa, ja du! det VAR ”arga mannens” fru som ropade;) Vi höll på att garva ihjäl oss och jag erbjöd henne skjuts hem, om hon nu inte skulle få åka med. Men det fick hon. Och du… beiga är nog det sista du å Spunk kommer att va! Men ingen kommer ändå att tänka på det sen, precis som du skriver. Alla har nog med sitt. Och med SINA fjärilar i magen.

  2. 11 juni, 2012 17:31

    Det är ju ingen fara att bjuda på ett gott skratt om så skulle bli fallet. Dessutom är jag säker på att det skulle gå alldeles utmärkt för er på tävling! 🙂

  3. 11 juni, 2012 20:01

    Men oj! Ett för-argument barasådärheltplötsligt! Och ett för-argument som verkligen stämmer. Man minns såna galna saker (haha, undrar om frun öppnar munnen under nästa lopp! :D), och man minns om folk har gjort riktigt riktigt bra lopp, de där gångerna man bara känner ”wow”.

  4. 11 juni, 2012 20:21

    Fler argument för att tävla: Det är kul och man får utmana sig själv och se hur mycket bättre man blir och sedan när man utmanat sig själv så kan man känna sig jättestolt och fira med att äta något gott och ha ännu mer kul 😉

  5. 11 juni, 2012 22:14

    Jag lovar att genast glömma bort ditt lopp när du debuterar i smyg =)

  6. 12 juni, 2012 09:17

    Alltså. Jag fattar ju fortfarandet inte. Varför måste du tänka tävling? Du och Spunk kan ju vara med bara för att det är roligt ju! Spelar det då någon roll om det är någon som räknar siffror vid sidan om? Nä, just det. Tänk om. Tänk rätt!

    • 13 juni, 2012 09:32

      Pja, det är inte själva tävlandet i sig, utan det är läskigheten med att prestera när man är toknervös och alla människor tittar. Men om ingen ändå kommer ihåg något, så blir det ju lite lättare 😉

  7. 12 juni, 2012 11:40

    Det är ROLIGT att tävla. Viktigast tycker jag är att gå in på planen och fokusera på att göra allt för att hjälpa din älskade lilla vovve. Hunden är där bara för din skull, tänk vad häftigt! Man hinner inte riktigt vara nervös om man är i en härligt fokuserad bubbla med sin hund. Hur jättebra eller katastrofalt dåligt den än går så tycker jag alltid att känslan och kontakten är det viktigaste.
    Det kanske låter plättlät och du tänker kanske att vad vet jag, jag har säkert bara haft beiga starter som ingen ändå minns. Men nej! Jag och min förra lilla prins stod för många av de där katastroferna man verkligen minns. På vår allra första lydnadstävling sprang han av planen en gång. När vi startade gång nummer två tänker jag att det inte kunde bli så mycket värre. Men jo. Han sprang av planen två gånger, varav en var så långt att jag var tvungen att springa efter honom av planen och ut på parkeringen.
    Till slut började jag sätta mål i stilen ”Ha roligt på planen och fokusera på höga poäng på kontakt”, ”Hjälp hunden genom alla moment” eller ”Hur det än går ska jag försöka att överträffa mig själv i häftig belöning efter genomfört program”. Känslan blev en helt annan och det märkte såklart min hund också. Visst gjorde vi en del missar men det skrattade vi bort tillsammans och jag tycker att vi blev ett starkare par av det.

  8. 13 juni, 2012 16:14

    Om du ställer upp på KM:et nästa år så kan jag nästan lova att ingen kommer komma ihåg er 😉 Folk kommer komma ihåg den där extraordinärt katastrofiga hunden som egentligen ska vara svart men som har valt att vara brun-grå-vit och som bara skäller och biter på sin förare, och föraren i sin tur viftar så knasigt på armarna att hunden måste skälla och bita lite mer på sin förare. Och därefter springer hunden ut från plan för att pussa lite på sin bästis. a.k.a. Mide och jag 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s