Skip to content

Sån oviktig ägglings-matematik hoppas jag att hon glömmer bort att undra över.

13 maj, 2012

Lilla Vit har gjort sitt allra bästa med ruvningen av ägglingarna, eftersom både hon och jag tyckte att det vore fantastiskt vårligt och ljuvligt med kycklingar. Fyra stycken ägg har hon ruvat och ruvat och ruvat, och efter två veckor av ruvning så lyste jag ägglingarna för att se om det var kycklingar på gång.

Men tyvärr. Tre ägg var obefruktade och det fjärde ägget hade stannat. Inga kycklingar på gång där inte.

*förskräckligt*

Jag vågade inte riktigt berätta för Lilla Vit om det katastrofala ruvningsresultatet, för jag förmodade att hon skulle bli besviken och i värsta fall kanske tvivla på sina ruvliga talanger. Och man vill ju inte att första ruvningen ska bli en negativ upplevelse, för att bli kycklingmamma är ju något fantastiskt. Man vill ju att hon ska känna att hon kan, att hon är en väldigt kapabel ruvare, så hon vill ruva även i framtiden.

Därför smög jag iväg till en bekant igår, som var mitt i en gigantisk kläckning av ett hundratal kycklingar i en gigantisk kläckare. För ett ögonblick blev jag alldeles tagen av denna vackra gula dunighet som ploppade runt, vackert så vackert, och när jag samlat mig en smula så började jag snatta några alldeles nykläckta duniga små lohman-kycklingar.

Eftersom jag skulle vilja ha tre värphöns så borde jag ju ta sex kycklingar och hoppas på att minst hälften är höns, resonerade jag högt fast för mig själv när jag plockade kycklingar ur kläckaren.

Jo, sa bekantingen.

Och så kanske jag skulle ta en extra, om något händer. Och för att siffran sju är mycket bättre än siffran sex, udda tal är mer magiska än jämna, sa jag.

Absolut, sa bekantingen.

Och så stoppade jag de pipliga kycklingheterna i en liten låda och tackade bekantingen jättemycket, och åkte hem till Lilla Vit.

Jag tror det är dags för kläckning nu, viskade jag till Lilla Vit och släckte den lilla lampan så det blev alldeles mörk-skumt i hönsahallen där hon låg och ruvade. För i mörker ser hönor väldigt dåligt. Och jag med, fast hönor ser sämre.

Och sen smög jag in handen under Lilla Vit och plockade bort äggen. Och sen tog jag pipligheterna, kycklingarna alltså, och smög in dem under Lilla Vits vingar, en efter en.

Kläck, kläck, sa jag och försökte göra lite äggskals-knak-ljud så hon skulle förstå att äggen kläcktes och att de här kycklingarna var hennes egna, fastän de inte var det egentligen.

Och Lilla Vit skrockade så gott och burrade upp sig och vek ut sina fina vingar och välkomnade vartendaste lilla gul-duninghet med den mest moderliga fjädrighet man kan tänka sig.

Du är verkligen menad att bli kycklingmamma du, så duktigt som du ruvat, sa jag och blev nästan lite blöt i ögat över att se hennes lycklighet över att få kyckling-bäbisar att skrockligt krama om och värma bland fjädrarna. Och kycklingarna pep så förnöjt och tryggt bland Lilla Vits fjädrar, som om de verkligen hittat hem.

Turligt nog har inga frågor dykt upp än från Lilla Vit, kring det faktum att fyra ägg kunde bli till hela sju kycklingar. Sån oviktig ägglings-matematik hoppas jag att hon glömmer bort att undra över. Troligtvis har hon fullt upp med kyckling-finingarna och hinner inte fundera över sånt ändå.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. 13 maj, 2012 08:46

    Åh, vilken lycka för Lilla vit:)

  2. 13 maj, 2012 09:24

    Åh vad underbart :))

  3. 13 maj, 2012 16:14

    Dubbla gulor i äggen, säger husse, betyder dubbla kycklingar. lilla vit är nog en mycket stolt trippeltvillingmamma… Kramis!

  4. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    13 maj, 2012 23:30

    Vad fin hon är! Och söööta små, så klart 🙂

  5. 14 maj, 2012 23:03

    Så fint! Och nu får du lova att försöka fotografera den lilla familjen lite då och då också 😉

  6. 15 maj, 2012 00:07

    Men åh vad snuttigt gjort av dig! ❤ Så snäll så snäll.

  7. Anna-Karin permalink
    15 maj, 2012 07:44

    Det var bland det gulligaste jag hört:) lyckliga höna som bor hos dig.

Trackbacks

  1. – Va? Ett pip? sa jag och släppte Lilla Vit i pur förvåning, innan jag ens hunnit lyfta henne. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s