Skip to content

Det jag gjort är inte sådär ”glömma att ge hundarna kvällsmat-hemskt”, vilket faktiskt har hänt en gång, utan ännu värre.

24 februari, 2012

Alltså. Jag har gjort missar i mitt liv. Och hemska saker. Till exempel stulit ett HubbaBubba från min storebror när jag var liten, ett HubbaBubba som han tappat under sängen. Eftersom jag var minst kunde jag krypa in och nå det, och det kunde inte han. Så då åt jag upp det, fastän han sa att jag inte fick. Sånt hemskt har jag gjort.

Men nu har jag eventuellt passerat gränsen. Inte sådär ”glömma att ge hundarna kvällsmat-hemskt”, vilket faktiskt har hänt en gång, utan ännu värre.

Ännu värre.

För i går kväll glömde jag att stänga luckan till hönshuset.

*ryys*

Och om man glömmer att stänga hönsluckan till hönshuset, så hönsapönorna kan klampa ut i hönsgården när som helst på morgonen, så tror jag att man ligger risigt till om man inte bor på landet längre, utan bor i kanten av en liten by där det finns grannar.

För vid klockan halv sju i morse var jag ute med HumleSpunkarna på morgontruddilutt i trädgården, och då hör jag till min fasa att Valtor Förökaren, tuppen alltså, har vaknat och hoppat ner från sovpinnen och sträckt på benen och hunnit göra morgongymnastiken färdigt och nu spatserat ut i hönsgården och galde sitt allra högsta gal. Vid halv sju på morgonen.

Tyst för böfvelen, du väcker ju grannarna, väste jag till Valtor.

Gaaaahl! svarade Valtor väldigt högt.

Mäh gå in i hönshuset igen! sa jag då.

Gaaaahl! svarade Valtor väldigt högt.

På riktigt alltså! sa jag väldigt mycket på allvar.

Gaaaahl! svarade Valtor väldigt högt.

Och då bestämde jag mig för att låtsas som det regnade, och framför allt låtsas som att Valtor inte var min tupp, och så gick jag in i huset igen.

Fast nu är det ju bara jag som har höns och en tupp i den här byn. Så det är väldigt svårt att låtsas att det inte var min Valtor som väckte hela byn.

Så om HumleSpunk-bloggen inte blir uppdaterad mer, så beror det på att den tuppväckta lynchmobben från byn har bränt ner hus och hem och kanske mig med, lite som bya-lynchmobben mot Frankenstein ni vet, som hämnd för att byafolkets morgonsömn blev förgalad och förlupen och Valtor-förpulvriserad.

Och skulle jag överleva detta, lynchmobben som inte kommit ännu men säkert är på väg, så ska jag aldrig glömma att stänga hönsluckan igen. Nej aldrig, den ska vara stängd på morgonkvisten så Valtor håller sig inomhus och morgon-galer, istället för att gå ut i hönsgården och gala över hela byn.

Speciellt nu när solen går upp så tidigt, så morgongalet blir lite jättetidigt.

Och speciellt nu när vi inte bor grann-löst på landet längre och kan göra lite som vi vill, utan måste ta lite hänsyn. (För käre min värld vad pinsamt det här var. Även om jag inte hört av en enda granne än. Pinsamt, säger jag.)

Sånt viktigt måste jag komma ihåg att inte glömma bort.

Och sen ska jag komma ihåg att inte glömma bort att ge HumleSpunkarna kvällsmat. Men det har faktiskt bara hänt en endaste gång, och då hade de ändå fått jättemycket träningsbelöning under kvällen för vi var bortbjudna och hundarna var med och det blev lite sent och jag glömde helt enkelt och en gång är ingen gång.

Men Humlehunden vill att jag ska notera detta, för säkerhets skull. Så jag aldrig någonsin glömmer bort att ge dem kvällsmat. Och det tänker jag apselut inte glömma bort. Det heller.

Annonser
16 kommentarer leave one →
  1. 24 februari, 2012 22:13

    Ojojoj, sånt får man bara inte glömma.. med hönsens lilla hus menar jag (det finns förresten en liten, liten söt butik här hos oss som heter Det lilla hönshuset, jag längtar till slutet av mars när de öppnar igen) nåja det var ju inte det jag skulle skriva…

    Nä jag håller med Humlehunden, inte får du glömma ge dem mat, det som är så viktigt!

    • 25 februari, 2012 17:26

      Nä hu vad jag skämdes när jag hittade kvällsmatsgivan kvar och kom på att jag missat att ge dem kvällsmat… Gode Gud. Men de förlät mig när de fick kvällsmaten till frukost, och sen extra förmiddagsfika (frukosten) lite senare. Skönt att de inte är långsinta, någon av dem. Eller så är de inte långsinta för att de inte har så bra kom-ihåg, men det har ju uppenbarligen inte jag heller, ha ha.

  2. 24 februari, 2012 22:18

    Fast vi bor smack ute på landet så har grannarna bekymmer om deras tupp stör oss. Så klart den inte gör, den är ju en halv km bort och inomhus på morgnarna, utom när dom glömt stänga till hönshuset förstås. Men jag stör mig väldigt på den när den spatserar omkring i deras trädgård när jag kommer förbi, det gör jag.

    • 25 februari, 2012 17:23

      Nä, man blir nog lite tuppljuds-van när man bor lantligt. Men jag är ju hyfsat nyinflyttad och tycker det är så pinsamt om tuppen stör, och jag pratade med de närmsta grannarna när jag flyttade hit och bad dem säga till om galandet blev irriterande. Än så länge är det frid och fröjd, men det hade ju varit bra om jag inte glömmer luckan, då…

  3. 24 februari, 2012 22:37

    Jag kan riktigt föreställa mig hur det såg ut och lät i morse. Jag är uppvuxen på landet och drömmer om höns och massor med hundar. Men just nu bor vi i ett samhälle där det är trångt mellan husen.När vi kommer hem till Sverige igen, vill jag dock gärna ha värphöns och vaktlar. Det skulle vara kul. 🙂

    • 25 februari, 2012 17:21

      Det tycker jag absolut att du ska ha (såklart 😉 ) och bara säg till så ska jag tipsa raser och uppfödare och fixetrixa ihop ägglingar och hönsafiningar till dig så mycket jag bara kan 😀

  4. 24 februari, 2012 23:48

    Halv sju låter inte värre än att lynchmobben kan stanna hemma, tycker jag! Vore värre om inte spunkarna fick mat… Kramis!

    • 25 februari, 2012 17:18

      Än så länge är det lugnt, ingen lynchmobb. De hörde nog vad du skrev 🙂

  5. 25 februari, 2012 17:13

    Jag glömde Busfröet hemma en gång när jag åkte för att träna på brukshundsklubben. Jag hade kört tre av dom fyra milen dit innan jag upptäckte mitt misstag.

  6. 25 februari, 2012 21:39

    En kompis till mig glömde säga ”gå ut” till sin hund när de åkt hiss upp till sig. Hon gick ut ur hissen, in i lägenheten och stängde dörren. Sen skulle hon ge sin hund mat men det var ingen hund där???!?! Hon letade hysteriskt i hela lägenheten (vilket inte tog så lång tid eftersom det var en 1,5:a), och sedan kom hon på att hon skulle titta ute i trapphuset. Ingen hund där heller. DÅ kom hon plötsligt på att hon glömt det där lilla kommandot när de åkte hiss, och fick hjärtat i halsgropen. Hon tryckte på hissknappen och hissen satte igång, den var alltså inte på hennes våningsplan. Hjärtat ännu högre upp i halsen. Hissen öppnas… och där står hennes luddiga bichon frisé och viftar förvirrat på svansen. 😆 Det visade sig att han åkt upp och ner ett par gånger med olika människor under tiden, det var ingen som visste vad de skulle göra av hunden så de lät honom stå i hissen.
    Det är JÄTTEKUL när det händer någon annan.
    Uzie hälsar att Humlehunden har helt rätt i att påminna om att man inte får glömma hundarnas kvällsmat. Man ska påminna så ofta som möjligt om det faktiskt.

    • 25 februari, 2012 21:47

      Ha ha, höjdargrej jue 😉
      Och ”påminna” om kvällsmat gör HumleSpunkarna nuförtiden, även om de redan fått den. Lite konstigt, sånt där.
      *skrattar*

  7. 26 februari, 2012 00:43

    Haha, vad jobbigt och svettigt fast det där med hunden som glömdes i hissen gjorde mig ÄNNU svettigare… Puh! ;O)

  8. 26 februari, 2012 08:48

    Vad mysigt med hönor! Det skulle jag också vilja ha! Det finns en tupp inte långt härifrån som gal tidigt på morgnarna – jag tycker det låter mysigt!

  9. 27 februari, 2012 09:13

    Äsch, glömma kan väl alla göra! Jag glömde att lämna mina barn på dagis en gång när dom var små. När jag kom till jobbet hördes ett försiktigt.”mamma?” från baksätet! Bara att vända tillbaka..:)
    Maken glömde en av hundarna i bilen och det upptäckte jag ett par timmar senare när jag kom hem. Han har förresten glömt hundarna ute massor av gånger ..:/ (tur att vi bor i ingemansland)

  10. 27 februari, 2012 16:10

    Här är det tvärtom med maten, jag får påminna hundarna om att det är matdags 😉 Varje gång jag fyller på deras matskålar ser de alltid så plågade ut ”suck, inte nu igen…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s