Skip to content

– Jag förstår inte alls vad problemet är, kvittrade Humlehunden.

19 februari, 2012

– Att underbara saker som lite plusgrader ska komma och bita en i baken senare, muttrade jag under kvällspromenaden.

För de vårligt underbara plusgraderna häromdagen försvann och ersattes av ett gäng minusgrader, så nu hade all snö förvandlats till jättetråkig skare.

Plums och plums, rakt genom skaren, rätt ner i snön. Tråkigt som tusan att promenera i.

Amäh? såg Spunkvalpen ut att tycka, när hon sjönk igenom skaren lite nu och då. En tass här och en tass där. Och så någon tass uppe på skaren, och så någon tass igenom. Till slut gick hon med höga steg och med tassar överallt, för att klura ut vad som egentligen stod på med den ytterst märkliga snön.

Jag veet, suckade jag och gick väldigt konstigt jag med. För två-tre decimeter snö med skare oppanpå är faktiskt ingen lek att plumsa runt i.

Jag förstår inte alls vad problemet är, kvittrade Humlehunden och flöt som en älva uppe på skaren, väldigt svepigt och piggelint. Hon var uppenbart nöjd med att hennes storlek äntligen kommit till nytta under en skogspromenad, för hon plumsade inte genom skaren en endaste gång.

Det är nåt med Humlehunden som påminner om Jesus, jag kan bara inte sätta fingret på vad det är, flåsade jag till Spunkvalpen under tiden hon och jag slet med att ta oss fram genom skare-snön.

Och så tittade vi lite avundsjukt på Humlehundens fjäderlätta fötter och beundransvärt välutvecklade gå-på-fruset-vatten-skills.

Och sen plumsade vi vidare i snöeländet, Spunkvalpen och jag. Och Humlehunden gled lite fint över skaren.

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 19 februari, 2012 19:58

    Vi plumsade inte runt… vi halkar bara omkring… fy sjutton så halt vi ha fått det efter gårdagens snöblandat regn :/

    • 19 februari, 2012 20:05

      Usch ja, ute på vägarna/grusvägarna är det ännu värre. Isgata överallt. Men på tisdag hoppas jag att plusgraderna kommer tillbaka hit och allt smälter bort blixtfort. Det är min plan.

  2. 19 februari, 2012 20:59

    Ibland är det bra att vara minst…

  3. 19 februari, 2012 21:03

    Jag kanske ska vara glad åt att vi bara har slask här… Kramis!

  4. 19 februari, 2012 21:09

    Här har vi is och is och is och is, inte jordens bästa underlag när man ska gå sina första promenader som konvalescent efter benförlamning…

  5. 19 februari, 2012 21:20

    Samma problem här fast skaren har vi sluppit undan…hittils…

  6. 19 februari, 2012 22:07

    Jag såg nog mest ut som en bajsnödig anka när jag gjorde ett försök att promenera dom nakna längs en landsväg/ishockeyrink i morse.

  7. 20 februari, 2012 00:17

    Det börjar bli is här också. Åh vad härligt med svensk ”vår”… 😕

  8. 20 februari, 2012 12:34

    Haha, söta Humlehunden då! Idag var vi ute i skogen (faktiskt!) och båda damerna hade problem med att skaren inte höll och det var allmänt bökigt att ta sig fram. Fast, när de fick springa(!) så glömde de bort allt det för en stund, såklart 😀

  9. 22 februari, 2012 13:45

    Hej!
    Har ni funderat på att åka på rasträffen i maj? Vet inte hur långt ni har att åka, men det skulle vara kul att ses.

    • 22 februari, 2012 17:42

      Mjo, men det har vi tänkt om vi får ihop datum och resa och familjeliv och alltihopet. Det är vår plan. Och absolut, det hade varit jätteroligt att träffas 🙂

  10. 24 februari, 2012 11:34

    Det låter toppen!! (att vi har en chans till att ses menar jag)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s