Skip to content

Och Spunk slickade sig om munnen och slängde ett öga åt mitt håll för att försäkra sig om att jag blivit imponerad.

23 maj, 2012

Äsch då, sa jag och viftade bort en tjock, fast ändock spänstig, fluga som kom surrandes rätt i ansiktet på mig. För nu har ”ha dörren öppen-perioden” börjat, i och med den tropiska värmen som så ljuvligt hänger kvar över byn, och då kommer allehanda flygfän inflaxandes i huset. Som till exempel flugor.

Dags att ta fram flugsmäckan, sa jag och reste mig för att gå bort till städskåpet och leta upp flugsmällan som borde gömma sig där någonstans mellan grönsåpan och skurhinken.

Men jag hann inte mer än öppna skåpsdörren, så kom Spunk farandes. Jättesnabbt.

Vad gör du? sa jag tittandes lite förvånat, fastän det egentligen inte var särskilt förvånande att Spunk kom farandes jättesnabbt. För det är märkligt nog hennes normal-hastighet.

Men vad som var annorlunda den här gången var att Spunk sprang målinriktat, som en målsökande missil kan man säga, över köksgolvet, och så vände hon på en femöring och kastade sig åt tvärt-andra hållet och swischade förbi mig i en fart som hade fått jetmotor-tillverkare att bli gröna av avund. Eventuellt passerade hon ljudvallen också, fastän jag inte hörde någon smäll.

Och då såg jag, när hon for förbi framför ögonen på mig, att några centimeter framför nosen på Spunk så surrade den tjocka, fast ändock spänstiga, flugan, och den surrade så fort den bara kunde. Surr-flaxade för sitt liv, skulle man kunna säga.

Men vänta nu, hann jag säga samtidigt som Spunk kastade sig upp i luften i en väldigt akrobatisk båge och medelst ett haj-liknande hugg haffade flugan i sitt jättestora, eller ganska lilla egentligen, alldeles lagom stora, tandbeprydda gap.

Och när Spunk svepte ner på golvet igen för landning så gjorde hon någon konstig tugg-grimas, och sen svalde hon. Lite som Långben skulle gjort, så svalde hon, med ett gulp.

Tog du flugan? Och åt upp den? sa jag förpaffat.

Och Spunk slickade sig om munnen och slängde ett öga åt mitt håll för att försäkra sig om att jag blivit imponerad, sen lade hon huvudet lite på sned så ena örat flärpte baklänges och promenerade stolt ut på altanen igen för att lägga sig i skuggan.

Du är in veritas multifunktionell du, sa jag väldigt välimponerad, för det hade jag blivit.

Och så lät jag bli att ta fram flugsmäckan och stängde istället städskåpsdörren, och sen sa jag ”in veritas multifunktionell” igen lite pekigt åt Spunks håll, med en extra betoning på ”veritas” bara för att det är så kul att säga och för att det är jättesant att Spunk är multifunktionell.

Jättemultifunktionell. In veritas.

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. 23 maj, 2012 16:28

    Jag blir alldeles full i fniss när jag läser din blogg! 🙂

  2. 23 maj, 2012 19:29

    Ja, man blir så himla glad och fnissig mest varenda gång! Jag önskar att jag hade kunnat skriva sådär ”förpaffat” roligt som du alltid gör. In veritas. :-))

  3. 23 maj, 2012 19:38

    Är man köttätare så… Kramis!

  4. 23 maj, 2012 21:43

    En sån där smidig liten sak som Spunk är ju som skapt för att fånga flugor på akrobatiskt vis. Ännu en fördel med hennes storlek.

    • 23 maj, 2012 22:33

      Precis vad jag tycker också, storleksfördelarna svämmar över alla breddar. Vissa hundar är stora nog att jaga till exempel älg, och vissa hundar är stora nog att jaga flugor. Alla har vi vår uppgift här i livet, och hur skulle det se ut om alla jagade älg och ingen jagade flugor? Man kan ju undra 🙂

  5. Åsa Nilsonne permalink
    23 maj, 2012 22:39

    Vi är väldigt imponerade, ingen här har ens varit i närheten av att fånga en fluga, fast vi har försökt!

  6. 24 maj, 2012 00:15

    MEH, Spunk är alltså mer jakthund än Wahidah! Hon försöker bara LEKA med flugorna… och med spindlar, och myror och sniglar och allt annat… Förra sommaren när det kom in en spindel på golvet här, då gjorde hon lekinviter, puttade på den med nosen, gjorde en till lekinvit, puttade igen (då dog den…) och när den inte besvarade lekinviten så suckade hon och gick därifrån 😉

  7. 24 maj, 2012 00:51

    Uzie håller sig till större byten… som humlor. Mindre intelligent. 😕

  8. 24 maj, 2012 19:41

    Så förträffligt! Spunkisen är verkligen multifunktionellt begåvad! Jag är fortfarande osäker på hur jag vill att Cassi ska hantera alla oönskade kryp (vilket alltså är ALLA kryp). Allra bäst vore om hon dödade dem och sen sprang med dem till toaletten och spolade ner dem. Där kan vi snacka multifunktionell. Sånt borde man väl kunna lära in med klicker?

    • 24 maj, 2012 21:17

      Det tror jag apselut man kan, ha ha 😉
      Humlehunden är expert på att nappa spindlar, hon ställer tassen på dem och trycker till. Sen är de platta, ungefär. Så där borde man ju kunna be henne plocka upp dem också, och lägga dem någon annanstans. Ska genast plocka fram klickern 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s