Skip to content

– Vilken smäll! fnittrade Spunkhunden och gapade som en svalunge för att visa vart jag skulle stoppa lammlevern.

17 mars, 2012

Kontaktfältsspecial hos A idag. Mums, tyckte Spunkhunden, för kontaktfält är väldigt gott.

Och man skulle kunna tro att en kontaktfältsträning inte är så komplicerad egentligen. Spring bara till änden på en planka och stanna där så får man mums, liksom.”Bara”.

Men när man tränar hos A så är det inte ”bara”.  Det är tack och lov aldrig ”bara”. Jag har aldrig varit med om maken till kluriga påhitt. För A har alltid någon sprakig skruv eller överraskig vals-svängom eller till synes omöjlig spurtraka eller axeln-ur-led-handlingspassage inbäddad på träningsbanan. Och träningsbanan till dagens träning var inget undantag.

Oj, sa jag när jag såg banan A hittat på, för den hade en makalöst hög fnitterfaktor. Sådär hög så det pirrade lite i tårna när man tittade ut över havet av hinder som bredde ut sig mellan oss och horisonten.

Lika många hinder som det finns hus i New York, tänkte vi telepatiskt till varann, Spunkhunden och jag, med förtjusning i telepat-tanken.

Jag försökte klura ut hur jag skulle få Spunkhunden från första hindret till sista hindret utan att behöva lossa mina armar från kroppen och springa med armarna i små snören för att kunna kasta dem lite hit och dit, längre bort än vad jag hann springa, på väl valda ställen för att handla Spunkhunden på distans. Och såna utmaningar är så roligt, man får tänka så hjärnan kokar värms upp en smula av allt tänkande, och då inbillar jag mig att hårrötterna, som sitter väldigt mycket intill hjärnan, krullas till av allt tänkande. Så när håret växer så blir det säkerligen alldeles krulligt närmast huvudet. Och får jag krulligt hår, så kan jag tacka A för det. För jag tycker om krulligt hår, och jag tycker om A-banor.

Flärp, flärp, sa Spunkhunden med öronen och strålade av lycka hela hon när hon såg banan, för hon räknade till hela fem kontaktfältsbelöningar på en tjugofyra-hinders-bana. Lammlever var femte hinder ungefär, snacka om lyxbana. Och om man fick en lammleverbit för att man stannade jättefint på kontaktfältet, och en lammleverbit till för att man stod kvar fastän matte viftar med armar eller stör, så blev det totalt två lammleverbitar per kontaktfält. Och fem kontaktfält med två lammleverbitar per styck, ger således tio lammleverbitar. Spunkhunden tyckte därför också om A-banor, genast bestämde hon sig för det.

Bredvid A-hinder och balansbommar hade A lagt dit tunnlar. Såklart. Sån är hon, den där A. Och jag kände hur hårsäckarna började värmas upp av tänkeriet, lite som att ha en inbyggd locktång i huvudet kan man säga, när jag försökte tänka till hur jag skulle få Spunkhunden att springa rätt.

Tänker du dra på tunneln, eller gillar du balanshinder mer? Vart ska jag vara mest försiktig egentligen på den här banan? sa jag till Spunkhunden, som inte alls tänkte avslöja i förhand hur hon tänkte.

Det ska vara lite spännande också, jag är full av överraskningar sirru, sa hon ordlöst och viftade med svansen. Fast egentligen tror jag att hon inte visste själv, hon brukar inte tänka före hon gör. Så att säga. Men det hade ju varit trevligt med en hint i alla fall.

Tänk på laget och teamkänslan, sa jag fast då hade hon redan flärpt öronen baklänges så öronlappen trillat över hörselgången och var tyvärr inte kontaktbar.

För jag kan inte påstå att hon brukar dra på tunnlar. Och jag vet inte om hon tänkte dra på balanshindrena. Hon brukar nog mest gilla hopphinder. Tror jag. Fast jag visste inte, helt plötsligt.

Vilken tur att det är träning, så man kan prova att toka till det, sa jag till Spunkhunden när jag ställde upp henne framför första hindret. Det hade varit värre om vi stått på startlinjen för att tävla i OS med den här banan, och inte tänkt till i förväg varken du eller jag. Då får man inte toka till det. Men nu är ju inte agility en OS-gren, och det här är en träning. Vi får toka till det, om det skulle råka bli nödvändigt.

Så sa jag till Spunkhunden, fast kanske mest till mig själv. Och sen körde vi igång.

Okej! sa jag som startsignal, och Spunk startade med ett sprak så gräset under fötterna lite automatiskt blev klippt. För jag hoppas det var klippta grästoppar som flög i luften, och inte hela gräsplantor.

Över balansbommen med ett tjoho, för att plumsa ner i änden och vänta på belöning. Vidare i ytterkanten på banan, raksträcka *spring* genom säcken med ett tjoho där också, raksträcka *spring spring* långhopp racksträcka *tokspring* och sen gungan.

Vilken smäll! fnittrade Spunkhunden och gapade som en svalunge för att visa vart jag skulle stoppa lammlevern.

Raksträcka *spring* genom tunneln *spring flås spring* över A-et och plumsa ner i änden.

Vackert! sa jag och matade lammlever, för min goa Spunk kan verkligen plumsa kontaktfälts-ändar. I mina ögon är de plumsen de vackraste kontaktfältsplums i världen, kan man säga. Och då är jag inte alls partisk.

Sen kom vi fram till krusidullen, där man skulle ta hopphinder och makarontunnlar och A-et och raktunnel och balansbommen och jättemånga hopphinder till, nästan samtidigt, på vartannat och omlott. Ungefär så.

Vift vift, sa jag med armar och ben och… pja, hela kroppen egentligen, så jag nästan lyfte från marken, och det gjorde nästan Spunkhunden också.

Och mycket riktigt. Spunkhunden har inga som helst problem med överdrivet tunnelsug eller att välja rätt mellan balanshinder och tunnelingångar. Nä, inga som helst problem.

Däremot har hon ett annat, jättestort problem. Ungefär 1,67 meter stort problem, utrustat med tovigt svart hår uppepå, och armar och ben propellandes motsols och medsols, samtidigt, lika fort som en väderkvarn som går på raketbränsle.

Hade inte du tänkt ut en plan i förväg för den här banan? frågade Spunkhunden förvånat, då jag för trettioelfte gången fällde ner plockhanden för tidigt så hon tog balanshindret istället för tunneln.

Mäh baah vah? sa jag och kände mig lika motoriskt begåvad som en daggmask.

Och när vi till slut tog oss i mål, tjugofyra hinder senare, så kände vi oss så nöjda och glada och fnittriga över att vi överlevt hela äventyrsbanan.

Inte så ”bara” att träna kontaktfält hos A, sa jag och Spunkhunden höll med. Fnittrandes, höll hon med. Och fnittrar hon så fnittrar jag.

För säkerhets skull så kontrollräknade jag hur många fötter Spunkhunden hade kvar, och att hennes öron inte flärpt bort från vinddraget när hon sprang jättefort, och att mina armar satt fast och att jag hade två fötter. För jag hade också sprungit jättefort, jämfört med mig själv.

Och mina mungipor var väldigt lätthittade, om jag hade behövt räkna dem, för de satt ungefär i öronhöjd. Och hade man behövt räkna Spunkhundens mungipor så var de också lätthittade, för de satt vid hennes öron också. Så stort log vi.

Vi är rätt lika så.

Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. Anjaoflock permalink
    17 mars, 2012 17:58

    …och A, hon bara fånler nu:))) …och tar sig friheten att länka på fejjan;) Ses imorrn!

  2. 17 mars, 2012 18:59

    Blir ju bara lycklig i hela kroppen när jag läser 🙂 Min mungipor är också väldigt lätta att hitta efter att ha läst…garanterat i öronhöjd 🙂

  3. 17 mars, 2012 23:09

    Det där skulle husse aldrig klara… Kramis!

  4. 18 mars, 2012 00:55

    Hahaha, jag blir så sugen på att ha en liten agility-borderterrier när jag läser dina inlägg! Men jag ska inte ha någon… INTE säger jag!

    • 18 mars, 2012 16:04

      *viskvisk* jojojo såklart du ska ha en liten agilityhund att tokfnittra med *viskvisk*
      😉

      • 18 mars, 2012 23:38

        Lalalalala, Bingobingobingo *håller händerna för öronen och lallar högt*

  5. 18 mars, 2012 20:11

    Låter som ett väldigt roligt och givande träningspass! Men uj, vilken lång bana. Tur att det är hunden som ska springa längst iaf 😉

    Luktar lammlever mycket?

    • 18 mars, 2012 20:32

      Lammlever luktar mycket och äckligt. Sonen har förbjudit storkok på lammlever när han är hemma, om man säger så. Men hundarna äääälskar det 🙂

  6. Ann-Sofie, Pascal & Kaos permalink
    19 mars, 2012 10:40

    Haha, vilken härligt träningspass! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s