Skip to content

Men bonusgodisen får de bara om de sitter på stubben, för om jag skulle belöna vackerhet så fort de ser vackra ut, så skulle jag inte få göra annat än belöna.

2 mars, 2012

En förpuffat och vårligt vacker solstråle letade sig in genom den oputsade fönsterrutan i huset i morse.

Buspromenad idag vavava? sa jag längtansamt men ändock stissigt till HumleSpunkarna.

För skiner solen även idag, så betyder det att den sista snön förhoppningsvis är borta i skogen, och jag var så väldigt sugen på en väg- och stiglös skogspromenad, rätt ut i mossan. Med sol och plusgrader så tror jag nämligen att mossan börjar dofta sådär jätteskogligt och luktvackert när man skuttar på den, med ett doftpuff för varje hopp. (Ungefär som en gnuggis förr, ni som kommer ihåg såna, fast man gnuggar mossan med fötterna när man skuttar fram väldigt vårligt.)

Jag måste bara stoppa in kycklingen i ugnen lite snabbt, sa jag fast jag ville jättegärna ut med en gång och skyndade mig därför när jag kryddade till kycklingen, som skulle in på långkok i en gryta i ugnen. Lite vipsvopsigt råkade jag visst ta kanel istället för paprikakrydda, fast det märkte jag inte förrän jag pudrat ihjäl hela kycklingen (som i och för sig redan var död, men ändå) med kanelen.

Den här paprikakryddan luktar inte paprika precis, sa jag förbryllat och tittade på burken där det stod kanel. Hmm…? Skulle jag bli tvungen att skölja av hela kycklingen och börja om nu? Men HumleSpunkarna viftade på svansen och ville ut i skogen, och det ville ju jag med.

Vi kan kalla det för Marocko-kyckling, visst använder de mycket kanel i Marocko? frågade jag retoriskt till HumleSpunkarna, och eftersom det var en retorisk fråga så svarade de inte. Mer än att de viftade på svansen ännu mer. För nu ville de ut i skogen. Jag med, som sagt.

Snabbt beslut.

Skjuts in i ugnen med den! Färdig! Nu går vi! sa jag jättesnabbt och knuffade in den nyblivet marockanska kycklingen i ugnen.

Och så gick vi. Om vi gjorde. Gick, alltså.

Och oj vad jag gillar våren och mossa och skogen och bäckarna och vårfåglarna.

Vad ska vi hitta på för bus i skogen idag? Ska vi tävla kanske? frågade jag HumleSpunkarna och klappade med händerna sådär aristokratiskt fjäderlätt fast snabbt som en kolibrie-vinge, för när jag klappar så, så fnittrar de så mycket och går med på precis vad som helst.

Lite nu och då i skogen, när vi leker skogsagility, så pekar jag till exempel på en stubbe eller sten och säger ”hoppopp” (vilket betyder ”hoppa upp på den” på svenska) till HumleSpunkarna, och då hoppar de upp på stenen eller stubben och sitter där och ser förtjusande vackra ut. Och då får de till exempel en köttbullebit eller varsin ärta för att de hoppar upp så förtjusande snabbt, och sen får de ofta en bonusgodis också för att de ser så vackra ut.

Men bonusgodisen får de bara om de sitter på  stubben, för om jag skulle belöna vackerhet så fort de ser vackra ut, så skulle jag inte få göra annat än belöna. Hela dagarna.

Så varför inte tävla lite ”hoppopp”, vavava? sa jag och aristokratklappade i händerna igen, för då visste jag att de skulle hålla med mig. Och höll med mig, det gjorde de båda två.

Så vi plumsade ut i den mjuka mossan, rätt ut i skogen bland alla fina tallstammar och stubbar och stenar, och mossan doftade så gott och fåglarna kvittrade och HumleSpunkarna fladdrade vilt runt bland tallar och kottar.

Är ni med? sa jag tjoigt och då kom de skuttades jättefort för att se vad som var på gång.

”Hoppopp”! tjoade jag. Och då tittade de på mig lite förbryllat, för jag pekade ju inte på vilken sten eller stubbe de skulle hoppa upp på.

Mäh, det är ju det här som är tävlingen, sa jag. Leta upp något att hoppa upp på, försten vinner! ”Hoppopp”!

Och när jag sa ”Hoppopp” igen, så började de febrilt se sig om efter vad jag kunde mena att de skulle hoppa upp på. Och med sprakfart i fötterna kastade sig Spunk upp på närmsta sten, som påminde lite om Obelix bautasten faktiskt, och Humlehunden finflingade upp sig på en väldigt söt liten stubbe.

Oavgjort, väldigt braaa! tjoade jag och regnade ärtor och köttbullebitar väldigt generöst, eftersom jag skrattade väldigt hoppigt och råkade spilla lite ur godispåsen.

Och så gick vi vidare en liten bit till in i skogen, innan det var dags igen.

Är ni med igen? ”Hoppopp”, tjoade jag.

Herregudherregudherregud!! såg både Humlehunden och Spunkvalpen ut att tänka, för båda tittade sig omkring väldigt snabbt och började springa som tokar för att leta upp något att hoppa upp på. För nu hade de förstått poängen – Försten upp på något vinner.

Och jag höll på att skratta ihjäl mig, för det såg verkligen helt galet roligt ut. Lite som ”Hela havet stormar” fast tvärtom, för här tog ju inte stenar och stubbar slut. Man skulle bara hitta en, sitt allra snabbaste.

Tjoff, tjoff så var Spunkvalpen uppflugen på en sten och Humlehunden på en annan sten.

Oavgjort igen, ni är ju blixtsnabba! tjoade jag och regnade köttbullebitar igen.

Och sen promenerade vi vidare och lekte ”hoppopp” varhelst det passade, och jag skrattade nästintill ihjäl mig och det gjorde HumleSpunkarna också, vi är rätt lika så. Lika lättroade alla tre, och det är en väldigt bra egenskap. Sannerligen.

Och efter en härligt soligt och mossdoftig och ”hoppoppig” promenad i skogen, där det konstigt nog blev oavgjort varenda gång, så kom vi hem och klampade in i huset och kände direkt en väldig kaneldoft puffa sig fram från köket ända ut i hallen, där vi stod och tog av oss koppel och skor.

Nämen det doftar Marockansk kyckling, känner ni? sa jag glatt till HumleSpunkarna. Och det kände de.

Annonser
14 kommentarer leave one →
  1. 2 mars, 2012 18:48

    Är VANSINNIGT avundsjuk på hur långt våren har hunnit hos er. Och även vansinnigt (fast med mindre bokstäver) nyfiken på om den marockanska kycklingen blev god.

    • 2 mars, 2012 18:51

      Den blev faktiskt inte alls dum. Lite grädde i skyn sen så blev det toppen. Familjen har rensat faten, bonusdottern sitter och mumsar det sista nu, och det är ju godkänt betyg då. Eller så var de bara väldigt, väldigt hungriga.

  2. Åsa Nilsonne permalink
    2 mars, 2012 21:23

    Åååå en Berger! En hund som står högt på listan över hundar jag skulle vilja ha om det nu inte var så att jag redan hade två och ska ha en till inom överskådlig framtid. Vilka fantastiskt roliga och inspirerande klipp, alla fyra tassarna i en liten låda, det måste vi testa! Tävlar du i agility? Återkommer!

  3. Åsa Nilsonne permalink
    2 mars, 2012 21:25

    Hmmm…. det fattas ett ”inte” i min kommentar ovan (efter ”två och….”) Märklig felskrivning, undrar om det betyder ngt…

    • 2 mars, 2012 21:41

      Ha ha, nä jag tror det betyder att du SKA ha en till inom överskådlig framtid, det är ditt undermedvetna som talar genom tangentbordet 😉
      Vi tävlar inte än, Spunkvalpen är bara ett år och man får ju inte tävla innan de är 18 mån. Humlehunden har jag inte tävlat med alls, hon tycker agility är sådär, framför allt platta tunneln…
      Och så har jag det där problemet med tävlingsnerven då, som jag har sex månader på mig att tygla *host*

      Men jag hoppas på att komma igång att tävla i agility med Spunkvalpen, och det hade också varit kul att sätta ihop ett helt freestyleprogram så småningom och prova vingarna där också. Än så länge kedjar vi två-tre-fyra trick som mest. Både Humlehunden och Spunkvalpen är tokroliga att träna trick/freestyle med, jag skrattar öronen av mig mest hela tiden 😀

      Men jag har sett filmsnuttar hos dig, så kul att se powderpuffar freestyla 😀

  4. 2 mars, 2012 21:57

    Jamen…hopopp…som är så attans roligt när man är ensam om att hoppa…hur kul kan det inte vara om man tävlar med nån samtidigt?! Ärtregnet kan ni behålla, men köttbullarna…..

    • 2 mars, 2012 22:09

      Jag är himmelens tacksam över att HumleSpunkarna är lättlurade och mumsar grönsaker som ärtor och morötter, så jag kommer genast censurera din kommentar med en massa **** så ingen av dem hinner se den. För ärtregn är jätteroligt regn.
      Faktiskt. Jo. *skrattar*

  5. 3 mars, 2012 10:00

    Så himlarns underbart att läsa här. Blir alldeles glad för att det märks att ni är så nöjda och glada och har det superroligt tillsammans!

  6. 3 mars, 2012 13:53

    Nu blev jag genast sugen på att skutta ut i skogen, vilket jag också ska göra. Grilla korv ska vi. Tack för den spralliga inspirationen. Någon tävling blir det dock inte då vi har en slöhund på besök. Zallek får stå för skuttandet. Ha det fint i vårvädret!

    • 3 mars, 2012 19:53

      Åhh, grilla korv skulle vara gott. Supergott. Ska se om jag kan få med mig familjen på det i morgon. 🙂

  7. 3 mars, 2012 15:02

    Åh så härligt! Här går vi fortfarande omkring på skotersspåren om vi ska gå i skogen.

  8. 3 mars, 2012 17:41

    Vilken härlig hoppoppig promenad! Här har det inte regnat några köttbullar inte… Kramis!

  9. 4 mars, 2012 21:54

    Exakt den där leken brukar vi leka!! Fast mina hundar ska hoppa upp på samma stubbe eller sten hela tiden, ryms dom inte, så försöker dom putta upp rumpan eller åtminstonde en tass. (Eller så bråkar dom om platsen) Jätterolig lek och det syns att dom letar efter ställen som gett belöning tidigare…:) Tänk vad man får skratta mycket tillsammans med sina hundar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s