Skip to content

– Man tager vad man hafver, sa jag som Kajsa Warg skulle sagt, och viftade lite med yllestrumps-bjällerkatt-kampleksaken.

19 mars, 2012

Ikväll gav vi oss på en ny serie banor från Clean Run. Och gillar ni agility (varför man nu inte skulle göra det?) så är Clean Run’s Training Exercise Archive lite som marsipanrosen på en prinsesstårta. Om man älskar marsipanrosor på prinsesstårtor. Man hittar massor av roligheter där, och när jag säger massor, så menar jag just massor.

Efter att vi bläddrat runt i det digra arkivet, HumleSpunkarna och jag, så fastnade vi till slut för Wich way to handle-banan, som fanns i sex olika varianter.

Ska vi träna lite långstart och slutspurt och pytte-krumelurer i mitten? sa jag till HumleSpunkarna. Och såklart de ville de, för i ena handen höll jag köttbullar och i den andra handen höll jag en nytillverkad kampleksak av ett gammalt bjällerplingande katthalsband som jag stoppat i en trasig yllestrumpa som jag i sin tur stoppat i ytterligare en trasig yllestrumpa.

Man tager vad man hafver, sa jag som Kajsa Warg skulle sagt, och viftade lite med yllestrumps-bjällerkatt-kampleksaken och då viftade HumleSpunkarna på svansarna. Viftar en så viftar alla. Vi är lite lika, så.

Vi började som sig bör med första banan. Hinder nummer nio hade jag bytt ut till en kort tremeters-tunnel för att få lite extra sug och fart, och för att göra slutspurten fnittrigt utmanande.

Och vi körde banan framifrån, och vi vände på alltihopet och körde den från andra hållet.

Och vi tränade långstarter, där jag framifrån ställde mig vid trean och från andra hållet ställde mig ända borta vid sjuan (som då var trean från andra hållet) för att träna självständigt slalom.

Och vi slutspurtade med ”framfram” där vi tävlade lite om hur många gånger jag hann säga ”fram” innan de hann i mål.

Och HumleSpunkarna sprang och fnittrade, och jag tjoade och viftade med armarna, och så mumsade vi köttbullar och kampade med kampleksaken som plingade så fint och vackert i öronen på oss.

Och vi hade nästintill skrattkramps-roligt med första banan, där vi provade många olika handlingsvarianter på hinder 4 till 7.

Visst är det bra att vi är lättroade, och inte tvärtom? sa jag till HumleSpunkarna och det tyckte de också, och så fortsatte vi fnittra agility väldigt lättroat.

Spunkhunden var snabb som ett raket-troll och är alltid så galet rolig att försöka sig på att styra. Snabbt går det, och jag får verkligen vara med, med både fötter och händer. För är jag sen eller otydlig, så hittar hon på lämpliga vägar själv.

Det är bäst jag inte blinkar i onödan så jag missar något, sa jag till Spunk, och då höll hon med om att det var bäst att jag lät bli med det.

Och jag skrattade mig blå tillsammans med Humlehunden. För hon blir så toktaggad av att se Spunkhunden träna, så hela lilla hon förvandlas till ett vilddjur. Ett 23 cm högt svart vilddjurs-streck, som bara far igenom hela banan på sina korta små tändsticksben innan jag hinner förstå vad som hänt. Och det värmer ett mattehjärta att se Humlehunden så pigg och fnittrig.

Och när det gick som bäst så slutade vi. (Gaah vilken onödig regel det där är.)

Så vi hann bara med första banan, som vi i och för sig tränade grundligt och framlänges och baklänges och på tusen olika sätt. Men vi har alltså hela FEM varianter kvar att prova, eftersom banan finns i sex versioner. Bara flytta runt lite nummerskyltar så är det en helt ny bana, utan att behöva flytta ett enda hinder.

OM vi gillar den sortens banor, sa jag till HumleSpunkarna när vi gick efter-tränings-promenaden, och de fnittrade och höll med.

Gick det bra idag eller? sa maken när vi plumsade in i huset igen.

Absolut, hur visste du det? sa jag alldeles kramp-skrattig i kinderna.

Det hördes ända in i huset hur ni tjoade och skrattade, sa maken.

Å-hå, sa jag. Och så rodnade jag lite, men det syntes nog inte för all skrattkramp i kinderna.

Och några rodnande kinder syntes inte på HumleSpunkarna heller, fast det berodde nog mer på att de inte rodnade. Jag tror inte att de gjorde det, vad jag kunde se i alla fall.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 20 mars, 2012 09:31

    Låter helt underbart! Och jag vill se film på när Humlehunden agilitytjoar runt 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s