Skip to content

– Den var nog inte eräälig, bara lite osocial tror jag.

28 mars, 2012

Åhå vilket stort hästpoop som ligger där på vägen, sa jag till HumleSpunkarna. Spunk slickade sig genast om munnen, fastän jag har sagt att jag tycker att det är lite äckligt att hon gör det när jag säger ”hästpoop”.

Och nu rör den på sig också? sa jag förvånat.

För helt plötsligt började hästpoop-bollen att hoppa lite klumpigt. Än hit och än dit. Och då blev Humlehunden lite mer intresserad, för små saker som rör på sig kanske man kan bli kompis med lite?

Mycket märkligt, sa jag och gnuggade mig i ögat och önskade tyst att det inte var något genmanipulerat hästpoop någon anabola-ponny ploppat ut på vägen. För tänk om Spunkhunden fått tag på sånt poop, och förtripplat sina duracell-kanin-skills på grund av mystiska hästpoops-förklädda genmanipulations-kemiskheter.

Och så tittade vi lite närmare på det eventuellt genmanipulerade hästpoopet, och upptäckte att det inte alls var ett hästpoop, utan en skrynklig gammelpadda på väg till ån.

Det var en eräälig padda till att vara skrynklig, sa jag med ett ovanligt långt ää och ett jätteskånskt rrr i eräälig, bara för att jag kunde. Och så blev jag väldigt glad över att ha hittat ett tillfälle att säga ”eräälig” på, jag har letat efter just ett sådant här ögonblick där det skulle kännas naturligt att kläcka ur sig ”eräälig”. Och nu var det jättenaturligt att säga det, det tyckte HumleSpunkarna också.

Bild på en helt vanlig Bufo Bufo –>

Både Humlehunden och Spunk ville fram och hälsa på gammelpaddan och viftade förtjust på svansarna för att förklara att deras avsikter var fredliga. Tror jag att svansviftet betyder i alla fall.

Jag undrar om paddor bits? Är det en riktigt eräälig padda kanske den gör just det. Man vet ju inte säkert, sa jag och funderade över om jag hört någon kompis kusins bekantings hund som blivit padd-biten. Men jag hann inte fundera så länge, för den skrynkliga jättegammelpaddan ville inte alls hälsa utan klump-hoppade vidare, rätt ner i ån. Men ett plums.

Den var nog inte eräälig, bara lite osocial tror jag.

Så sa jag till HumleSpunkarna, och betonade att gammelpaddan var lite osocial i allmänhet, inte mot HumleSpunkarna i synnerhet. För både Humlehunden och Spunkhunden är i normala fall väldigt på-hälsnings-bara.

Och sen gick vi vidare i vårsolen, och jag kände mig lite glad över att jag lyckats få in ”eräälig” tre gånger i ett samtal utan att det verkade konstigt. Och kände jag mig lite glad, så kände sig HumleSpunkarna också lite glada. Vi är rätt lika så.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 28 mars, 2012 20:08

    Grodan fick ingen kyss?

  2. 28 mars, 2012 22:06

    Besynnerlig krabat. Han var nog glad att inte bli alltför påhälsad innan han åhoppade… Kramis!

  3. Åsa Nilsonne permalink
    29 mars, 2012 08:10

    Roligt att den gamle överlevt ytterligare en vinter – och paddor lär ju smaka eräääligt, så det var väl bra att den vaken fick ngn slick eller puss….

  4. 29 mars, 2012 08:44

    hahaha ja man kan aldrig veta vad som är vad ibland på vägen. Paddor är bra lustiga

  5. 29 mars, 2012 10:04

    Mina föräldrar brukar ha flera ”gammelpaddor” där de bor. På sommarnätterna hoppar de upp på altanen. Vad de gör där har jag ingen aning om, men man kan nästan vara säker på att hitta en erääälig padda där mest varenda sensommarkväll. 🙂

  6. Maria permalink
    30 mars, 2012 06:57

    jag kom att tänka på det här klippet från en hasse och tage-revy.. appropå eräääliga grodor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s