Skip to content

För här kommer ett synnerligt agilitynördigt inlägg om valpagility.

17 april, 2012

Efter att ha haft två valpar de senaste åren, Spunk och Pôpp, så har vi fnittrat en massa valpagility i Villa Humlespunk. Man ska ju inte träna agility-agility med en valp, men att leka valpagility är det fritt fram att göra. Såklart. Framför allt eftersom jag gillar agility, och bergervalpar gillar att leka och har ett bergertypiskt behov av aktivering och kropps-spritteri, så passar valpagility dem som hand i handske. Och mig också.

Därav detta agilitynördiga inlägg – om just valpagility. För allt som vi gjort under valparnas första år, sånt vill jag komma ihåg. Och då är ju bloggen rätt ställe att skriva upp sånt på.

Så. En liten kom-ihåg-lista över vad jag gjort, i enkel punktform.

——————————–

Kom-ihåg-lista aka Valpagility

——————————–

– Från dag ett så börjar jag framför allt med belöningsträning och en väldig massa lek. Jag försöker klura ut vilka belöningar min valp går igång på mest, men provar alla möjliga sorters belöningar för att kunna använda använda dem i träningen framöver.
Olika belöningstyper har olika uppgifter – till exempel är godisbelöning lugnande medan kamplek är peppande.
Och inte bara hunden har sina favoriter, även jag har det. Godisbelöning gillar jag mest vid klickerträningen, så man kan belöna snabbt och ofta. Kamplek eller boll gillar jag i agilityträningen, det blir energiskt och fartfyllt. Social belöning gillar jag vid inkallningar i skogen, lite kram och putt och lek sådär i förbifarten.
Så jag försöker få in godisbelöning, kamplek, jaktlek, social belöning och mycket annat, för att ha gott om belöningar som valpen tycker om, att välja mellan i träningen framöver.

– Från dag ett börjar vi också leka kontaktövningar. Uppmärksamma och belöna all spontan kontakt från valpen, för det är ju något superpositivt. Sen plockar vi vidare detta till alla möjliga miljöer. Kampa och leka och godisbelöna och skratta tillsammans, fastän andra hundar skäller vilt omkring oss, på stationen när tåget kommer, på agilitytävlingar eller på parkeringen utanför affären. (Speciellt minns jag när Spunkvalpen och jag satt på en yttepyttegräsplätt mitt inne i en korsning i stan bland bilar och cyklister och barnvagnar, och kampade livligt med en fårskinnstuss fastän stans halva moppe-gäng åkte förbi och tutade.)

– Jag börjar tidigt med trickträning, av många olika anledningar. Vilka trick vi leker fram har inte så stor betydelse mer än att de ska passa valpens ålder och kropp. Nä, poängen är att träna på att lära sig under lek. Ju mer van valpen blir att lära sig och att klura lösningar, ju lättare blir det att att lära in nya saker framöver.
Vi skapar också förståelsen för att att ”göra först, belöning sen” och får förhoppningsvis ett driv för att leka mer, tillsammans. Och drivet tror jag kommer fram bäst om lekpassen är superkorta, det ska alltid finnas en vilja att göra mer från valpens sida. Om valpen väljer bort leken eller går ner i tempo, så har man tränat alldeles för långa stunder. (Vi pratar max nån minut, kanske 3-4 repetitioner på sin höjd, per gång.)
Trickträningen gör också att vi knyter kontakt ännu mer, det vill säga att det är roligt att hitta på saker tillsammans. Vi lär oss hur vi fungerar tillsammans, åt båda hållen. Vad händer om det blir tokigt, hur reagerar valpen då? Och vad händer när det blir rätt, hur förstärker jag det bäst?
Vi leker peppande trick (t ex skall) och lugnande trick (t ex nosen i handen), små detaljtrick (t ex vrida på huvudet, skaka tass) och stora yviga trick (t ex snurra, slalom runt fötterna, hoppa upp i famnen). Olika trick som har olika betydelser för energiläget, och som kommer komma till nytta framöver. Sitter jag och väntar på perrongen så kan jag leka nostarget eller sitt/ligg med omvänt lockande för att få fram ett lugn, peppar jag inför agilitystarten kan jag leka skall och snurr för att få fram sprakenergin.
Det är också roligt att leta fram de trick som kommer naturligt, som valpen har väldigt lätt för. De tricken kommer troligtvis bli valpens favorittrick och det som valpen kommer bjuda på först i leksituationer. Såna trick, som sitter i ryggraden, är superbra att ha, för de är toppen att plocka fram i nya miljöer där störningen är hög och man gärna vill få in valpen/hunden i bubblan, eller där man vill skapa självförtroende för att klara av en situation.

– Målet med all lek och träning tillsammans är att lyckas. Belöna det som blir rätt och ignorera det som blir tokigt. Blir det fel så har jag själv klantat till det och gjort övningen för svår för min valp, och då är det bara att backa ett snäpp och göra om. Till exempel – om valpen kan nosdutta i handen jättefint hemma i köket men inte förstår någonting när man tränar bland andra hundar på klubben, så är störningen för stor. Gör nåt lättare, eller kanske bara belöna kontakt en liten stund. (Jämför gärna med när du kollar på frågesport på TV och inte begriper varför en tävlande inte klarar de mest enkla frågor, i en pressad, nervös situation framför TV-kamerorna, när du själv kan alltihopet hemma i lugna, trygga soffan.)

Lite och ofta istället för sällan och länge. Korta roliga pass, ofta på någon/några minuter bara. Jag vill absolut inte gnata och tjata monotona rörelser eller enformiga moment, sånt passar varken en valpkropp eller en vuxenknopp, och sånt passar inte mig heller. Det finns en anledning till att jag ofta skriver ”fnittra agility” eller ”leka agility”, för det är just det vi gör.
Det där tradiga ”Sluta när det är som roligast” är jättesvårt, men jag tror det är viktigt.

Cirkellekar. Jag vet inte om jag ska kalla det för cirkellekar egentligen, eftersom jag tror att ursprungstanken kanske är annorlunda än hur jag leker den. Men jag har lekt cirkellekar genom att springa eller gå hit och dit med valpen, som följer handen vid sidan om, både till höger om sig och till vänster om sig. Stora cirklar och små cirklar, skutta fort och tulta långsamt, nära och med avstånd. Och när valpen följer handen så kan man börja med framförbyten och bakombyten i cirkellekarna, utan att ha ett enda hinder i närheten.

– Vi leker fram ”sitt” och ”ligg” och (eventuellt) ”stå” och tränar stadga med hjälp av omvänt lockande. Någon av de tre positionerna kommer jag att använda mig av i starten i agilityn sen, beroende på vilken typ av start som passar min hund bäst.

– Lära in ”stanna” och ”start-ordet” som i vårt fall är ”okej”. Sätta/lägga/ställa valpen och säga stanna, gå någon meter/flera meter och sen säga ”start-ordet”. Och att sen springa iväg så fort man kan. Sånt roligt älskar en tult-valp, att springa ifatt med matte. Åtminstone älskade Spunk det, när hon som litet ludd virvlade över ängarna för att komma ikapp matte och kampleksaken.

– Träna blindbyten vid inkallningen, och med ryggen mot valpen kalla in den till vänster eller höger sida och tokleka.

– Leka tramp/tass-target, om man har tänkt att använda sig av det på kontaktfälten. Vi lekte till exempel med en matt-stump som target, som jag lade lite här och lite där, och som Spunk sprang och trampade på i full rulle. Förfnittrat roligt.

– För att upptäcka att det kan röra sig under fötterna så skuttade valparna över en planka med en vedklabbe under redan som tioveckors-valpar. Och ju tuffare de blev, desto större vedklabbe lade jag under. Förskräckligt roligt, nästan som att gå på tivoli faktiskt. Och med en godisbelöning i änden, så hade de vips vops lärt sig början till ”gungan”.

– Och så favvisen skogsagility, som kan innehålla precis vad som helst. Vi plumsar runt off road i mossa och ljung, bland stubbar, stenar och stockar, så mycket valpen själv vill. Inga långrundor alls på något sätt, utan min favvis när valpen är liten är att ta med mig kaffetermosen rätt ut i skogen och sätta mig på en stubbe och fika under tiden valpen upptäcker världen i sin egen takt och skapar sin egen kondis i kroppen. (Alternativt under svampplockarsäsongen – det måste vara den ultimata bästtiden att ha valp egentligen.)
Skutta runt träd, klättra upp på stenar, balansera på stockar, krypa under täta grangrenar och sprätta över och spraka igenom, allt anpassat efter valpkroppen. Skogsagility är roligare än vad man tror, och väldigt användbart. För här kan man så småningom leka ”skicka hund”, runt träd och upp på små stubbar. Klättra på stora stenar, balansera på smala stockar och träna stadga och balans på stubbar. Och skicka hunden upp på stubbar eller runt träd, längre och längre ifrån. Och även här kan man träna framförbyten och bakombyten och blindbyten runt träden. Mycket av handlingen kan man alltså fnittrigt leka fram redan från början.

Två-av-två-på (eller 2o2o) som man använder på gungan och eventuellt på balansbom och A-hinder, kan man leka överallt för övrigt. Så man tränar kroppsminnet. På ett trappsteg, på en liten stubbe eller sten i skogen, på en pall eller en planka.

– Vi hängde ett badlakan över en stol och provade att skutta igenom badlakanet. Som en ”bäbis-säcken”. Och sen lekte vi samma lekar med lakan och en sopsäck och en presenning. Och Spunk var tuff som en tok.

– Under valpperioden så lekte vi en del med en liten tunnel som vi fyndade på Rusta för några kronor, och så kunde vi leka tunnel med kurragömma och tittut. Och senare leka kurragömma med själva tunnelöppningen, det var förtokat roligt tyckte Spunk.

– En liten tunnel är också världsbäst att leka tunnelhandling med – dyker valpen ut ur tunneln på den sidan man tänkt? Om jag skickar in valpen med vänsterhanden, kommer hon och letar efter mig till höger efter tunneln? Eller om jag tjoar ”fram, fram”, springer hon rakt fram då? Och om jag bakombyter, springer hon ut till vänster då? Underfundigt roliga kurragömmalekar, sånt där.

Burlekar är världstoppen att köra igång med tidigt också, tycker jag. Buren används till så mycket, till exempel så fort man ska åka någonstans med bilen, eller som pausplats på träning/tävling. Och är man hemma hos folk som kanske inte uppskattar hund på samma sätt som man själv är det toppen att ha hundar som väljer att pausa i buren självmant (men öppen burdörr såklart, annars är man olaglig). Så – man har så mycket gratis om valpen trivs i buren och tycker att det är en trevlig och trygg plats.

– Ack så tråkigt men oj så viktigt – passivitetsträna bredvid andra som tränar agility ”på riktigt”. Pläh vad tråkigt, tyckte vi allihop, att sitta still och titta på utan att få vara med, och utan att hoppa runt och skälla eller något annat sprattligt. Men ibland måste man väl ha tråkigt för att verkligen lägga märke till när man har det roligt. Och om man sätter sig och tittar på i närheten av gungan, som smäller och skramlar, så slår man två flugor i en smäll. Passivitetsträna och vänja sig vid ljudet av en smällande, skramlande gunga.

– Att leka fram kroppskontroll kommer lite av sig självt, både i tricklekarna och skogsagilityn. Att upptäcka att man har fyra fötter och en hel kropp som fötterna sitter fast i är stort för en valp. Men det är bra att känna till alla fyra ben, så man till exempel inte glömmer bakbenen och river hinder i framtiden.

– När valpen blir större och kroppen stadigare, så kan man agilityleka vidare med hinderstöd, fast utan bommar. Till exempel lekte vi Agilitynerds One jump drill och andra roligheter. Egentligen är det sammalikadant som att cirkelleka och skutta bredvid varann och byta följa-hand och byta skutta-håll lite nu och då, fast nu råkar det stå två hinderstöd i vägen. Förskräckligt förfnittrat roligt faktiskt.

– Vi ställde upp hinderstöd på rad med godisbelöning i änden och lekte ”fram”. Eller ställde hinderstöd i en banan-böj och sökte hinder. Och så småningom lade jag små ”bumps” mellan hinderstöden (kapade hängrännor) så det började likna ett hopphinder fast utan hopp. Väldigt, väldigt roligt-nyttigt att fnittra fram konceptet externbelöning också – att springa i full rulle mot en utlagd belöning.

Slalomet hade jag bestämt mig för att träna in med 2×2-metoden – så det började vi leka när valparna var kring 10-11 månader ungefär, för att det är så roligt. Och i början är det bara att springa rakt mellan pinnar, inga svängom-rörelser med kroppen. Däremot kan man träna självständighet och ingångar/utgångar och fartigheter. Med fyra pinnar uppställda i trädgården kunde vi klicka ”slalom” någon minut på morgonen och någon minut på kvällen, det räckte. Och när valparna passerat året, blivit HD-röntgade och kändes mogna i kroppen, så började vi flytta ihop pinnarna till ett riktigt slalom. Och vips vops hade vi ett färdigt, självständigt tolvpinnars-slalom strax därefter. Jag älskar 2×2-metoden.

———————————

Den här listan kommer jag säkert fylla på allteftersom. För valpagility är vansinnigt roligt. Faktiskt.

 Uppdaterad 2014-11-05

Annonser
18 kommentarer leave one →
  1. 17 april, 2012 18:23

    Nu blev jag både valpsugen och agility-träningssugen ju! Framförallt blev jag sugen på att leka skogsagility, vilket ju utan tvekan är det lättaste att råda bot på eftersom det är långt till klubb med agilityhinder och långt kvar till det blir dags att köpa valp… Imorgon, då ska vi leka skogsagility!

  2. 17 april, 2012 20:41

    Så bra inlägg. Det är som sagt mycket man kan träna själv redan när valpen är liten. Gillar din glada attityd till träningen!

  3. 17 april, 2012 21:53

    Vilket härligt, positivt inlägg 😀
    Även om jag inte är agilityfrälst så gillar jag det du skriver och din inställning att man ska ha roligt tillsammans – mer sånt i all hundträning!!!

    • 17 april, 2012 22:07

      Tack! 🙂
      Och att ha roligt tillsammans med sin hund är en sån genuin rolighet tycker jag, det värmer ända in i hjärteroten 🙂

  4. 17 april, 2012 22:01

    Jag inser att med en husse som högst klarar EN sak itaget och en hund som fyller fyra år snart så är det nog kört. Åtminstone med valpagility… Kramis!

    • 17 april, 2012 22:10

      Äsch trams, du borde kunna få husse att ta med sig en köttbulle på prommisen som du kan nalla av när du hoppar upp på en sten. Eller balanserar på en bänk/stock. Eller tar ett varv runt ett träd. Jue.
      Även gamla hussar kan lära sig sitta, har jag hört 😉

  5. 18 april, 2012 09:54

    Duuu, titta här, om du skulle vilja ha lite fler agilityhinder hemma menar jag http://www.rusta.se/tillbehor_husdjur_djur___husdjur_fritid_c78.html

    • 18 april, 2012 10:25

      Tack för tipset, men jag är inte jätteförtjust i rusta-grejorna. De håller inte särskilt länge, och är sladdriga och fladdriga. Eftersom jag nu har möjlighet att ha en riktig bana hemma så satsar jag på riktiga hinder, har bland annat fyndat en sex-meters och en tre-meters tunnel, slalom och några metall-hinder på blocket, och en kort balansbom och gunga. Resten snickrar jag själv, så jag vet att det håller 🙂
      Men tack ändå 🙂

  6. 23 april, 2012 10:47

    Alltså, det här inlägget hade jag missat, eller hoppat över , eftersom jag inte är ett smack intresserad av agility…trodde jag. Nu vill jag både ha valp och agilitybana!

  7. 5 maj, 2012 07:28

    åå vilken kärleksbeskrivning … till Spunk, till agility och till skrattet!
    Nu skall jag läsa allt jag missat i din blogg, jag blev så nyfiken på vilka ni är 🙂

  8. 5 maj, 2012 07:34

    ursäkta att jag skriver igen 😉 men jag kan inte skriva in min vanliga bloggspotadress när jag kommenterar, det blir bara länken till ett gammalt konto jag har i wordpress som är en kladd till hemsida, ville bara säga det … 🙂 hejsvejs!

  9. 24 augusti, 2012 21:41

    En helt underbar sida! Tack!

  10. 24 augusti, 2015 11:10

    Sökte på berömda Google för att få tips vad jag ska träna på med min valp eftersom jag inte har kört agility innan och här fick jag ju en hel rad tips! Så himla kul och härlig attityd du har. Skogsagility kör vi varje dag, mysigt och roligt 🙂 Tack för att du delar med dig!

Trackbacks

  1. Och viktigast är att leka, tycker jag. Det tycker Pôppvalpen också, vi är rätt lika så. | HumleSpunk
  2. – Du har väl ingen valp? sa maken förbryllat. | HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s