Skip to content

Och så kastade jag både boll och skinka och kampleksak, allt på en gång fast var för sig.

7 december, 2011

Hur roligt man kan ha om man har en Spunkvalp?

Till exempel såhär makalöst roligt:

Tema kontaktfält idag, tänkte jag och byggde ihop en åtta-bana fast den såg ut som en grodd. Men man kan köra den i hundra olika varianter, till exempel en åtta.

Man kan köra runt runt på högersidan, och träna gungan och balansbommen bara.

Man kan köra runt runt på vänstersidan, och träna balansbommen och ”slalom” bara.

Eller så kan man köra grodden och få slutspurt efter slalom.

Eller bara köra ytterkant, med gungan och slalom.

Eller så kan man köra alltihopet helt omlott och vända på gungan och bara köra vissa delar och träna andra handlingar och… ja, sånt kul.

Mellan gungan och balansbommen, de tre hopphindrena, testade jag både ”ut”-kommando med  bakombyte vid balansbommen, blindbyte och framförbyte. Spunkvalpen är så makalöst rolig att prova olika sorters lösningar och handling med, för så fort jag är det minsta otydlig så bestämmer hon sig för en egen bana och spurtar iväg bortåt horisonten på egen hand. Det är inte lite avslöjande när jag suger på att visa vägen, så att säga.

Sedan jag lade ut filmen på kontaktfältsträningen och fick tips om att belöna nedåt, så har jag klickat nostarget på ett burklock. Och det försökte vi använda idag. Två av två på, och så nostarget på det.

Och det gick sådär. Visst satte hon nosen på locket, och fick belöningen på locket, och allt var frid och fröjd så långt.

Men när jag sa ”ok” för att springa vidare, så tog hon ”ok” som att det var fritt fram att slicka rent burklocket jättenoggrant. Så hon satte sig i lugn och ro, där i änden på balansbommen, och slickade burklock. Lite som Tjuren Ferdinand, fast han satt under en korkek och inte med två-av-två-på på en balansbom.

Hmm…?

Måste tänka lite till på det där. (Kanske räcker med att belöna direkt från handen fast i marknivå?)

(Eftersom vi körde bana, så låg hinderbommarna mestadels på marken. Och slalomet är ju inte ett slalom än, det är fortfarande fyra pinnar med en rak linje igenom. Så ingen blir orolig – allt är bäbisanpassat. Eller tonåringsanpassat, hon är ju trots allt nio månader nu.)

Och så skrattade jag inte lite åt alla olika belöningar och hur förvirrad jag är och hur snabb The Spunk är och att jag inte hinner tänka som jag bör…

För vid kontaktfälten godisbelönar jag (skinka idag), vid slalomet så kastar jag en leksak (boll idag) för att få full fart genom, och vid alla andra ställen så belönar jag med kamp (fårskinn i rep idag). Och framför allt vid slalomet blandade jag ihop allt, eftersom det är så tajmingsviktigt med sista stolpen och hon är så snabb så jag blir alldeles glad men väldigt förvirrad, så där kastade jag både boll och skinkbitar och kampleksak ett tag.

Men lika roligt tyckte Spunkvalpen att det var ändå, fastän jag blandade ihop alla belöningar, så då tyckte jag det med.

Vi är rätt så lika, så. Min goa Spunkvalp och jag.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 7 december, 2011 18:22

    Åh, jag satt och var lite bitter och tänkte att det kunde vara bra att spana efter nya blogginlägg här för att bli lite gladade och så blev jag det också 😀 Nu funderar jag på om morsan är villig att ge mig pengar till en agilitykurs i julklapp… (Hon har nämligen tjatat rätt duktigt på att få ge mig någon julklapp… och då vill man ju ha något kul!)

    • 7 december, 2011 18:43

      Oj vad bra att du blev lite gladare av att kika in här, och vad glad jag blev av en sån go kommentar 🙂

      Och en agilitykurs är världens bästa julklapp, tycker jag verkligen 🙂

      • 7 december, 2011 19:34

        Jag skickade precis iväg ett mail till morsan om att jag önskar mig en agilitybok i alla fall! Tittade lite på kursutbuden på min klubb och blev väldigt skeptisk till kurs.. som alltid. De gånger jag pratat med instruktörer så har jag knappast blivit mer motiverad till att träna direkt. Att en vinthund inte fungerar som en schäfer och att jag vill träna med klickertänk är tydligen lite… svårt för vissa.

      • 7 december, 2011 20:20

        Första gången jag var på brukshundsklubben här, så träffade jag nuvarande ordföranden i klubben. Hon tittade på Humlehunden och sa
        -Men gud vad liten, en sån kan man ju inte ha till någonting!

        Sen när jag träffade agilityledarna så fnyste de på näsan åt att det var ”en sån där småhunds-blandras” och massa annat tråkigt.

        Och det var mitt första intryck av klubben. Inte så bra.

        Men sen tränade jag massor och det gick jättebra för Humlehunden och jag träffade flera agilityaktiva med samma träningstycke som jag och har faktiskt trivts riktigt bra. Fast jag vet vilka människor jag inte vill umgås med i träningssammanhang, och jag engagerar mig inte i föreningsverksamheten i allmänhet. Så mycket tråkigt tjafs i klubbhuset.

        Nä, hitta lite roliga träningskompisar på agilitysidan och kör hårt tycker jag! 🙂

        Pst! Agilitybok – då tipsar jag om Veronica Baches bok, den tycker jag är tokbra 🙂
        http://www.bokus.com/bok/9789153429890/agility-trana-och-tavla-med-din-hund/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s